Konnichiwa!

Här kommer en säsong 2 av One Litre of Tears

Hoppas ni gillar den ^-^ 

Ako's Perspektiv

Vi är inne i en stor lokal med statyer och tända ljus, de ropar upp namn och personer med vita kläder kliver upp på scenen. Det är de som har tagit examen och får bli doktor eller sjuksköterska, åh Yohio om du bara vore här och kunde se hur många det är som vill hjälpa sjuka människor. "Nu, välkommna en tidigare student som vill säga några ord" säger en kvinna. Jag tittar upp på henne *Då är det väl dags* tänker jag. Mitt långa hår hänger över axlarna och jag har en svart kort kofta, ett vitt linne och svarta jeans på mig. Jag kliver upp på scenen och tittar ut över publiken, "Jag är Ikeuchi Ako från universitetet på Jounan sjukhuset" säger jag och tittar på publiken. "Förra året, precis som ni. Så var jag här i mina första sjuksköterske kläder och fick tända ett ljus och vara med i ljus cermonin" säger jag och ler lite. "Men för 6 månader sen så dog min bror, för vare dag som min bror kämpade mot denna sjukdom så visste jag att jag ville bli en sjuksköterska. Jag ville det för att hjälpa dem" säger jag sen och jag känner tårarna komma. "Min bror brukade ofta säga, "Den här sjukdomen är också en del av mitt liv", när det var smärtsamt så växte jag under tiden. " säger jag sen och tittar på dem. "Och fortfarande när jag stöter på problem, så tänker jag på det min bror trodde på" säger jag sen. "Om du vill hjälpa människor, även om det är en närstående. Bara en person räcker" säger jag och ler lite. "Snälla vårda de känslorna" säger jag och ler. "Utan att ändra på en gång, snälla fortsätt att gå vidare med de ideérna" säger jag och ler. Publiken klappar händer och jag står där och ler och tänker på hur stolt Yohio säkert hade varit om han fortfarande var i livet. 

Shioka's Perspektiv

Jag står i köket och fixar när jag kommer på att Rika och Ako inte är nere "Rika, Ako ni blir sena!" ropar jag. "Pssh, hon är hopplös. AKO!" ropar Mizou. "Ohayou" säger hon och springer förbi honom och slår honom på skoj bak i huvudet så att han spiller mat. "AKo, vad gör du?" säger han. Hon bara ler och äter "Idag börjar vi på ett nytt kappitel va?" ler jag och tittar på Ako. "Du vill ju inte bli sen" säger jag och sätter mig vi bordet och ställer fram mat. "Jag jobbar på söndag" säger hon sen och packar ner sina saker i väskan. Jag nickar och efter en stund kommer Rika och hon ska redan börja hög stadiet. Och som vanligt börjar pappa och Ako sjaffsa, jag ler och tittar på dem sen ser jag tavlan på väggen och tittar på den. Det är bilden på Yohio som Ako tecknade och vann tävlingen med.

(bilden)

Han vart så glad för den bilden, han ser så glad ut på den. Jag suckar och tittar på bilden *Åh Yohio, om du bara vore här. Mammahjärtat värker fortfarande* tänker jag och suckar men ler endå. Efter en stund blir alla klara och Rika springer iväg till skolan och Ako springer iväg till jobbet. "Ha det bra" ropar jag. Ako springer men stannar, hon vänder sig om och tittar på oss och springer tillbaka. Hon tar fram papper och ger dem till pappa "Vad är det här?" säger han och tar dem. "Läkar papper" säger hon. "Du sa att dina knän gjorde ont" säger hon. "Åh tack" säger han och kramar henne. "Du är gammal, så ta det lugnt. Okej?" säger hon. "Ja...jag börjar ju bli gammal" säger han och skrattar tyst. Hon ler och går iväg "Gammal man? Hey, vem kallar du gammal?" säger han sen. Hon flinar och tittar på honom "Hej då" ler hon och springer till jobbet. "Hon pratar för mycket" säger han och börjar fixa lite. Jag ler "Vist är det en underbar tid på året" ler jag och tittar upp mot himlen. "Ja det är det" säger han och ler. Jag ler och går sen och hjälper honom.

