bloggenomyohio

Direktlänk till inlägg 9 augusti 2015

One litre of Tears säsong 2, del 3

Av Johanna - 9 augusti 2015 20:43

Konnichiwa!


Här kommer del 3 av One Litre of Tears Special


Hoppas ni gillar den ^-^ 


Sakura's Perspektiv


Jag tittar upp på himlen sen på Mizaki "Jag minns också när Yohio's familj hade bjudit mig på bröllop" säger jag och ler. Hon ler "Vad fint" säger hon. Jag nickar "Vi hade varit ihop i flera månader då. Men något sorgligt hände sen" säger jag med en suck. "Aw, vad hände?" frågar hon. Jag tittar på henne och berättar. 


Minne


Yohio's pappa sätter sig på huk bredvid honom "Ska du ringa och fråga vart Sakura har tagit vägen?" säger han. "hon har nog lektion" säger Yohio lite ostadigt. "Det är jag inte alls"säger jag. Han tittar upp och ser mig komma "Dissa mig inte" säger jag och skrattar lite. "Sa jag inte att jag skulle komma?" säger jag sen. "Du kom verkligen i din finaste klänning" säger han lite ostadigt och ler. Jag ler "Jag lånade min systers" säger jag och ler. "Den passar dig inte" säger han lite ostadigt och ler. "Håll tyst" säger jag och skrattar. "Tack för att du kom" ler hans mamma och tittar på mig. Sen tittar hans pappa på mig "Vad gör du? Klär du dig sådär? Försöker du bli snyggare än jag?" säger han. Shioka skrattar och drar tillbaka honom "Var inte avundsjuk nu Mizou" skrattar hon. Yohio skrattar och tittar på dem "Nu ska Madoka kasta buketten" ropar någon. Han tittar på henne när hon kastar den och den landar i Yohio's knä. "Åh Yohio" ler Shioka och tittar på honom. Han tittar förvånat ner på den och alla står och klappar händer. Jag ler och tittar på honom och senare går vi hem "Åh vilken underbar dag" ler Shioka. "Men vi går och hämtar bilen" säger hans pappa och tittar på Yohio och mig. "Ta hand om Yohio nu" säger han och tittar på mig och de går sen iväg för att hämta bilen. "är inte det här underbart?" säger Yohio lite ostadigt och ler och tittar ner på buketten. "Det är så många fina blommor" säger han sen lite ostadigt och ler. "Ja jag antar det" säger jag och ler lite. Han stoppar sen ner handen i sin handväska och tar upp ett brev och räcker det sakta skakandes mot mig. "Till dig Sakura-chan" säger han lite ostadigt och ler. Jag tar imot det och tittar på det "Vad är det?" frågar jag. HAn ler lite "Hm?" säger jag förvånat och tittar på honom. Han ler och skrattar lite "Ett kärleks brev" säger han lite ostadigt och ler. "Åh verkligen?" ler jag och stoppar sen ner det i sin handväska. Jag tittar sen bort och upp på himlen och han tittar på mig och ler lite sen tittar han ner. 


Jag är påväg hem och kommer sen på brevet jag fick av Yohio. Jag tar upp det och börjar läsa. "Till Sakura-chan. Det finns en del saker jag inte kan säga till dig ansikte mot ansikte. Så jag skriver ett brev. Tack för att du alltid finns vid min sida. Tack för att du alltid uppmuntrar mig. Du kom på vad du ville göra, och jobbar nu mot din dröm. Och att se det gör mig glad.  "Du kommer skaffa dig en hel del kunskap, och träffa många nya människor. Från och med nu, så kommer du leva vidare. Din framtid har mycket att erbjuda, men i mitt fall är det inte likadant. I framtiden som jag har kvar, hur ska jag gå igenom det? Så är det. Det är så mycket så är det. Det finns inget vi kan göra åt den skillnaden. Varjedag så kämpar jag imot mig själv. Jag är orolig och det är smärtsamt."  "Här är sanningen. Det är smärtsamt att vara med dig Sakura-chan. Att vilja göra det och att vilja göra något mer. Jag tror att om jag inte hade haft sjukdomen, då skulle jag kunna göra allt. När jag är med Sakura-chan, så får jag en dröm som aldrig kommer att bli sann. Såklart så är det inte ditt fel Sakura-chan. Men jag avundas dig, och tycker synd om mig själv. Det spelar ingen roll vad jag än gör, men med mitt nya jag så blir jag mer olycklig. Om det fortsätter såhär, så kommer jag inte ha kraft att fortsätta leva vidare. Tack för att du har gjort så mycket för mig. För att du säger att du älskar mig även fast jag är såhär nu, tack. Jag är ledsen att jag inte kan ge något tillbaka. Jag kan inte se dig mer." läser jag och tårarna rinner ner för mina kinder och jag tar fram kuveret och håller det upp och ner vid min hand och ner åker delfinsmycket jag köpte. 


