Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 10 av Family Trouble^^

Hoppas ni gillar den^^

Philip's Perspektiv

"Yohio? Yohio!" skriker jag men får inget svar. När jag kom hem från Kitty fick jag reda på att Yohio hade rymt. Vi har nu letat överallt i snart mer än en timme, men vi har inte hittat något spår alls av honom. "åh, vart kan han vara?" suckar jag ledsamt. Jag ringer sen Seike och ber dem komma och hjälpa oss, efter en stund kommer Seike med sitt band och med Kitty. "Vad har hänt?" frågar Seike. "Yohio har rymt" suckar mamma. Han nickar och vi börjar leta igen, jag letar med Seike medans de andra letar ihop. Vi går en bit sen hittar vi något på marken "Vad och vems är det här?" säger Seike och tar upp den. "låt mig se" säger jag och tar den. Jag suckar "Det är Yohio's rosa klocka. Han måste vara i närheten" säger jag och tittar mig omkring. Vi går en bit sen ser vi ett hus med en svart bil utanför och vi hör skrik inifrån. Vi tittar på varandra och springer dit.

Yohio's Perspektiv

2 män håller mig medans en kille i svart kort hår slår mig "Vart är han?" skriker han. "Jag vet inte, snälla låt mig gå" snyftar jag. Han stirrar ilskett på mig och slår mig igen "Ljug inte, säg!" skriker han. Jag snyftar och gråter sen sparkas dörren upp, jag tittar upp och ser Seike och Philip. "Philip!" skriker jag och försöker slita mig loss. "Vad gör du här Axel? Låt honom gå!" skriker Seike. Han stirrar på honom sen mot dörren, och in kommer mamma, Emelie och Sofia och Seremedy. Mamma tittar oroligt på mig "snälla låt honom gå, han är sjuk" säger mamma oroligt. Killarna skrattar och släpper mig och putter mig till mamma, hon håller hårt om mig och tittar på dem. "Vad har han gjort er?" säger hon. De skrattar "Inget, vi ville bara veta vart kära Seike var" skrattar mannen och tittar på honom. "Jag sa ju det, jag och bandet vill inte se dig igen" fräser Seike. Han går mot honom för att säga något men Seike puttar bort honom. "Gå eller så ringer jag polisen" säger han argt. Axel fortsätter och tillslut ringer Seike polisen, de kommer efter en stund och går iväg med honom och männen. Mamma tittar på Seike och håller om mig "kom här nu går vi hem" säger hon och går hem med mig. "Så vem är Axel?" säger mamma och tittar på Seike medans hon lägger en filt om mig och ger mig varm choklad. Seike suckar "En gammal band medlem, men vi var tvugna att sparka honom. Han gjorde aldrig som han skulle och var ingen trevlig typ och han satsade bara på sig själv och ingen annan i gruppen" säger han och tittar på henne. "Men varför är han efter er?" säger hon. "Han vill bara ha pengarna och bli känd" säger han. Hon nickar "Han var våran gamla gitarrist" säger han sen. Jag dricker min choklad och tittar på honom "Vi skulle verkligen behöva dig i bandet Yohio. Snälla vill du spela med oss?" säger han. Jag tittar på honom sen på mamma "Snälla?" säger jag. Hon suckar och tittar på mig sen på Seike sen tillbaka på mig "Ja, det skadar väll inte att spela i ett band. Du verkar ju vara så bra kompisar med dem, plus du gillar att spela" säger hon och ler. Jag ler och ställer undan koppen och kramar henne "Tack mamma" ler jag. Seike och de andra ler och jublar. Efter ett par veckor är jag på min första konsert, det var närvöst i början men det vart riktigt roligt och snart blir det fler konserter. Jag är glad att jag har fått nya vänner och får spela på konserter med dem.

Så det var sista avsnittet av Family Trouble :)

Hoppas ni gillade den :)

//Jonna 

Konnichiwa!

Här kommer del 9 av Family Trouble^^ 

Philip's Perspektiv

Jag åker iväg och kommer fram till Seremedy's buss efter en stund och går ut och ser Kitty och går till henne. "Hej Philip, vad gör du här?" säger hon och ler. "Hej Kitty, jag behövde bara komma bort från familjen en stund" säger jag och sätter mig ner bredvid henne. Hon nickar "Men Yohio då?" säger hon. Jag suckar och ställer mig upp "kom här" säger jag. Hon tittar på mig men ställer sig upp och följer med mig, jag börjar gå mot sjön "Jo jag gick hit för att jag behövde komma bort från honom" säger jag och suckar. Hon tittar undrande på mig "varför?" säger hon. "Jag vart bara trött på honom men jag älskar honom fortfarande. Han är ju min bror" säger jag och tittar på henne. Hon nickar och sätter sig sen ner på gräset "kom" ler hon och klappar sig själv på benet. Jag ler och sätter mig bredvid henne "Lägg dig ner" ler hon. Jag lägger mig ner med huvudet på hennes knä och tittar på henne "Om du skulle vilja ha något, vad skulle det vara då?" ler hon. Jag tänker "Ett nytt hus till familjen då vårat är gammalt och trasigt. Till Emelie ett jobb så hon kan tjäna pengar, till Sofie ett bättre humör" säger jag och tänker lite mer. "Till mamma en ny kärlek och en ny hjärna till Yohio" säger jag sen. Hon tittar på mig "Till dig då?" säger hon. Jag tittar på henne "om du bara tänker på dig själv och ingen annan" säger hon. Jag tänker och suckar "Jag vet inte" säger jag. Hon tittar på mig och smeker mig på huvudet. 

