bloggenomyohio

Direktlänk till inlägg 9 augusti 2015

One litre of Tears säsong 2, del 2

Av Johanna - 9 augusti 2015 00:13

Konnichiwa!


Här kommer del 2 av One Litre f tears special


Hoppas ni gillar den ^-^ 


Sakura's Perspektiv


Jag står kvar på sjukhustaket och tittar upp mot himlen, jag har tårar i ögonen och Mizuki sitter i rullstolen bakom mig. "Men, vad hände med honom sen? Yohio?" frågar hon och tittar på mig. Jag tittar på henne och ler lite och börjar berättar om den gången jag såg Yohio öva på sin gitarr i musik rummet.


Minne


Yohio sitter på en stol på den lilla scenen i rummet och övar på sin gitarr. Hans fingrar glider över strängarna och han spelar snabbt, jag står lutad mot dörrposten och tittar på. Men han tappar sen greppet och en falsk ton kommer fram, "Du suger" säger jag och lutar mig mot dörrposten. Han tittar upp och tittar på mig men ler "Sakura-chan" säger han. "Vad gör du?" frågar jag. "Innan provet så är ju alla aktiviteter slut, eller hur?" frågar jag. Han nickar "Men du då?" frågar han. "Jag matar sköldpaddorna" säger jag och tittar på honom. Han nickar "Hey" säger han sen. Jag tittar upp i taket sen mot honom "Kan du hjälpa mig städa upp här?" frågar han. Jag tittar på honom och sen på den lilla scenen och massa olika instrument ligger utspritt på golvet. "Du måste skämta med mig" suckar jag men går in i rummet och börjar plocka upp sakerna. Han ler och ställer sig upp och går långsamt iväg och ställer undan gitarren, jag plockar upp och tittar sen på honom. Han går långsamt fram och plockar upp grejerna. 


Nutid


Jag skrattar lite "Men det var väl inte snällt att säga så till honom? Att han suger" säger hon och tittar på mig. Jag skrattar lite "Vi hade en liten speciell relation innan" säger jag med ett litet skratt. Hon nickar "Och sen så.." säger jag och skrattar till. "Han sa att han inte ville gråta, så vi hade en deal att om han grät så skulle han betala mig 500 yen" säger jag och skrattar lite. Hon tittar på mig "Varför då?" frågar hon. "Som straff" säger jag och ler. "Så efter att jag hade hjälpt honom att plocka undan så bad han mig om en till tjänst." säger jag. "Jag skulle se till så att han inte grät när han skulle göra slut med sin senpai" säger jag. Hon tittar på mig "Hade han en senpai? Vem då?" frågar hon. Jag ler lite "Mina, en tjej som var med i musiklaget, fast hon var äldre och gick i andra klass" säger jag. Hon nickar sakta "Så vi gick iväg till en telefonstålpe och så ringde han och gjorde slut med henne" säger jag. "Åh, varför då?" frågar hon lite ledsamt. "Han ville inte vara en börda för henne med sin sjukdom" säger jag. "Men han klarade det, jag sa att han var kall men han brydde sig inte och svarade bara att han inte ville betala mig 500 yen" säger jag med ett litet skratt och sätter händerna i fickorna på rocken och tittar upp. Hon ler lite "Sen då?" frågar hon. Jag tittar på henne "För varje dag som gick, så vart hans ben svagare och han fick svårare att gå" säger jag med en suck. "Han fick konstiga blickar när han var ute och gick. Men han brydde sig inte om det, men hans bror Hiroki vart retad pågrund av det" säger jag och får ett minne när Hiroki's kompisar retar honom. 