Ako's Perspektiv

Jag kommer till jobbet och ska börja på en ny avdelning idag av sjukhuset så en av sjuksköterskorna visar mig runt "De som är på den här avdelningen kan inte göra saker själva, så var nogran på dina rundor" säger hon. "Okej" säger jag och nickar och skriver ner allt när jag nästan krockar med en tjej som kommer i rullstol. "Oj det var nära, hur gick det?" säger hon och tittar på mig. "Det gick bra" säger jag sen spärrar jag upp ögonen. Hon har kort blont hår precis som Yohio och samma ögonfärg. "Mizuki-chan vi varnade ju dig att hallen här inte är så lämplig att leka i" säger sjuksköterskan och tittar på flickan. "Gomene (Förlåt)" säger hon och tittar på henne. Sjuksköterskan nickar och ler "Men skippa inte rehabilitets övningen idag, okej?" säger hon. "Takigawa säger att han har väntat på dig många gånger" säger hon sen. "Hai" säger hon och ler. Sen rullar hon iväg på sin rullstol, jag tittar efter henne sen på sjuksköterskan "Hon är full av energi eller hur?" säger jag och ler. "Det är Nagishima Mizuki-chan. Hon var en neurolog patient" säger hon. Jag nickar "Men hon var med i en olycka på skolan, och kom hit förra veckan" säger hon sen. "Hon är en av Doktor Sakura's patienter" säger hon sen. Jag stelnar till *Sakura?" tänker jag. 

Mizuki's Perspektiv

Jag rullar iväg från de och bort till rehabilitets salen, jag sitter vid dörröppningen och tittar in, alla tränar och en del är starka och en del är svaga. Jag suckar *Jag behöver inte det där* tänker jag och rullar iväg. "Hey, Mizuki-chan ska du inte öva?" ropar en kille. Jag vänder mig om och ser mina 2 kompisar komma i sina rullstolar "Jag har ont i huvudet" ljuger jag. "igen? Om du fortsätter skippa dina rehabilitets övningar så kommer du bli sämre" säger han och skrattar men rullar in i salen. Jag rullar vidare men den ena killen stoppar mig "Mizuki-chan, när du får tid läs detta" säger han och tar fram en bok från sin ryggsäck och lägger den på mitt knä. Jag tittar på boken, den är blå med vita fåglar på, små moln och några träd med rosa blad. "En tidigare patient här skrev den boken" säger han. Jag tittar på boken sen på honom "Det är verkligen inget för mig" säger jag. "Ikeuchi Yohio-san skrev den" säger han. "Han var en kompis till Dr Sakura-chan" säger han sen. "Han var en underbar person." säger han. Jag tittar på honom "Men nu måste jag dra, ses!" säger han och rullar iväg. Jag tittar efter honom och sen på boken som ligger i mitt knä.

Ako's Perspektiv

Jag är ute och går när jag får syn på Sakura "Dr Sakura" ropar jag. Hon stannar och tittar på mig "Hej" säger hon. Jag ler och går till henne "Från och med idag så har jag flyttat till din avdelning" ler jag. "Gör ditt bästa" ler hon. Jag ler och nickar "Hur mår din familj?" säger hon sen. Jag ler "Det är som vanligt" säger jag med ett skratt. "Ah det här är till dig" säger jag sen och ger henne en lapp. Hon tar den och tittar på den "Det är från Rika, jag jobbar ju på söndagar. Men visst bringar det tillbaka minnen eller hur?" säger jag och ler. Hon ler sen kommer Takimiwa och ber henne komma "Du angående Mizuki-chan, som hennes doktor kan du be henne göra sina rehabilitets övningar?" säger han. Hon tittar på honom "Men, jag pratade med henne om det där för inte så länge sen?" säger hon förvånat. "Hon skippade dagens övning idag också" säger han. "Men, jag kan inte titta till henne 24 timmar om dygnet" säger hon med en suck. "Jag pratar inte om det Sakura-chan, om hon är en patient som du tar hand om så borde du ta hand om henne lite då och då" säger han. "Har jag rätt?" säger han sen. Hon suckar och nickar "Du har rätt" säger hon sen går hon in. Jag tittar efter henne sen på Takimiwa. 