Nutid


"Va? Vad sorgligt" säger Mizuki ledsamt och tittar på mig. Jag nickar sakta "Jag fattade först aldrig varför han gjorde slut men med tiden så förstod jag" säger jag med tårar i ögonen. Hon tittar på mig "Han ville inte vara en börda för mig för att han inte kunde göra så mycket" säger jag och torkar bort mina tårar. "Men jag minns sista gången jag träffade honom" säger jag sen. Hon tittar på mig "Jag satt bredvid honom i hans säng och han bad mig att läsa igenom alla hans dagböcker." säger jag. "Det bringade tillbaka så många minnen" säger jag och ler lite. 


Minne


Jag sitter på kvällen i sjukhuset med blommor för att ge dem till Yohio men pappa stoppade mig för att prata med mig. "Du kom också idag för att träffa honom?" säger han. "är det okej om du stannar sent där vajre dag?" säger han sen och tittar på mig. "just nu så kan jag inte göra något annat" säger jag och tittar på blommorna. "Samma med oss läkare" säger han och suckar. "Medans du blir äldre, så känner du dig mer värdelös. Människans öde kan inte enkelt bli ändrat" säger han och tittar på mig. "Men vad som än händer så tänker du fortfarande såhär, varför är det Yohio-san? Varför var det Hia-chan?" säger han. Sen blir han tyst och tittar på mig en stund "Jag kanske har behandlat dig som ett barn väldigt länge. Från första början har du varit annorlunda från Hia-chan. Envis, övermodig, klumbig. Det är därför jag var orolig för dig. För du är verkligen som mig" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom "Jag kommer inte säga något mer, gör vad du tror är rätt. Du är redan vuxen." säger han och ställer sig upp och går iväg. Jag tittar ner på mina blommor och går sen in till Yohio. Han ligger i sin säng och tittar på den lilla blinkande julgranen som står på hans sängbord. Jag lägger blommorna på sängbordet och han försöker ta fram brickan och jag håller upp den åt honom. Och han börjar stava ordet "Samukatta (Det är kallt)". "Det snöar ute" säger jag och tittar på honom. Han tittar på mig "Det är ungefär 3 meter snö därute" säger jag och ler. Han tittar på mig och flinar och stavar ordet "Usotuski (lögnare)" Jag ler och tittar på honom och han stavar igen. "Yonde (Läsa)" "Nikki (Dagbok" sen tittar han på mig. Jag tittar ner på kassarna "Dem?" säger jag och tittar på honom. Han nickar. Jag lägger ner brickan och tar upp den första dagboken i högen och sätter mig i sängen och bläddrar i den. "Jag kommer inte vara otålig, jag kommer inte vara girig, jag kommer inte ge upp. För alla tar saker och ting steg för steg."läser jag sen tittar jag upp på honom. "Sa du det där?" säger jag och flinar. Han ler och tittar på