Minne


Jag är med biologi klubben vid en sjö för att studera den, inte långt ifrån så övar Yohio's bror Hiroki på fotboll. Jag hör sen några barn komma och jag tittar upp mot dem, "Ikeuchi" säger en av dem. "Du ljög" säger han sen. "Va?" säger Hiroki förvånat. "Vad var det där om då att din bror var så vacker och så himla bra på sport?" säger han och härmar sen Yohio's sätt att gå och de andra 2 börjar skratta. "Det är precis så" skrattar han och fortsätter. Hiroki tittar ledset på dem "Det är ju identiskt!" skrattar en av dem. Han tittar ledset på dem "Kan din storebror ens gå?" skrattar killen sen och tittar på Hiroki. "Och du sa att han lärde dig spela fotboll....är det ens möjligt?" skrattar han. "Det är sant. Han lärde mig verkligen." säger Hiroki och tittar på dem. "Vem kommer tro på det?" skrattar han. "Lögnare" skrattar en av de andra. "Lögnare....Lögnare...Lögnare...Lögnare..." skrattar dem och klappar i takt med händerna. Hiroki tittar ledsamt på dem sen tar han Hiroki's fotboll "Vad gör du?" säger han och försöker ta tillbaks den. De bara skrattar och sparkar den mellan varandra. "Sluta!" skriker han "Vad sägs om det här då?" skrattar killen och sparkar den i sjön. Hiroki springer mot sjön "Gå och hämta din storebror som är så himla bra på sport och be honom hämta den åt dig" skrattar han och de går iväg. Hiroki stirrar på bollen i sjön men märker inte att jag står och tittar på honom sorgset.

 

Nutiid

 

"Va? Verkligen? Fick han reda på allt det där?" frågar hon shockad och tittar på mig. Jag nickar "Han hörde allt när hans syster Ako pratade om det med Hiroki" säger jag. "Pratade med honom?" frågar hon. Jag nickar "Han skämdes över Yohio, men mot slutet fattade han att det inte fanns något att skämas över" säger jag. Hon nickar men tittar ner "Människor kan inte kämpa själva" säger jag. Hon tittar på mig "Yohio's familj stötte på problem men de var där för honom och övervann problemen" säger jag. Jag tittar sen upp och suckar "Hans familj är min dröm" säger jag tyst. "hur menar du?" frågar hon. Jag tittar på henne "Min pappa behandlade mig som ett barn fram tills bara för några år sen, men Yohio's familj gjorde aldrig så mot honom. De fanns där för honom och stöttade honom" säger jag. Hon nickar sakta "Men, gjorde ni någonting tillsammans någon gång?" frågar hon. Jag tänker en stund och minns när jag bjöd ut honom på en tur till akvariumet och jag kan inte låta bli att le. "Jo det gjorde vi en gång" säger jag och ler lite. "Vad gjorde ni då?" frågar hon. Jag tittar på henne "Jag hämtade honom från skolan han bodde på..." börjar jag men blir avbruten. "Bodde på? Bodde han inte hemma?" frågar hon. Jag skakar på huvudet "Han var tvungen att hoppa av Higashikou skolan efter första året." säger jag med en suck. "Det vart för svårt för honom när han bara vart sämre och sämre. Han hamnde i rullstol och hade svårt att gå, som du" säger jag och tittar på henne. "Så han fick börja på Kasumi's skola för handikappade" säger jag och tittar på henne. "Jag har hört talas om den skolan" säger hon. Jag nickar sakta "Men berätta mer" ler hon. Jag ler och nickar och börjar berätta. 

 

Minnet

 

Jag kliver ur taxin och går till Yohio's skola och tittar mig omkring. Jag tittar på skylten sen hör jag en bekant röst "Sakura-chan" ler Yohio och kommer till mig i sin rullstol. Jag ler och går till honom. Han är lika fin som vanlig och har sitt gulliga leende på sitt ansikte. 