Mizuki's Perspektiv

Jag sitter i sängen och drar sakta fram bordet, jag tittar mot nattuksbordet bredvid mig och ser boken. Jag tar boken och lägger den på bordet, jag öppnar den och börjar läsa. "Låt oss leva. Jag vill andas i den blå himlen" läser jag tyst för mig själv. Men sen istället för att höra min egen röst läsa så hör jag en pojk röst prata, den låter ung och vacker som om vinden smeker min kind. "Den mjuka vinden smeker milt din kind. Låt oss leva. Tänk inte att någon är ful, någonstans så är du användbar. Vänta tålmodigt" läser jag. "När jag sätter handen på hjärtat, dunk dunk, dunk dunk. Så hör jag hjärtat slå" läser jag sen hör jag någon komma in. Jag tittar upp och ser min doktor Sakura, hon har brunt vågigt hår och blåa ögon. Jag stänger sakta boken "Du skippade rehabilitets övningen idag också?" säger hon. "Men det är tråkigt, om du stannar hos mig så kan jag göra det lite" säger jag. Hon suckar "Skadan du fick på huvudet har läkt fint utan problem såg jag" säger hon. "För din sjukdom, så uprätthåll balansen när du går" säger hon sen. "Så rehabiliteten är viktig" säger hon sen. "om du skippar den så blir du sämre" säger hon och tittar på mig. "Verkligen?" säger jag och tittar på henne. "Finns det något bra?" säger jag sen med en suck. "Skippar du för att vara med vänner?" säger hon. "Jag har inga" suckar jag. "Men hursomhelst, kämpa på hårt" säger hon och går. "Jag har en fråga" säger jag och tittar på henne. Hon stannar och vänder sig om och tittar på mig "Vad är det?" säger hon. "Någon som heter Ikeuchi Yohio-san...kände du honom?" frågar jag och tittar på henne. Hon tittar på mig förvånat "Är han din vän?" säger jag och ler. "Varför undrar du?" frågar hon. "En patient från rehabiliteten gav mig den här boken" säger jag och öppnar första sidan där det står "Nyheter från mitt hjärta" av Ikeuchi Yohio. "Kan det vara din pojkvän?" säger jag och ler. Hon går mot mig "Eller hur?" säger jag och tittar på henne. "Var den patienten han?" frågar jag och tittar på henne. Hon suckar "Skippa inte rehabilitets övningen imorgon" säger hon "Förståt?" säger hon sen och går ut. Jag tittar efter henne och suckar "Var inte så sur" mumlar jag och stänger boken.

Sakura's Perspektiv

Jag går iväg och in till datarummet och sätter mig ner, jag tar upp lappen ur fickan som jag fick av Ako. Jag tittar på den och ser att det står ３月９日. "Det är ju låten vi sjöng" viskar jag och minns när våran klass sjöng upp den låten och Yohio var den som dirigerade. Jag hör sen frågan igen som Mizuki frågade "Någon som hette Ikeuchi Yohio-san, kände du honom?"

Ako's Perspektiv

Det är kväll och jag sitter vid bordet med mamma "Till dig" ler jag och ger henne en kopp med tea. "Tack" säger hon och ler och tar imot koppen. "hur var det att börja på den nya avdelningen?" ler hon. "Det var kul" ler jag. "Fast allt jag gjorde idag var att komma ihåg namn och ansikterna på patienterna" säger jag sen och ler. "Det är svårt eller hur?" ler hon. "Jag mötte Dr Sakura idag förresten" säger jag sen och dricker mitt tea. "Hur var hon?" ler hon och tittar på mig. "Tja, hennes personlighet har förändrats." ler jag. "Förändrats? Hur då?" frågar hon. "Ja...hur ska jag säga det? Jag märkte att hon inte pratar så bra med doktorer och sköterskor" säger jag. "Jag råkade höra när hon och rehabilitets läkaren pratade. Så vart jag lite besviken" säger jag. "Hennes kollegor säger att hon inte skrattar lika mycket som förut och att hon ofta är dyster" säger jag och suckar. "Hm, hon är ju en doktor så det kanske är jobbigt för henne?" säger hon och dricker sitt tea. "Problemet är inte där, problemet är hennes känslor" säger jag. "Det känns som om hon ger upp" säger jag sen och dricker mitt tea. "Jag undrar om Sakura-chan kan komma till kören" säger hon sen. "Jag vet inte, hurså?" säger jag och tittar på henne. "Jag tror att det är såhär för att du inte har sett henne på ett tag" säger hon. "Hon är upptagen så det är nog omöjligt" säger jag och går iväg. 