mig. Jag ler och fortsätter läsa i den "Jag är inte den ända i smärta, att inte ha folk som förstår, att inte förstå andra. Både och är hemskt." "Mitt liv är som en blomstrande blomma. Från början av min ungdom, så vill jag inte ha något beklagande och verdera det." "Mamma, i mitt hjärta, där finns alltid den mamman som tror på mig. Från den här stunden så lämnar jag över det till dig. Jag är ledsen att jag alltid oroar dig." "Den här sjukdomen, varför valde den mig? Ödet, det kan inte beskrivas i ord. Du kan inte få folk att acceptera det" "Jag vill göra en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden. Om det inte vore för den här sjukdomen, så kanske jag hade lyckats i kärleken." "Jag vill så gärna bli kramad av någon, jag vill verkligen det." "Jag vill redan inte säga att jag vill tillbaka till den dagen, jag vill acceptera mitt nya jag nu. Och leva vidare" "Även om jag kommer bli skadad av de hjärtlösa blickarna, men jag vet att också så finns de det vänliga blickarna." "Även om det är såhär så vill jag fortfarande vara här. För här är platsen där ja finns" "Vad är det för fel med att falla? För så länge jag står upp igen så kommer det att bli bra. Om du tittar upp på himlen efter att ha ramlat, för den blåa himlen är också idag streckande oändligt lång och ler mot mig." "Folk borde inte älta det förflutna, det räcker med att försöka ditt bästa i det du gör nu." "Mamma, kommer jag...kunna gifta mig?" Jag läser om den sista igen och tittar på honom "Du försöker verkligen hårt" säger jag och ler med tårar som rinner. "Försöker leva vidare" säger jag sen. Han ler och tittar på mig med tårar i ögonen och tar fram brickan. Jag ställer mig upp och håller upp den och han stavar ordet "Sou da yo (Ja det gör jag)" Jag ler och tittar på honom "Var inte allt för övermodig" säger jag och tittar på honom och ler. Han ler och tittar på mig med tårar sen suckar han och stavar igen "Ikiti ne (Lev vidare)" jag tittar på honom med tårar medans han stavar igen. "Zutto ikite (Lev vidare för alltid)" Han tittar på mig med tårar i ögonen och jag nickar med tårar "Det ska jag" säger jag med tårar och han ler och tittar på mig. Jag sätter mig ner och tar fram då den sista sidan han skrivit och det står "Tack så mycket". Jag känner hur mer tårar kommer och jag tittar ner sen tittar jag på honom med tårar och han ligger i sängen och blundar. "Sover du?" säger jag och tittar på honom. Han ler och det får mig också att le "Du ler fortfarande" säger jag och ler med tårar i ögonen. Jag ställer mig upp och stoppar om honom med täcket sen sätter jag mig ner igen. Och jag ser en tår rinna ner längs hans kind.