Yohio's Perspektiv

(ser ut som på bilden)

Jag sitter på verandan och kastar boll med Luna, hon springer och hämtar bollen och kommer tillbaka med den och viftar glatt på svansen. Jag ler och klappar henne och kastar iväg bollen igen, Luna skäller och springer glatt efter den. Jag ler och tittar på henne, hon kommer sen tillbaka och lägger sig bredvid mitt knä och gäspar. Jag ler och klappar henne och tittar mig omkring och suckar "Vart är han?" säger jag tyst för mig själv och suckar. Luna tittar undrande på mig och lägger huvudet på sned. Jag tittar på henne och lyfter upp henne och kramar henne, hon tittar på mig och slickar mig i ansiktet. Jag ler och skrattar lite "Du är den enda som förstår mig" säger jag och ler lite. Hon tittar på mig och skäller och viftar glatt på svansen. Jag ler och klappar henne och ställer mig sen upp för att gå in. Jag öppnar dörren och går in med Luna efter mig, jag tittar mig omkring. Sofie sitter vid bordet och gör läxor, mamma ser på tv och Emelie fixar i köket. Jag tittar på mamma "Har han kommit tillbaka?" frågar jag. Hon tittar på mig och skakar på huvudet "Det har han inte" säger hon och suckar. Jag nickar sakta och sätter mig ner på soffan och tittar ner "Varför måste jag vara så jobbig?" säger jag och suckar. "Men lilla hjärtat, du är inte alls jobbig" säger mamma och kramar mig. Jag tittar ledsamt ner och suckar "jo det är jag visst, jag är jobbig och en idiot" säger jag ledsamt. Hon tittar oroligt på mig "Varför säger du så helt plötsligt?" säger hon orolig. Jag tittar på henne ledsamt "För att på senare tid när jag blir sådär så åker han alltid iväg och lämnar mig" säger jag ledsamt. Hon suckar ledsamt och håller om mig, Sofie tittar upp på oss "Det är sorglig men sannt" säger hon lesdamt och tittar på oss. Mamma tittar upp på henne "Sofie!" säger hon. "Vad? Jag håller ju med honom om att det är sorglit" säger hon. Jag tittar upp på dem och springer snyftandes in på mitt rum och låser min dörr. Mamma springer till mitt rum och knackar på dörren "Yohio? Snälla öppna" säger hon oroligt. Jag snyftar och tar några saker och packar det i min rosa väska och öppnar fönstret och hoppar ut och klättrar ner från trädet och springer iväg. Jag snyftar och springer så fort mina ben orkar bära mig *De behöver inte mig, jag är bara ivägen* tänker jag och springer. Jag stannar sen och tittar mig omkring och jag vet inte vart jag är. *Seike's buss är väll, ditåt?* tänker jag och tittar åt höger. "Eller var det åt vänster?" säger jag tyst och tittar åt vänster. Jag tänker en stund men går sen åt höger, det börjar mörkna och jag vet inte om jag har kommit närmare deras turnsé buss eller längre ifrån. Jag sitter mig ner på en sten i skogen och tar fram en dricka och dricker lite. Det börjar blåsa kallt och jag tittar mig omkring. *Jag ångrar mig, jag vill tillbaka* tänker jag ledsamt och ställer mig upp och börjar gå. Jag hör sen någon bakom mig "Philip?" säger jag och vänder mig om och får ett slag i huvudet och allt blir svart. 

Så det var del 9 av Family Trouble

Hoppas ni gillar den^^ 

//Jonna

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 8 av Family Trouble^^ 

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv

Jag ligger och gråter på soffan med huvudet begravd i kudden "ni lovade ju!" snyftar jag.

Mamma suckar och smeker mig på huvudet "Han ska bara se så att hon inte har någon ägare" säger hon. Jag skakar på huvudet och gråter "lugna dig" säger hon lugnt. Jag fortsätter gråta och efter en stund öppnas dörren och in kommer Philip "Glada nyheter" säger han och ler. Jag fortsätter gråta "att hon hade en ägare?" snyftar jag med huvudet i kudden. Han skrattar "Nej, hon är din hund nu" säger han. Jag tittar upp och Luna kommer springandes mot mig och hoppar upp och lägger sig på mitt bröst och slickar mig i ansiktet. Jag skrattar och tittar på henne och klappar henne. Philip ler och tittar på mig sen sätter han sig bredvid mig "Men du, det är ett stort ansvar att ha en egen hund" säger han. Jag nickar "Jag vet" säger jag. Han nickar "hon ska matas, leka och gå ut och gå" säger han sen. Jag tittar på honom "Jag vet" säger jag igen och tittar sen på Luna och springer upp med henne till mitt rum och vi leker och busar. Vi ligger sen på sängen och myser och efter en stund somnar jag.

Det går några veckor och jag har det riktigt roligt nu när jag har Luna hos mig. Jag och Philip är och handlar i stan och jag känner hur jag börjar bli konstig i kroppen och jag börjar skratta. Philip tittar på mig "Vad är det?" säger han. Jag skrattar och trummar på benet. han suckar "Hoppade du över den igen?" säger han. Jag skakar på huvudet "Jag fick nog för lite" skrattar jag. Han suckar och tar min hand "nu stannar du hos mig tills vi är i bilen okej?" säger han. "Okej" skrattar jag. Jag tar sen min pocky ask och går ut sen springer jag mot vattentornet och skrattar. "Nej, kom tillbaka!" ropar han och springer efter. "Men jag vill upp dit" skrattar jag och stretar imot. Han suckar "kom här" säger han och vi går mot bilen och åker hem. När vi kommer hem kommer Emelie och hjälper Philip att packa upp. "Han sprang dit igen, han måste ha mer medecin" suckar Philip. Emelie suckar och tittar på mig, jag tar upp pocky ur en av påsarna och äter. "Du måste ha bättre koll på honom Philip" säger Emelie och suckar. "Du måste skärpa dig" säger hon sen. Han suckar och fortsätter packa upp sen tittar Emelie på mig "Och du. Du stannar här" säger hon och tar pockyn och lägger det i påsen igen. "Vi ska ingenstans, okej. Hörde du det? Ingenstans" säger hon och tar kassarna och går in. Jag tittar efter henne och kliar mig i huvudet sen tittar jag på Philip "Vi ska ingenstans, vi ska ingenstans sa hon" säger jag och börjar skratta och håller runt en av pelarna på verandan och springer runt den och skrattar. "vi ska ingenstans. Vi ska ingenstans" skrattar jag och fortsätter springa runt och säga att vi inte ska någonstans. Jag ser sen hur Philip sätter sig i bilen "Vart ska du?" säger jag undrande och kliar mig i huvudet och han åker iväg. Jag går sen in och sätter mig i soffan och mamma ger mig tea och mina tabletter "Mamma?" säger jag och tittar på henne. "Vad är det hjärtat?" säger hon. Jag sväljer tabletterna och tittar på henne "hur kan man åka någonstans om man inte ska någonstans?" frågar jag förvånat. Hon tittar på mig "Hur menar du hjärtat?" säger hon. "Man kan ju inte åka någonstans om man inte ska någonstans" säger hon. "Men Emelie sa ju att vi inte ska någonstans men Philip åkte iväg nu" säger jag och dricker mitt tea och tittar på henne.