Nästa dag

Jag är på jobbet och ska gå till arbetsrummet när jag ser pappa stå där med en låda med tofu "Pappa vad gör du?!" säger jag och springer mot honom och tar lådan. "Jag kom bara hit och sa hej" säger han. "Hon är så envis så det är svårt ellerhur?" säger han och skrattar och tittar på de andra sjuksköterskorna. "Det räcker, säg bara hej och gå hem" säger jag med en suck. "Ser ni? Ser ni? Ser ni? Det är så där varje dag" säger han och pekar på mig. "Snälla ge det där till alla" säger han och pekar på tofun. "Va?!" säger jag. "Okej, ha det bra!" säger han och går. "Han är en bra pappa eller hur?" säger en av de när han har gått. "Var han?" säger jag förvånat. Jag ser sen hur pappa pratar med en här på sjukhuset, men jag ser Mizuki komma ut och hon kom ut från rummet 103. Samma som Yohio hade. 

Shioka's Perspektiv

Jag går omkring och letar efter Sakura när jag ser henne "Hej Sakura-chan". Hon vänder mig om och ser mig. "Hej" ler hon och ställer sig upp. "Jag vill ge dig den här. Eller ja det är från Mizou" ler jag och ger henne en påse. "Tack" ler hon och tar imot den. "Får jag sätta mig bredvid dig?" säger jag. Hon nickar och jag sätter mig ner. Jag håller i en stor fyrkantig sak som är inlindat i ett svart tyg. "Jo sanningen är att jag har en annan sak jag vill ge dig" säger jag. Hon tittar på mig och jag tar bort tyget. "Ako målade den här. Hon vann med den bilden i en tävling och fick hänga upp den i korridoren i Higashikou skolan som ni gick på" ler jag och visar bilden och det är en bild på Yohio. 

Hon håller i tavland och stirrar på den "Får jag verkligen den?" säger hon. Jag nickar "Om det inte skapar något besvär eller så?" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på bilden och känner tårarna komma "Hon döpte bilden till Seikatsu. (Liv)" säger jag och tittar på henne. "Vi åkte till Higashikou med Yohio för att se på bilden." säger jag sen och ler lite och jag får en tillbakablick från när vi tittar på bilden.

Minne

Vi står alla i korridoren och tittar på bilden och Ako står bakom Yohio och tittar på den. "Vad tycker du Yohio-nee? Har jag talang?" säger hon och ler. "Mmm" säger han och ler och nickar. 

Nutid

"Han sa sen "Det är kallt så låt oss gå hem" Men utan att röra sig så tittade han på bilden" säger jag och tittar på Sakura. "Påvägen hem så sa Yohio "I bilden så finns det ett jag som ser framåt och lever. Snälla glöm inte det" " säger jag och ler lite. Sakura nickar "Gomene" säger hon tyst. Jag tittar på henne "Jag vart en doktor för att, för att jag ville göra något för Yohio" säger hon ledsamt. "Det fanns inget, som jag kunde göra" säger hon tyst. "Sakura-chan-" säger jag och tittar på henne. "Det var inte tillräckligt med tid" säger hon tyst. Jag ler lite "Varför ber du om ursäkt?" frågar jag. "Vi är tacksamma för allt du har gjort för oss" säger jag och ler och tittar på henne. "Jag är säker på att Yohio-san kände samma sak för dig" ler jag. "Sakura-chan, du har en framtid. Från och med nu så kommer du träffa massor med nya människor" ler jag. "Tänk på alla de sakerna och lev vidare." säger jag sen och ler. "Förlora inte de känslorna" säger jag och tittar på henne. "Gomenasai, för att jag säger så" säger jag sen och ler lite och tittar på henne. "Hej!" hör vi sen en röst säga. Vi tittar upp och ser Mizou komma "Det var länge sen, du ser ut att må bra!" ler han och tittar på Sakura. "Hai (ja)" säger hon och ler lite. Jag ler och ställer mig upp "men vi måste gå nu, ta hand om dig" ler jag och går iväg med Mizou. 

Sakura's Perspektiv

Jag tittar på dem "Även nu, herr och fru Ikeuchi. Så finns det en sak jag vill säga till er" säger jag med tårar i ögonen. De stannar och tittar på mig "Ibland, så vill jag höra hans röst så himla mycket." säger jag med tårar. De tittar på mig och Shioka ler lite "Tack, Sakura-chan" säger hon och ler lite. Jag nickar och de går sen iväg och jag känner en tår rinna ner längs min kind. 