Nutid


"Yohio dog för 5 år sen" säger jag och tittar upp mot himlen. "Dog han?" säger Mizuki ledsamt och tittar på mig. Jag vänder mig om och tittar på henne och nickar långsamt. "Lev vidare föralltid. Yohio brukade säga det" säger jag sen. "Från djupet av hans hjärta så ville han leva" säger jag sen med tårar i ögonen. "Det här är första gången jag berättar det här för någon" säger jag sen och tittar upp. Mizuki tittar upp på mig med tårar och en bit ifrån så står Ako och har lyssnat på allt jag sagt. Jag vänder mig om och tittar på Mizuki "Hur svåra dina probem är, är något som jag aldrig kommer att förstå" säger jag och tittar på henne. "Men...jag vill förstå" säger jag och tittar på henne. "Dina riktiga känslor" säger jag sen. Hon tittar på mig med tårar sen tittar hon ner "Mizuki-chan!" hör vi en röst säga sen. Vi tittar upp och ser en sjuksköterska "Dr, Takiwa letar efter dig" säger hon. "Hon kommer snart" säger jag. Hon nickar, jag sätter mig på huk framför Mizuki och tittar på henne "Klarar du av att göra rehabilitets övningen nu?" frågar jag och ler. Hon ler och nickar, jag ler och ställer mig upp "Bra" ler jag och ser hur hon rullar bort till sjuksköterskan. Men hon stannar och tittar på mig "Tack så mycket" ler hon och tittar på mig. Jag ler och nickar, sjuksköterskan går sen bort med henne till rehabilitets rummet. Jag ser sen Ako komma "Har du varit här?" frågar jag. Hon nickar med tårar som rinner "Förlåt" säger hon och torkar bort tårarna. "Jag hörde allt" säger hon sen. "Jag minns när jag satt där i biblioteket och pluggade, och du sa att jag var Yohio's storasyster trots allt" säger hon och tittar på mig. "Du sa så om mig eller hur?" säger hon. Jag nickar sakta "Det, gjorde mig så glad" säger hon och får mer tårar. "Jag kunde inte gemföra mig med Yohio-nee. Vad som än händer, så frågar jag mig själv. Vad skulle Yohio-nee ha sagt" säger hon med tårar. "Vad han skulle ha gjort. Vad han skulle tänka" säger hon med tårar. "Och hur han skulle ha sagt det" säger hon och snyftar. "För det finns ingen som svarar mig, jag kan inte hitta svaret själv" säger hon med tårar. "Jag förstår" säger jag och tittar på henne. "Du kan klara det att hitta svaret själv" säger jag och tittar på henne. Hon nickar "Jag är lättad" säger hon och ler med tårar. "Sakura-chan, du har inte ändrats trotts allt" säger hon med tårar och ler. Jag ler lite, hon ler och bugar sen går hon in i sjukhuset igen. Jag tittar efter henne och står där en stund, sen vänder jag mig om och går en bit och stannar. Jag stoppar ner handen i fickan och tar upp min mobil, jag har kvar mobilsmycket med en delfin på som jag köpte till mig och Yohio. Jag öppnar mobilen och går in på kontakter, jag bläddrar igenom en stund sen ser jag hans namn. Yohio. Jag trycker på hans lur och ringer "Numret du har valt är inte i bruk, var vänlig och försök igen efter en stund" hör jag en kvinlig röst säga. Jag håller mobilen mot örat och skakar med tårar som rinner, jag sätter mig ner och tårarna rinner sakta ner för mina kinder. Jag vill höra hans röst så himla mycket, bara en sista gång. Snälla. Jag tar upp mobilen och ringer igen, och då blir jag shockad. "Hej det är Ikeuchi Yohio. Jag kan tyvärr inte ta ditt samtal just nu. Lämna ett medelande efter tonen så hör jag av mig så fort jag kan. Kram kram!" hör jag hans glada röst säga sen piper det. Jag ler men börjar gråta och jag stänger mobilen. "Du kan inte höra av dig längre" viskar jag och gråter. 


Shioka's Perspektiv


Jag och Mizou är ute och går när Ako kommer springandes "hur var kören?" säger hon glatt. "Var Rika duktig?" frågar hon. "Ja det var hon" säger jag och ler. Solen börjar sakta gå ner och himlen är aldelles rosa med lila moln, "Hon växer upp så fort" ler hon. Jag ler och nickar "Och du blir också gammal pappa" säger hon sen och flinar och går snabbt. "Hey, du pratar för mycket" säger han och går ikapp henne och de börjar tjafsa på skoj igen. Jag ler och tittar på dem och går sakta efter Kan du höra det Yohio? Du lever vidare i Sakura-chan. du kommer föralltid att leva vidare i oss. Nu och föralltid. Yohio? Du kan höra det, ellerhur? Jag stannar sen och ser hans favoritblomma växa vid sjön, en vit ros. Jag ler och tittar på den "Jag saknar dig Yohio" viskar jag och tittar en sista gång på rosen och går sen till de andra. 


Minne


Vi står och tittar på bilden som Ako målade i tävlingen och vann med. Ako står bakom Yohio's rullstol och ler "Vad tycker du Yohio-nee? Har jag talang?" säger hon och ler. "Ja" säger han ostadigt och ler. 