Så det var avsnitt 8 av Family Trouble^^ 

Hoppas ni tyckte om avsnittet :)

//Jonna

Konnichiwa! 

Här kommer del 7 av Family Trouble^^ 

Hoppas ni gillar den^^

Yohio's Perspektiv

Jag vaknar nästa morgon och tittar mig trött omkring, jag ser då nya saker och kläderna och gittarren jag fick av Seike och minns då festen jag hade igår. Jag ler och sätter mig sakta upp men hör röster utanför mitt rum. Jag lägger mig snabbt ner igen och blundar. In kommer min familj och de börjar sjunga, jag ler och sätter mig upp och de kramar mig "grattis" ler mamma och pussar mig på pannan. Jag ler och öppnar presenterna och jag fick mer nya kläder och nya hörlurar "Tack" säger jag och ler. De nickar och ler, efter en stund går de ut och jag sitter kvar i sängen och äter frukosten. Jag fick varm choklad och mackor, jag äter upp mackorna och dricker sen och tittar mig omkring. När jag druckit upp ställer jag mig upp och klär på mig kläderna jag fick av Seike. 

(ser ut som på bilden)

Jag tar sen min mobil och mina nya hörlurar och går ner, mamma tittar på mig "De kläderna har jag inte sett förut" säger hon. "Jag fick kläderna av Seike" ler jag. Hon nickar, sen kommer Sofie in och stirrar på mig. "Helt otroligt, du sminkar och klär dig bättre än mig och du är kille och korkad" säger hon. Philip stirrar argt på henne "Du det var en komplimang faktiskt" säger hon. "Hur är det de?" säger han. Hon suckar "Trots att han är kille och har sin sjukdom så klarar han av att fixa sig så snyggt" ler hon. Han nickar sakta "Åh, jag tolkade det du sa lite fel" säger han. Hon suckar "lite fel?" skrattar hon. Jag tittar på dem och går sen ut och sätter mig i trädet, jag lyssnar på musik och tittar mig omkring. Jag suckar *Jag har ingen att vara med* tänker jag och tittar mig omkring. Jag ser sen Philip komma upp, jag tittar på honom "Kan inte vi göra något kul?" ler jag. Han skakar på huvudet "Tyvärr, jag måste fixa en grej nu. Men efter åt kan vi hitta på något, jag lovar" säger han. Jag suckar "Okej" svarar jag. Jag ser sen Emelie "Kan vi göra något?" säger jag. Hon skakar på huvudet "Jag måste städa och fixa i köket" säger hon. "Men sen kan vi" ler hon. Jag suckar och nickar och tittar på Sofie "Jag har läxor, men sen kan jag vara med dig" säger hon. Jag suckar och fortsätter lyssna på musik. *ingen vill vara med mig* tänker jag. Jag hoppar sen ner och går in mot stan trots att jag inte får vara själv, jag kommer sen fram och går omkring. Jag tittar mig omkring men ser sen en liten svart hund fastbunden vid ett träd. Jag går fram och tittar på den "Hej lilla vän, är du helt själv?" säger jag. Den tittar på mig och viftar på svansen, jag tittar mig omkring men ser ingen ägare. "Här kan du inte vara helt ensam" säger jag och sätter mig bredvid den. Hunden lägger sig bredvid mina ben och gnyr lite, jag klappar den. Jag sitter där länge men ingen kommer fram till hunden för att hämta den. Jag tittar på den "Jag kan ta hand om dig" ler jag och knyter upp kopplet och går sen hem. 

När jag kommer hem så klättrar jag upp i trädet och sen in i mitt rum genom fönstret, hunden tittar undrande på mig. "Jag får nog inte behålla dig så jag måste göma dig" säger jag. Jag lägger mig sen i sängen med den och gosar.

Hon sätter sig på mig och tittar på mig, "du är så söt" ler jag. 