Mizuki's Perspektiv

Jag åker omkring med min rullstol, om inte Sakura vill säga vem Yohio är så tar jag reda på det själv. Jag rullar fram till receptionen och tittar på Hia. "Hia-chan, vet du vem Ikeuchi Yohio-san är?" frågar jag. "Va?" frågar hon. Jag tar fram boken och visar hans namn på första sidan. "Är han en vän till dr Sakura-chan?" frågar jag. Hon går fram och tittar på boken "Ah, vad sa dr Sakura-chan?" frågar hon och ler. "Hon ignorerade frågan" säger jag. "Jag förstår..." säger hon och nickar sakta och ger mig tillbaka boken. "Men jag vet tyvärr inte vem han är" säger hon och tittar på mig. Jag nickar sakta och rullar tillbaka till mitt rum. Jag tar fram tabletterna jag ska ta och häller ut de i handfatet när jag hör någon komma. "Du är Mizuki-chan eller hur?" ler hon. Jag sätter på vattenkranen så tabletterna åker ner "Vad gör du?" säger hon och springer fram och stänger av kranen hon tittar sen på kartan där tabletterna var i och tittar på den sen på mig "Varför tar du inte din medecin?" säger hon. "Varför gjorde du så? Du har inte gått på din rehabilitets övning. Varför vill du inte bli bättre?" frågar hon oroligt. "Enda sen igår, allt jag hör är Ikeuchi" säger jag och ska rulla iväg. Hon följer efter mig "Ikeuchi Yohio var min lillebror" säger hon. Jag stannar och vänder mig om och tittar på henne sen kommer mamma "Jag har köpt en kaka" ler hon. Jag suckar och rullar iväg till mitt rum och mamma springer efter mig. 

Sakura's Perspektiv

Ako kommer och berättar vad hon såg Mizuki göra. "Varför gör hon så?" säger hon. Jag suckar och tänker "Hennes mamma är hos henne nu. Kan du berätta om medecinen och rehabilitets övningarna för henne?" säger hon. Jag tittar på henne nickar "Efter att jag har skrivit klart det här" säger jag och skriver. Hon tittar på mig "hur vart du såhär seriös? Efter att Yohio-san dog så har du, förändrats" säger hon och går. Jag suckar och följer efter henne, vi hamnar utanför Mizuki's rum och vi hör hur de bråkar. "Varför händer alla dåliga saker mig?" gråter hon och tittar på sin mamma. "Det räcker" säger jag och springer in med Ako. "Jag hatar er alla" gråter hon och slår ner allt från bordet. "Jag hatar dig mamma och jag hatar dig doktorn" gråter hon och tittar på oss. "Jag hatar alla" gråter hon och lägger sig under täcket. Jag suckar och går ut, jag sitter på kontoret och bilden på Yohio är bredvid mig. "Jag har misslyckats som läkare" suckar jag. Yohio's doktor Mizumi kommer in "Har du någonsin tänkt på om du hade sjukdomen?" frågar han. Jag skakar på huvudet "Här är stället där vi botar sjukdomen, de behöver hjälp och stöd. Du borde veta det bäst" ler han och nickar mot tavlan sen går han ut. Jag tittar på tavlan på Yohio och minns det hans mamma sa "Yohio sa, "På bilden så är det ett jag som ser framåt och lever. Snälla glöm inte det."

Nästa dag

Jag går in till Mizuki's rum, hon ligger i sängen och hennes mamma är bredvid henne. Hon ställer sig upp och jag nickar men tittar på Mizuki. Hon nickar och går ut, jag sätter mig bredvid Mizuki på en stol och tittar på henne. "Det är en väldigt fin dag" ler jag. Jag ser sen en bild på henne och en hund, jag tar upp den och tittar på den "Visste du att, den hunden du har är en ras från Englad som valade kor?" ler jag och tittar på henne. "huh?" säger hon och tittar på mig. "Den gillar att bli jagad också" ler jag och ställer ner bilden på nattduksbordet. Jag ler "ska vi gå ut?" ler jag. Hon nickar och sätter sig i rullstolen och jag tar upp henne till sjukhustaket "Visst är det härligt?" ler jag. Hon nickar "innan du vet ordet av det så kommer det bli vår" ler jag. Hon nickar sen stannar jag och tittar på henne "För ett tag sen så, trodde jag att människor inte behövde leva överdrivet" säger jag. "Men personen som jag tänker på som viktig sa "Vad som en krävs så vill jag leva" Det är vad jag tänker nu." säger jag sen och tittar på henne. "Du pratade med Ikeuchi, och ville veta vad hon tyckte" säger jag och tittar på henne. "inte precis" säger hon. "Jag ska berätta en historia som var för ett tag sen" säger jag och går framåt lite. "Ikeuchi Yohio var...en gymnasie kompis till mig" säger jag och tittar på henne. "När jag träffade honom för första gången, var på en överfart. Så lyckades han välta alla cyklar" säger jag och skrattar lite. 