                                                                      (ser ut som på bilden)

 

"Det var länge sen" ler jag och tittar på honom sen ser jag en annan pojke komma i rullstol. "God eftermiddag!" säger pojken ostadigt och ler. Jag nickar "Jag är Oikawa Yuya" säger han ostadigt och bugar. "Du är Sakura-chan eller hur?" säger han sen ostadigt och tittar på mig. Jag nickar och tittar på honom "Jag ville se vilken slags person du var, för Yohio-san pratar alltid om dig Sakura-chan" säger han ostadigt och ler och tittar lite på Yohio. "Hey, säg inget" säger Yohio och skrattar lite och börjar rodna. Jag ler och tittar på dem och går sen iväg med Yohio till Aquarium. 

Vi har kommit en bit sen tittar han på mig "Yuya-san bor i samma rum som mig" säger han och tittar på mig.

jag nickar och tittar på honom "Han har också samma sjukdom som jag" säger han sen. jag nickar och fortsätter gå, han tittar upp på mig "Han är en väldigt optimisktisk person eller hur?" säger han och ler. "Ja, det är han" säger jag och ler och tittar på honom. Efter en stund är vi framme och vi tittar oss omkring och det är många olika djur där. "Det finns så många olika djur eller hur?" säger han och tittar sig omkring. "Ja" svarar jag och nickar. Vi ser många olika djur och jag berättar fakta om dem för honom.  Efter en stund kommer vi till ett ställe där det finns delfiner "Det är så trevligt här" säger han och tittar sig omkring och ser en delfin med sin unge simma över oss. Sen tittar han på mig "Men hur kan de inte krocka med glasväggarna här?" frågar han. "Det är delfinernas röster" säger jag och tittar på honom. "Röster?" säger han undrande och tittar sig omkring. "Människan kan inte höra det" säger jag. "deras ljud studsar mot saker omkrign dem och kommer sen tillbaka till delfinerna och då vet dem vart saker finns" säger jag. "Så det är så det är" ler han och sitter så nära glasväggen han kan och tittar på delfinerna. "Och genom att använda detta ljud, så kan de prata med andra delfiner som är långt borta" säger jag sen. "En hemlig konversation som vi inte kan höra?" säger han. Sen ler han "Jag undrar om jag kan höra det?" ler han och sätter ena handen runt örat och lutar sig mot glasväggen. 

"skulle inte det vara underbart om vi också kunde prata med varandra fast vi är långt ifrån varandra?" säger han och ler och försöker lyssna. Jag tittar på honom "Vänta på mig en stund" säger jag och går iväg. Efter en stund sitter vi ute vid ett café inte långt ifrån Aquarium, jag tar hans mobil och sätter dit ett mobilsmycke med en delfin på. Han ler och tar imot sin mobil och tittar på den och ser att jag har gjort likadant med min mobil "Hoppas du gillar den, även fast det inte är en riktig delfin" ler jag. "Tack" säger han och ler. Jag ler och nickar och tittar på honom.


Nutid


"Det var en väldigt trevlig dag, fram tills...." säger jag och suckar. "Fram tills vad?" frågar hon. "När vi skulle hem så missade vi bussen och ingen buss eller taxi stannade" säger jag. "Sen började det blåsa och regna, och vi stötte på problem efter problem" säger jag. "Tillslut fick vi tag på en taxi och kunde komma hem. Men Yohio vart förkyld, jag klandrade mig själv medans han klandrade sig själv" säger jag med en ledsam suck. "Varför gjorde han det?" frågar hon. Jag tittar på henne "Han påstod att han skapade problem pågrund av att han satt i rullstol och var sjuk" säger jag och tittar på henne. Hon nickar "Vart han sjukare?" frågar hon. Jag skakar på huvudet "Men han ringde mig på kvällen" säger jag. "Vad sa han?" frågar hon. 