(ser ut som på bilden)

Jag tittar på hunden "Jag döper dig till Luna" ler jag. "gillar du det?" ler jag. Luna börjar skälla och viftar på svansen, jag ler och klappar henne. "Men du måste vara tyst, de får inte höra dig" ler jag och klappar henne. Vi busar en stund, sen börjar hon gny och kraffsar på dörren. "Är du hungrig?" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig och lägger huvudet på sne "Okej, vänta här" säger jag och går tyst ner. "När kom du hem?" säger mamma och tittar på mig. "Ehh, för en stund sen" säger jag. Hon nickar sakta, jag går sen in i köket och letar efter mat, jag tar lite korv och sen dricka till mig och smiter upp i rummet. Luna tittar på mig och viftar på svansen, "jag har ingen vanlig hundmat så det här får duga" säger jag och matar henne. Hon äter upp det snabbt, jag ler och klappar henne och dricker min läsk. Vi börjar sen busa igen och efter ett tag knackar det på dörren. "Vem är det?" säger jag. "Det är jag Philip, du måste ta din medecin nu" säger han. "måste jag?" säger jag. "Ja du vet det" svarar han. "Vem har tagit all korv?" ropar sen Emelie från köket. "Oj då" säger jag tyst. Emelie suckar och knackar sen på dörren "Har du tagit något?" säger hon. "Nej" säger jag. "Jag vet att det är du" säger hon. Jag ska svara när Luna börjar skälla, "Vad var det?" säger Philip. "Ehh, inget" säger jag och håller Luna. "Har du en hund där inne?" säger Emelie. Jag svarar inte och håller Luna och sätter mig i sängen. Efter en stund låser Philip upp och alla går in och tittar på mig, jag tittar på dem och håller Luna. "Yohio, vart hittade du den?" säger Emelie. "Jag var på stan och hittade henne helt ensam. Hon har inget halsband och ingen kom för att hämta henne" säger jag. "Gick du till stan själv?" säger Philip. Jag nickar sakta "nej eller jo, ni ville inte vara med mig" börjar jag. Han suckar "vi var bara upptagna, jag lovade ju att jag skulle vara med dig sen" säger han. Jag nickar och kramar Luna "Men du kan inte bara ta en hund sådär" säger han. Jag kramar henne mer "ta henne inte ifrån mig" säger jag. "Vi måste se om hon har en ägare" säger han. "Hon har inget halsband och ingen kom på flera timmar" säger jag och håller henne. "Men vi måste titta" säger han och går mot mig. Jag skakar "Nej ta henne inte" säger jag. "Jag vill inte vara själv, jag borde få ha henne. Det är min födelsedag" säger jag och håller om henne. Philip sätter sig framför mig "Om vi inte hittar en ägare så får du behålla henne, okej?" säger han. "Lovar du?" säger jag och snyftar. Han nickar "Jag lovar" säger han. Han nickar och tar sen Luna, "Nej ta henne inte" gråter jag. Luna skäller och sprattlar, "hon vill vara hos mig" gråter jag och försöker ta tillbaka henne. Mamma håller om mig medans Philip åker iväg. "Ni skulle ju inte ta henne" gråter jag. "Han ska bara se så att hon inte har någon ägare" säger hon och smeker mig på ryggen. "Men hon har inte det säger jag ju" snyftar jag. 

Så det var del 7 av Family Trouble ^^ 

Hoppas ni gillade den :)

//Jonna

Konnichiwa! 

Här kommer del 6 av Family Trouble ^^ 

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv.

Jag vaknar nästa morgon och Philip är fortfarande inte tillbaka. Jag sätter mig upp och tar på mig kläder och går sen ner till köket. Jag tar fram glas och häller upp lite juice och dricker det. Mamma kommer sen in "godmorgon" ler hon. "Godmorgon" svarar jag lite tyst och dricker. Hon går till ett skåp och tar fram en burk. Hon tar ut 2 tabletter och ger dem till mig "du måste ta din medicin" säger hon. Jag suckar och tar dem och sväljer dem med drickan. Hon ler och smeker mig på huvudet. Jag tittar ner och ställer undan glaset och går sen ut och klättrar upp i trädet och tittar mig omkring. *kommer han ens komma på festen idag? Eller gillar han inte mig längre?* tänker jag ledsamt och tittar mig omkring.

Philips Perspektiv.

Jag vaknar upp och tittar mig omkring, jag ser att jag är i bussen och mins då vad som hände. "Godmorgon, sovit gott?" Hör jag någon säga. Jag tittar upp och ser Seike komma. Jag sätter mig upp och Seike ger mig en kopp kaffe. "Tack" ler jag och tar imot koppen och dricker lite. "Så, när åker du tillbaka?" Frågar han. Jag dricker och tittar på klockan sen på honom "ganska snart om jag ska komma fram innan festen slutar" säger jag och dricker. Han nickar och dricker "vi kommer väll sen" säger han. Jag nickar och dricker upp kaffet och ställer mig upp "jag måste gå nu men tack för hjälpen" säger jag och kramar honom. "Ingen orsak" ler han och kramar tillbaka. Jag ler och går ur bussen och går hem. När jag kommer hem ser jag lite folk gå omkring och prata och äta, men jag ser inte Yohio. Jag ser Sofie och går till henne "Hej, vart är Yohio?" Frågar jag och tittar på henne. Hon stirrar på mig "så du kan göra det igen?" Säger hon och går iväg. Jag suckar och ser Emelie. Hon tittar på mig besviket sen tittar hon bort. Jag går mot henne "vart är min bror?" Frågar jag. Hon svarar inte "hur mår han? Är han okej?" Frågar jag. Hon tittar på mig med tårar "du får fråga honom själv" svarar hon och går. Jag följer efter "snälla låt mig veta. Vart är han?" Säger jag. Hon stannar och tittar på mig sen upp och börjar le. "Jag undrar vart han kan va" säger hon. Jag fattar då vart han är, han älskar när vi letar efter honom när han sitter i trädet. "Emelie, har du sett min bror?" Säger jag. Hon ler "nej, var inte han med dig?" Säger hon. Jag går omkring "Yohio, vart är du?" Säger jag och hör hur han fnissar. "Vart är min bror?" Säger jag. Han hoppar sen ner framför mig och tittar på mig. Han har sina rosa byxor och vita skor med rosa detaljer. Sin rosa tröja med en svart dödskalle och sin gröna kortärmade jacka med olika färger på. Hans blonda hår är fullt med blåa och rosa detaljer.