Minne

Jag ser hur alla cyklar ramlar omkull, jag tittar dit och ser en kille ligga på marken. Han tittar upp på mig och har skrapat upp ena knät, han har blont vackert hår och gröna ögon. Vi hjälper varandra att ställa upp cyklarna men det börjar regna, jag tar min cykel och ser ett krönt id kort i hennes väska. Vi går på samma skola, jag erbjuder honom skjuts till skolan. 

Nutid

"Om han inte hade kommit då så hade jag inte gått till Higashikou skolan" säger jag. "Gud är inte rätvis sa Yohio också en gång" säger jag och tittar på henne. "Eh?" säger hon och tittar på mig. "Han skrev det i sin dagbok" säger jag och tittar på henne. Hon nickar "Men har han blivit utskriven från sjukhuset? Ikeuchi?" frågar hon. Jag suckar "mm" mumlar jag. "Bortsett från någon så gick han och försökte på sina rehabilitets träningar" säger jag och ler lite och tittar på henne. "Tyst" säger hon och suckar. "Hur var denna Ikeuchi-san?" frågar hon och tittar på mig. Jag ler "Han var underbar" ler jag. Jag hör sen Yohio's ledsna röst eka i mitt huvud "Den här sjukdomen, varför varlde den mig?" hör jag hans ledsna röst eka i mitt huvud. Jag minns då allt som hände Yohio, från att han fick reda på att han hade sjukdomen tills han dog, när han stod och letade fakta om sjukdomen i labbet och jag kom in och såg honom. Alla minnen, alla år går igenom huvudet på några sekunder. Jag minns när vi sjöng med klassen och Yohio stod och dirigerade, han var så lycklig. Jag tittar upp mot himlen och jag ser ett stort moln sväva förbi, det ser ut som om Yohio ligger på det. Han tittar på mig och ler och jag kan höra hans skratt, sen tynar det bort. En tår rinner ner längs min kind och jag torkar snabbt bort det. "Sensei, mår du bra?" säger mizuki och tittar oroligt på mig. Jag ler och nickar. 

Så det var del 1 av One Litre of Tears special

Hoppas ni gillar den :)

//Jonna  

 

j lönnkvist

7 augusti 2015 23:16

Examen o nytt jobb o massa minnen.....

Johanna

8 augusti 2015 00:27

ja nu är det mycket för Ako

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!     Idag den 20/9 2014 så hade Seremedy sin sista konsert. Det är 2 år sen idag, kan verkligen inte fatta att det redan har gått 2 år. Jag saknar dem så sjukt mycket :(    Men konserten var så magisk, underbar men ändå så sorlig...

Konnichiwa!   Genki desu ka? Genki desu^-^     Vad vill ni läsa här på bloggen?^^ Har lite idé torka just nu :/    Vill ni ha nyheter om YOHIO och hans band DISREIGN? Läsa noveller? Fakta om YOHIO? Ja vad vill ni läsa här?^^   Komme...

Konnichiwa minna!   Genki desu ka? Genki desu^-^   Förlåt för att jag har varit borta så mycket, men jag har varit så upptagen med skola och allt :0 Men nu är jag tillbaka^-^     I tisdags så skrev YOHIO en riktigt rolig nyhet på inst...

Konnichiwa!   Här kommer del 3 av One Litre of Tears Special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag tittar upp på himlen sen på Mizaki "Jag minns också när Yohio's familj hade bjudit mig på bröllop" säger jag och ler....

Konnichiwa!   Här kommer del 2 av One Litre f tears special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag står kvar på sjukhustaket och tittar upp mot himlen, jag har tårar i ögonen och Mizuki sitter i rullstolen bakom mig. ...