 


Vi står där en stund sen går vi vidare, Ako och Mizou går först och jag går efter och skjutsar Yohio på rullstolen. "Mamma?" säger han ostadigt. "Ja?" säger jag och lutar mig bredvid honom och fortsätter gå. "Mitt gladaste jag är i den bilden" säger han ostadigt. "Det stämmer" ler jag och fortsätter gå. "Jag undrar om alla kommer att minnas mig." säger han ostadigt. "Såklart vi kommer att minnas dig" säger jag. "Ditt ansikte, din röst. Vi kommer att minnas allt perfekt" säger jag och ler. "Även fast att jag inte är här, minns mig och prata med mig lite då och då. Okej?" säger han ostadigt och tittar sakta upp på mig. Jag går sakta och känner tårarna komma "Sättet som jag ler på i bilden, där jag ser framåt. Glöm inte det heller, okej?" säger han ostadigt. Jag känner tårarna rinna sakta ner för min kind och jag går sakta "jag kommer inte glöma det" säger jag och ler och torkar snabbt bort mina tårar. "Hey, kom nu!" ropar pappa och ler. "Vad pratar ni 2 om?" säger Ako och tittar på oss. Jag ställer mig på huk bredvid Yohio och tittar på honom och sen på henne och ler "En hemlis!" ler jag och börjar gå och Yohio ler. 


Yohio


När jag lägger handen över hjärtat, dunk dunk. Dunk, dunk. Jag kan höra det slå. Jag är glad. Jag lever.

 

 

 


Så det var sista delen av One Litre of Tears Special

 

Hoppas ni gillade den :) 

 

//Jonna

 

 

 
 
Ingen bild

j lönnkvist

9 augusti 2015 22:19

Mycket o läsa o många minnen som kommer igen😯

Johanna

9 augusti 2015 23:32

Ja det är mycket minnen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johanna - 20 september 2016 22:52

Konnichiwa!     Idag den 20/9 2014 så hade Seremedy sin sista konsert. Det är 2 år sen idag, kan verkligen inte fatta att det redan har gått 2 år. Jag saknar dem så sjukt mycket :(    Men konserten var så magisk, underbar men ändå så sorlig...

Av Johanna - 7 mars 2016 16:56


Konnichiwa!   Genki desu ka? Genki desu^-^     Vad vill ni läsa här på bloggen?^^ Har lite idé torka just nu :/    Vill ni ha nyheter om YOHIO och hans band DISREIGN? Läsa noveller? Fakta om YOHIO? Ja vad vill ni läsa här?^^   Komme...

Av Johanna - 3 mars 2016 11:22

Konnichiwa minna!   Genki desu ka? Genki desu^-^   Förlåt för att jag har varit borta så mycket, men jag har varit så upptagen med skola och allt :0 Men nu är jag tillbaka^-^     I tisdags så skrev YOHIO en riktigt rolig nyhet på inst...

Av Johanna - 9 augusti 2015 00:13


Konnichiwa!   Här kommer del 2 av One Litre f tears special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag står kvar på sjukhustaket och tittar upp mot himlen, jag har tårar i ögonen och Mizuki sitter i rullstolen bakom mig. ...

Av Johanna - 7 augusti 2015 18:22

Konnichiwa!   Här kommer en säsong 2 av One Litre of Tears   Hoppas ni gillar den ^-^    Ako's Perspektiv   Vi är inne i en stor lokal med statyer och tända ljus, de ropar upp namn och personer med vita kläder kliver upp på scenen. De...

Presentation


Hej och välkommen till bloggen om Yohio :)

Hoppas du stannar :)

Fråga mig

6 besvarade frågor

Omröstning

Vilken låt är eran favorit?
 Karehasu
 Genesis
 Black Sun Apocalypse
 Until the Fade
 SKY☆LiMiT
 Our Story
 You're the one
 Sakura Falling
 Innocence
 Revolution
 Break the Border
 Before I Fade Away
 Shattered Dreams of a Broken Nation
 Prophet in Disguise
 Heartbrek Hotel
 Invidia
 Don't Let Go
 Rocket
 To the End
 Dawn of Dreams

R.I.P Seremedy

Kommer aldrig glöma er Seremedy, ni var/är det bästa visuel kei bandet EVER. Tack för all MADness genom åren   

 

STOLT MADling!

 

R.I.P Seremedy 2010 - 1013

 

 

 

 

   

 

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Yohio bloggar :)

Här kommer jag tipsa om nya Yohio bloggar som jag hittar :)

 

yohiomadness.bloggplatsen.se

 

thejapanlover.bloggplatsen.se

Alla får vara sig själva!

 


Skapa flashcards