(Yohio ser ut som på bilden)

Jag kramar honom "jag har saknat dig, snälla förlåt mig" säger jag. Han svarar inte sen tittar han på mig och knuffar mig löst mot bröstet "bom" säger han och fnissar. Jag ler och gör likadant sen kramar jag honom igen men han brottar ner mig. Jag skrattar och kittlar honom "sluta" skrattar han. Jag skrattar och fortsätter, Emelie ler och tar en bild. Yohio ler och sätter sig sen på mig, han tittar på mig och slår mig löst på kinden. "Aj" skrattar jag, han gör det igen "aj" ? Säger jag igen och skrattar. Han tittar sen på mig och fnissar och trummar lite på mig och springer sen iväg. Jag ler och ställer mig upp. Jag ser sen mamma, hon tittar på mig och går in. Jag följer efter och hon står i köket "Philip det du gjorde...." säger hon och skakar på huvudet. "Han är en hjälplös pojke Philip" säger hon. "Jag vet" säger jag. "Och sen springer ni iväg. Du vet att jag hatar sånt" säger hon. Jag tittar ledsamt på henne och går till henne. Hon tittar på mig "men du kom tillbaka, varför?" Säger hon. Jag kramar henne "för att se så ni mådde bra" säger jag. Hon ler "du kom också för festens skull" ler hon. Jag ler och vi går ut och ser Seike och Seremedy komma. Jag ler och går dit, efter en stund kommer Yohio. "Grattis" ler Seike och ger honom ett paket. Han ler och tar imot det "vad säger man?" Ler jag. Han tittar på mig sen på dem "tack" säger han och ler. "Varsågod" ler Seike. Han öppnar paketet och ser nya kläder och en gitarr. "Wow" säger han och ler. "Ifall du vill spela mer oss" ler Seike och pekar på gitarren. Yohio ler och nickar. Många timmar senare sitter en trött Yohio i soffan och håller i gitarren. "Dags att sova" ler mamma. "Men jag är inte trött" säger Yohio och somnar nästan. Jag ler och tar bort gitarren och lägger honom över axeln "jo, och du ska ju orka med din födelsedag imorgon" ler jag och bär honom till hans rum. "Bytt om nu" ler jag. "Inte trött" säger han och gäspar. Jag ler och hjälper honom och stoppar sen om honom i sängen. "Godnatt" ler jag och smeker hans huvud och går ut från hans rum och stänger dörrenFamily Trouble, del 6. Yohio's Perspektiv. Jag vaknar nästa morgon och Philip är fortfarande inte tillbaka. Jag sätter mig upp och tar på mig kläder och går sen ner till köket. Jag tar fram glas och häller upp lite juice och dricker det. Mamma kommer sen in "godmorgon" ler hon. "Godmorgon" svarar jag lite tyst och dricker. Hon går till ett skåp och tar fram en burk. Hon tar ut 2 tabletter och ger dem till mig "du måste ta din medicin" säger hon. Jag suckar och tar dem och sväljer dem med drickan. Hon ler och smeker mig på huvudet. Jag tittar ner och ställer undan glaset och går sen ut och klättrar upp i trädet och tittar mig omkring. *kommer han ens komma på festen idag? Eller gillar han inte mig längre?* tänker jag ledsamt och tittar mig omkring. Philips Perspektiv. Jag vaknar upp och tittar mig omkring, jag ser att jag är i bussen och mins då vad som hände. "Godmorgon, sovit gott?" Hör jag någon säga. Jag tittar upp och ser Seike komma. Jag sätter mig upp och Seike ger mig en kopp kaffe. "Tack" ler jag och tar imot koppen och dricker lite. "Så, när åker du tillbaka?" Frågar han. Jag dricker och tittar på klockan sen på honom "ganska snart om jag ska komma fram innan festen slutar" säger jag och dricker. Han nickar och dricker "vi kommer väll sen" säger han. Jag nickar och dricker upp kaffet och ställer mig upp "jag måste gå nu men tack för hjälpen" säger jag och kramar honom. "Ingen orsak" ler han och kramar tillbaka. Jag ler och går ur bussen och går hem. När jag kommer hem ser jag lite folk gå omkring och prata och äta, men jag ser inte Yohio. Jag ser Sofie och går till henne "Hej, vart är Yohio?" Frågar jag och tittar på henne. Hon stirrar på mig "så du kan göra det igen?" Säger hon och går iväg. Jag suckar och ser Emelie. Hon tittar på mig besviket sen tittar hon bort. Jag går mot henne "vart är min bror?" Frågar jag. Hon svarar inte "hur mår han? Är han okej?" Frågar jag. Hon tittar på mig med tårar "du får fråga honom själv" svarar hon och går. Jag följer efter "snälla låt mig veta. Vart är han?" Säger jag. Hon stannar och tittar på mig sen upp och börjar le. "Jag undrar vart han kan va" säger hon. Jag fattar då vart han är, han älskar när vi letar efter honom när han sitter i trädet. "Emelie, har du sett min bror?" Säger jag. Hon ler "nej, var inte han med dig?" Säger hon. Jag går omkring "Yohio, vart är du?" Säger jag och hör hur han fnissar. "Vart är min bror?" Säger jag. Han hoppar sen ner framför mig och tittar på mig. Han har sina rosa byxor och vita skor med rosa detaljer. Sin rosa tröja med en svart dödskalle och sin gröna kortärmade jacka med olika färger på. Hans blonda hår är fullt med blåa och rosa detaljer. Jag kramar honom "jag har saknat dig, snälla förlåt mig" säger jag. Han svarar inte sen tittar han på mig och knuffar mig löst mot bröstet "bom" säger han och fnissar. Jag ler och gör likadant sen kramar jag honom igen men han brottar ner mig. Jag skrattar och kittlar honom "sluta" skrattar han. Jag skrattar och fortsätter, Emelie ler och tar en bild. Yohio ler och sätter sig sen på mig, han tittar på mig och slår mig löst på kinden. "Aj" skrattar jag, han gör det igen "aj" ? Säger jag igen och skrattar. Han tittar sen på mig och fnissar och trummar lite på mig och springer sen iväg. Jag ler och ställer mig upp. Jag ser sen mamma, hon tittar på mig och går in. Jag följer efter och hon står i köket "Philip det du gjorde...." säger hon och skakar på huvudet. "Han är en hjälplös pojke Philip" säger hon. "Jag vet" säger jag. "Och sen springer ni iväg. Du vet att jag hatar sånt" säger hon. Jag tittar ledsamt på henne och går till henne. Hon tittar på mig "men du kom tillbaka, varför?" Säger hon. Jag kramar henne "för att se så ni mådde bra" säger jag. Hon ler "du kom också för festens skull" ler hon. Jag ler och vi går ut och ser Seike och Seremedy komma. Jag ler och går dit, efter en stund kommer Yohio. "Grattis" ler Seike och ger honom ett paket. Han ler och tar imot det "vad säger man?" Ler jag. Han tittar på mig sen på dem "tack" säger han och ler. "Varsågod" ler Seike. Han öppnar paketet och ser nya kläder och en gitarr. "Wow" säger han och ler. "Ifall du vill spela mer oss" ler Seike och pekar på gitarren. Yohio ler och nickar. Många timmar senare sitter en trött Yohio i soffan och håller i gitarren. "Dags att sova" ler mamma. "Men jag är inte trött" säger Yohio och somnar nästan. Jag ler och tar bort gitarren och lägger honom över axeln "jo, och du ska ju orka med din födelsedag imorgon" ler jag och bär honom till hans rum. "Bytt om nu" ler jag. "Inte trött" säger han och gäspar. Jag ler och hjälper honom och stoppar sen om honom i sängen. "Godnatt" ler jag och smeker hans huvud och går ut från hans rum och stänger dörren.