Minne

 

Min telefon ringer, jag tar upp den och ser att det är Yohio, jag svarar "Jag har skapat så mycket problem för dig, bara nu det mamma sa...förlåt" säger han ledsamt. "Det regnar så högt, jag hör inte vad du säger" säger jag sen. "Det är som jag trodde, det är svårt att höra vad jag säger? Ellerhur?" säger han ledsamt. "Det är inte alls så" säger jag. "Det är lugnt" säger jag sen. "Jag kan redan inte vara som jag var förut längre. Även om jag kan låta dig skjutsa mig på rullstolen, men redan...." säger han och har gråten i halsen och tårarna kommer mer. "Vi kan inte gå tillsammans. Bara för att jag vart blöt av regnet, så har jag redan skapat massa problem. Men jag vet säkert, att förr eller senare så kommer jag inte kunna prata. Jag kommer inte ens kunna ringa" säger han ledsamt. "Det är redan svårt att prata om man jämför hur det var på Higashikou." säger han ledsamt. "För dig Sakura-chan, så tror jag redan att våra världar har blivit olika varandra" säger han sen. Han lägger sen sakta på utan att säga något och en tår rinner sakta ner för hans kind och han håller om mobilen med händerna och han börjar gråta. 


Nutid


Hon tittar på mig "Klandrade han sig så mycket?" säger hon. Jag nickar "Jag stod där i regnet och visste inte vad som hände när han la på." säger jag och suckar ledsamt. "Han sa oftast förlåt väldigt mycket och tyckte att han skapade problem. Men det gjorde han aldrig, han skapade aldrig problem" säger jag. "Men jag beslöt mig sen för att visa att jag egentligen älskade honom" säger jag sen. Hon tittar på mig "Älskade du honom?" frågar hon. Jag nickar sakta och rodnar "Det gjorde jag" säger jag och tittar upp.


Minne


Efter skolan går jag med mina kompisar men stannar och de tittar på mig "Vad är det Sakura?" frågar dem. "Inget, jag har en sak att göra bara" säger jag och vänder mig om och springer iväg. Jag springer så snabbt mina ben orkar bära mig. Efter en stund kommer jag fram till Yohio's skola och jag ser honom sitta ute och vattnar några blommor. Jag springer fram till honom och saktar sen ner och tittar på honom "Det var längesen" ler jag och försöker hämta andan. Han tittar på mig men säger inget "Jag kunde inte ringa dig, så jag kom hit istället" säger jag och tittar på honom. Jag ser hur han börjar nicka långsamt med huvudet som om han vill säga något. "Idag så. Hade jag en dröm." säger han ostadigt. "En dröm?" säger jag och tittar på honom. "Ja" säger han och nickar. "Innan, i mina drömmar. Så kunde jag gå, springa och röra mig fritt. Precis som första gången jag såg dig Sakura-chan" säger han lite ostadigt och tittar på mig. "Men du vet, drömmen jag hade var inte likadan. Jag satt. I en rullstol. I drömmen så var min kropp...orörlig" säger han ganska ostadigt och tittar på mig. "Min kropp, även om jag med avsikt erkänner att..djupt ner i mitt hjärta. Så vill jag inte erkänna det" säger han ganska ostadigt med tårar i ögonen. "Det här är bara. jag eller hur?" säger han sen ostadigt och försöker le. Jag säger inget sen tittar jag på honom "Är det okej om jag säger vad jag känner och tycker?" frågar jag. Han tittar på mig "Jag vet inte vad som ska hända i framtiden. Men just nu, vad jag känner är 100% sannt" säger jag och tittar på honom. "Jag kan säga det med förtroende. För mig, så länge som det är du som pratar så spelar det ingen roll hur sakta du pratar. Jag kommer fortfarande att lyssna. Om du inte kan prata på telefon, så kommer jag och träffar dig. Som idag. Jag är ingen delfin, du, du är ingen delfin heller. Om du vill gå, så kommer jag gå bredvid dig oavsett hur långsamt det är så kommer jag gå med dig. Just nu så är jag nog inte så trovärdig." säger jag och tittar på honom. "En dag så kanske jag kan hjälpa till." säger jag och tittar på honom. Han tittar på mig med tårar i ögonen "Det kan inte bli som det var förut, men det är dem där känslorna vi har som binder oss samman" säger jag och tittar på honom. "Jag tycker inte att vi lever i olika världar." säger jag och ler lite och tittar på honom. Han tittar på mig sen bort och det blir tyst en stund. Jag ser sen att han tittar på mig "När det gäller dig, så gillar jag dig. Kanske." säger jag sen och tittar på honom. Jag tittar sen ner när jag inser vad jag sa "Jag gillar dig, kanske" säger jag och skrattar lite tyst. "Förmodligen" säger jag sen tyst. Han tittar på mig med tårar i ögonen och ler. Sen skrattar han tyst och tittar på mig "Tack" säger han lite ostadigt och ler. 