Hoppas ni gillar avsnittet^^  

//Jonna

Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 5 ^^

Hoppas ni gilar den :)

Yohio's Perspektiv

Jag tittar upp på Sofie sen ner, "Vad hände?" frågar hon oroligt. Jag skakar på huvudet sakta och tittar ner, efter en stund kommer vi hem och vi går in. Mamma kommer springandes mot mig och kramar mig "Varför sprang ni iväg sådär? Vad hände?" frågar hon oroligt. Jag skakar på huvudet och börjar sen gråta "Vad är det hjärtat?" säger hon oroligt och sätter mig ner i soffan. Jag snyftar och tittar på dem "Han...slog mig" gråter jag. Mamma stirrar på mig "Va?!" säger hon shockat och håller om mig. Jag skakar och gråter "Han slog mig på huvudet" snyftar jag. Hon smeker mig på huvudet "Jag ska prata med honom" säger hon och håller om mig. Jag skakar och gråter, efter en stund har jag lugnat ner mig och jag vilar mot mammas axel. Hon suckar "Du måste sova nu, vem hjälper honom?" säger hon. Sofie ställer sig snabbt upp "Jag gör det" säger hon. Jag tittar på henne men följer efter "byt om du, jag kommer snart" säger hon och går ut. Jag tittar ner och byter om och lägger mig sen i sängen och stirrar upp i taket, hon kommer tillbaka och stoppar om mig. "Varför är du så snäll nu helt plötsligt?" säger jag lite tyst. Hon tittar på mig och smeker mig på huvudet "Du må vara en idiot och den jobbigaste personen på jorden ibland men ingen och jag menar ingen, får skada dig. Du är min bror, det är såklart jag bryr mig om dig även om det inte märks ibland" säger hon. Jag nickar sakta, hon nickar och smeker mig på huvudet och går sen ut. Jag tittar efter henne sen tittar jag ner och jag somnar efter en stund. 

Philip's Perspektiv

Jag står länge bakom trädet sen hör jag någon bakom mig och jag vänder mig om och ser Seike. "Du vad hände egentligen?" säger han. Jag tittar på honom och börjar gå, han följer efter "Jag slog honom, jag slog honom så hårt. Och man får inte slå Yohio, aldrig någonsin!" säger jag och tittar ner. Han tittar på mig "Jag måste gå" säger jag och går iväg en bit men stannar. Han tittar på mig och går till mig "Jag har ingenstans att ta vägen" snyftar jag och han kramar mig. "Det kommer bli bra" säger han. Jag tittar på honom "Tror du verkligen det?" frågar jag. Han nickar och sen kommer Kitty, "Jag ska nog lämna er två ifred" säger han och ler och går in i bussen. Hon går mot mig och stirrar på mig "Jag såg din bror här, vad hände?" frågar hon. Jag skakar på huvudet "Jag slog honom" säger jag ledsamt. Hon stirrar på mig men kramar mig "Varför Philip? Vad hände?" frågar hon. Jag tittar ledsamt ner "Jag är stressad, det är mycket som ska hända och så tar jag hand om honom dygnet runt" säger jag och suckar. Hon tittar på mig och nickar sakta "Jag skulle aldrig skada honom med mening, jag vet inte vad som flög i mig där" säger jag ledsamt. Hon nickar sakta "Jag vet det" säger hon och håller om mig. Det blir väldigt sent och det slutar med att jag sover där. Jag ligger på en av sofforna i bussen och tittar upp och kan inte sluta tänka på det som hände, han måste nog vara jätterädd nu. 

Yohio's Perspektiv

Jag sitter i soffan och tittar ner efter en stund kommer mamma och sätter sig bredvid mig "Du hjärtat" säger hon. Jag tittar på henne "Du måste faktiskt bada nu, du har ju snart din fest" säger hon. Jag skakar på huvudet "Nej, inte efter igår" säger jag. Hon suckar och håller om mig "ingen kommer skada dig" säger hon. "Men ändå, jag vill inte" säger jag. Hon suckar och smeker mig på ryggen, efter en stund kommer Emelie och tar mig till badrummet. "byt om nu" säger hon lugnt. Jag skakar på huvudet "Jag vill inte" säger jag. Hon suckar ledsamt "Jag vet att du är rädd men det kommer inte hända igen, inget av det" säger hon. Jag tittar sakta upp på henne "lovar du?" säger jag. Hon nickar och smeker mig på huvudet "Jag lovar" säger hon. Jag nickar sakta och klär av mig och sätter mig i badkaret och tittar ner. "bra" säger hon och ler och sätter på vattnet och tvättar mig. Jag tittar ner "Jag vet att du är van vid att Philip hjälper dig men han är ju inte här nu" säger hon. Jag nickar sakta och tittar ner, hon tittar på mig och tvättar mig och tvättar mitt hår. När hon är klar tar hon mig ur badkaret och virar in mig i handduken "Se, det var ju inte så farligt" ler hon. Jag nickar sakta och tittar ner och byter om till torra kläder. 

(ser ut som på bilden)

Jag går sen ut och klättrar upp i trädet och äter pocky och tittar omkring. Jag hör hur de fixar festen, jag hoppar ner och går in till de "Kommer den fortfarande bli av?" frågar jag. Mamma tittar på mig "Varför skulle den inte bli det?" frågar hon. "Ja det som hände med Philip" säger jag tyst och tittar ner. 

Så det var avsnitt 5 av Family Trouble

Hoppas ni gillade den :)

//Jonna

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 4 av Family Trouble^^

Hoppas ni gillar den :)

Philip's Perspektiv

Jag suckar och tittar på dem "Han kan inte följa med, jag är ledsen" säger jag. "Varför då? Han är ju så duktig och vi behöver honom" säger Seike och tittar på mig. Jag suckar "Jag vet, men han behöver någon som är där hela tiden" säger jag. Han tittar på mig "Men vi kan ta hand om honom, jag lovar" säger han. Jag skakar på huvudet "Tyvärr" säger jag. Vi kommer sen till en sjö, "Någon som vill bada?" skrattar Kitty. Jag skakar på huvudet "haha nej tack" skrattar jag.Hon ler och går sakta i vattnet med kläderna på, Seike skrattar och hoppar i. Yohio klättrar upp i trädet som står vid vattnet och sätter sig på en av de tjocka grenerna och tittar på dem. "Hoppa i, bada med oss" ler Seike och tittar på honom. Han skakar huvudet och tittar på honom "Varför inte? Vattnet är skönt" ler Seike. "Glöm det, det är ingen idé. Han är rädd för vatten" säger jag och petar lite i vattnet. Han tittar upp mot Yohio och Yohio skakar på huvudet "Jag kommer inte hoppa i" säger han. Seike skrattar och tittar på honom, Kitty ler och tittar på mig "Du då? Är du rädd för vattnet?" skrattar hon. Jag tittar på henne "Ska jag hoppa i?" säger jag. Hon flinar och simmar bakåt lite, "vad är det ni vill se? Vill ni se lite plask?" flinar jag och börjar skvätta i vattnet med foten. Hon börjar skratta och jag ler och går i vattnet och går till henne och försöker ta henne. Vi skrattar och har det kul och Yohio sitter på grenen och skrattar och tittar på oss. Efter en stunds badande går vi upp och försöker bli torra, "Jag fattar inte hur ni kan gilla att vara i vattnet, det är läskigt" säger Yohio och tittar ner på oss. Jag skrattar lite "Det är inte farligt att bada" säger jag. Han stirrar på mig "Joho, jag kunde ha drunknat" säger han och tittar på mig. Jag skrattar lite tyst "Det tror jag knappast" säger jag och ler. 

Yohio's Perspektiv

Jag tittar på honom och hoppar ner från trädet, Philip ler och rufsar mig i håret. "Förlåt, men jag trode att du kunde det själv nu." säger han och ler. Jag tittar ner "Vad? Jag kan inte rå för att jag har glömt bort hur man gör" säger jag och tittar ner. Han smeker mig på huvudet "Kom så går vi hem nu" säger han och tar min hand. Jag nickar och vi går hem, efter ett tag kommer vi hem och jag går in. Jag tittar mig omkring och sätter mig i soffan och tittar omkring. Philip går upp och duschar och jag sitter kvar på soffan, mamma kommer in och tittar på mig "Vart har du och Philip varit?" frågar hon. Jag tittar på henne "På en promenad med Kitty och Seike" svarar jag. Hon nickar och går sen till köket. Jag tittar runt och efter en stund kommer Philip ner, han har brunt hår och gröna ögon. Han tittar på mig "Är du hungrig?" frågar han. Jag rycker på axlarna "Men jag vill ha tea" säger jag efter en stund. Han nickar och går till köket och gör tea, efter en stund kommer han tillbaka och ger mig en kopp tea. Jag ler och tar imot koppen och dricker och tittar omkring. Efter en stund kommer mamma, Emelie och Sofie in och sätter sig vid soffbordet och börjar planera min 18:års fest. "Jag har redan kommit på massa färger och tema till festen" säger Sofie och tar fram sina papper. "Vad bra" säger mamma och tittar igen om dem. "Jag har valt mat och kakor" säger Emelie och ler. Mamma nickar "Vad bra och jag tar hand om alla aktiviteter" säger hon. "Men jag då? Det är ju min fest" säger jag och tittar på dem. "Du är ju hedersgästen" säger mamma. "Men vad ska jag göra? Det är min fest" säger jag. "Du behöver bara komma" säger Emelie. Jag nickar sakta och dricker "Du då?" säger Sofie och tittar på Philip. "Va?" säger han och tittar på henne. "Ja? Har inte du någon idé eller uppgift?" säger hon. "Det har jag inte" säger han. Hon suckar "Jag är 16 och har redan massa idér" säger hon. "Och?" säger han. Hon suckar "Du måste komma på något du kan göra till festen" säger Emelie. Jag tittar på dem och dricker, efter många timmars diskuterande är dem äntligen klara och Philip tar mig till mit rum och stoppar om mig. "Godnatt" säger han och smeker mig på huvudet och går sen ut. Jag tittar efter honom och somnar sen. 