 


Så det var del 2 av One Litre of Tears Special


Hoppas att ni gillar den^-^


//Jonna

 

 

 
 
Ingen bild

jim lönnkvist

9 augusti 2015 02:45

Många minnen o många tårar som kommer så tråkigt med denna sjukdom som paralyserar en människa på detta vis😢

Johanna

9 augusti 2015 15:43

Ja den är hemsk denna sjukdom, och alla minnen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johanna - 20 september 2016 22:52

Konnichiwa!     Idag den 20/9 2014 så hade Seremedy sin sista konsert. Det är 2 år sen idag, kan verkligen inte fatta att det redan har gått 2 år. Jag saknar dem så sjukt mycket :(    Men konserten var så magisk, underbar men ändå så sorlig...

Av Johanna - 7 mars 2016 16:56


Konnichiwa!   Genki desu ka? Genki desu^-^     Vad vill ni läsa här på bloggen?^^ Har lite idé torka just nu :/    Vill ni ha nyheter om YOHIO och hans band DISREIGN? Läsa noveller? Fakta om YOHIO? Ja vad vill ni läsa här?^^   Komme...

Av Johanna - 3 mars 2016 11:22

Konnichiwa minna!   Genki desu ka? Genki desu^-^   Förlåt för att jag har varit borta så mycket, men jag har varit så upptagen med skola och allt :0 Men nu är jag tillbaka^-^     I tisdags så skrev YOHIO en riktigt rolig nyhet på inst...

Av Johanna - 9 augusti 2015 20:43

Konnichiwa!   Här kommer del 3 av One Litre of Tears Special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag tittar upp på himlen sen på Mizaki "Jag minns också när Yohio's familj hade bjudit mig på bröllop" säger jag och ler....

Av Johanna - 7 augusti 2015 18:22

Konnichiwa!   Här kommer en säsong 2 av One Litre of Tears   Hoppas ni gillar den ^-^    Ako's Perspektiv   Vi är inne i en stor lokal med statyer och tända ljus, de ropar upp namn och personer med vita kläder kliver upp på scenen. De...

Presentation


Hej och välkommen till bloggen om Yohio :)

Hoppas du stannar :)

Fråga mig

6 besvarade frågor

Omröstning

Vilken låt är eran favorit?
 Karehasu
 Genesis
 Black Sun Apocalypse
 Until the Fade
 SKY☆LiMiT
 Our Story
 You're the one
 Sakura Falling
 Innocence
 Revolution
 Break the Border
 Before I Fade Away
 Shattered Dreams of a Broken Nation
 Prophet in Disguise
 Heartbrek Hotel
 Invidia
 Don't Let Go
 Rocket
 To the End
 Dawn of Dreams

R.I.P Seremedy

Kommer aldrig glöma er Seremedy, ni var/är det bästa visuel kei bandet EVER. Tack för all MADness genom åren   

 

STOLT MADling!

 

R.I.P Seremedy 2010 - 1013

 

 

 

 

   

 

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Yohio bloggar :)

Här kommer jag tipsa om nya Yohio bloggar som jag hittar :)

 

yohiomadness.bloggplatsen.se

 

thejapanlover.bloggplatsen.se

Alla får vara sig själva!

 


Skapa flashcards