Några dagar senare

(ser ut som på bilden)

Jag sitter i trädet utanför huset och äter pocky och tittar mig omkring, Philip och hans kompis Martin fixar lite i källaren. Pappa byggde huset själv men Philip säger att det börjar bli gammalt och behöver fixas. Philip sitter framför en liten väg in till källaren utanför huset och ger Martin brädor som ska hålla upp taket i källaren. "Jag skulle behöva en hjälpande hand här inne" säger Martin och tittar på Philip. Philip nickar och tittar på mig, jag tittar mig omkring och äter pocky. "Yohio, kan du gå ner och hjälpa Martin i källaren?" säger han och tittar på mig. "Va?" säger jag och tittar ner på honom. "Kan du gå ner och hjälpa Martin?" säger han igen. "Nej, jag vill inte ner dit Philip" säger jag. Han suckar och går mot trädet "Gå ner och hjälp honom." säger han. Jag skakar på huvudet "Vad händer där uppe?" säger Martin och tittar fram. Jag tittar dit och ser honom "Pappa är där! buu!" säger jag och spökljud. "Pappa är där inne!" säger jag och börjar skratta. "Sluta" säger Philip och tittar på mig. Jag drar i mitt halsband och gör stryp ljud och skrattar. "Håll klaffen!" säger Philip argt och tittar på mig. Jag skrattar och fortsätter, tillslut klättrar han upp "Det är inte kul" säger han. Jag skrattar och klättrar längre upp och hoppar sen ner och springer iväg. "Stanna" ropar han efter mig och får sen tag i min luva och jag ramlar ner och skrattar. Han håller mig och tar mig tillbaka till huset, jag skrattar och försöker komma loss. "Lugna ner dig" säger han. Jag skrattar och han sätter mig på soffan och går in i köket och kommer sen tillbaka med vatten och tabletter "Nu lugnar du säkert ner dig" säger han och går sen ut till Martin. Jag tittar på tabletterna och tar dem och sväljer dem med vattnet, efter en stund blir jag lugnare och jag lägger mig ner i soffan och tittar upp. Jag ligger där länge och jag hör sen att någon kommer in och det är Philip "du måste bada nu" säger han. Jag skakar på huvudet "Nej jag vill inte" säger jag. "Jo du måste" säger han och går mot mig. "Nej, jag vill inte!" säger jag och springer iväg men krockar med Emelie och hon tappar tårtan. "Åh nej, Yohio!" suckar hon. Jag springer in i mitt rum och låser dörren. 

Philip's Perspektiv

Emelie suckar och slänger en bit av tårtan i golvet "Jag kan inte baka en ny, jag kan inte!" säger hon och suckar. Jag tittar på henne "Jag har inte alla grejer hemma, du får gå och köpa en ny tårta" säger hon. Jag suckar "okej då" säger jag. Hon ringer till en butik och beställer en tårta och jag åker till butiken och köper den, jag kommer sen hem och går in. "Vad har du i lådan?" säger Yohio nyfiket. "Om du ens så ens petar på den lådan är du död" säger jag och lägger in den i kylen. Han suckar och lutar mot väggen "bra" säger jag och går mot bordet för att hjälpa till att blåsa upp balonger. Jag blåser upp en men ser Yohio gå mot kylen "Du går inte dit, håll dig därifrån" säger jag. "Jag ska bara ha en dricka, jisses" suckar han surt och tar en fanta flaska och går sen mot sitt rum. Jag suckar och fortsätter blåsa upp balonger. 

Några dagar senare

Jag och Yohio sitter i turnébussen, jag sitter och pratar med Kitty medans Yohio spelar med Seike och bandet. "Så vart åker ni härnest?" fågar jag. Hon ler och pekar på en stad på en karta. Jag nickar "När åker ni då?" frågar jag. "Så fort Tommy fått igång bussen" säger hon och tittar på mig. Jag nickar sakta "Det kommer bli tråkigt utan er" säger jag. Hon nickar och kramar mig sen ger hon mig en snabb puss, jag tittar på henne och rodnar. Hon ler "Det kommer bli tomt utan er 2 också" säger hon och ler. Jag ler lite och jag ser sen att vi måste gå "Yohio, vi måste gå nu" ropar jag. "Okej" svarar han och springer till mig. Vi kommer hem och det är kväll, mamma sitter i soffan med Sofie och Emelie och tittar på film. Jag sätter mig ner och tittar och Yohio sätter sig i soffan och tittar också. "Det kanske är dags för Yohio att bada" säger Emelie. "Nej" säger han. Jag suckar surt "Låt honom stinka" svarar jag. Jag börjar bli trött på att alltid vara den som tar hand om honom, jag får aldrig någon hjälp av mina systrar. Jag suckar och tittar på filmen när jag ser sen att en vas råkar välta. Alla tittar dit och Yohio springer ut ur köket "Vad hände?" frågar han. "En vas välte" säger mamma sen stirrar hon på tårtan. "Men har du smakat av tårtan?" suckar hon. Han slickar av sitt ena finger och springer ut och skrattar. Jag suckar och springer efter "Stanna!" ropar jag. Han fortsätter springa och skrattar, jag får tillslut tag i honom "Vet du hur mycket tårtan kostade?" säger jag argt. Han skakar på huvudet och skrattar. Jag suckar argt och tar in honom i huset och mot badrummet. Jag sätter på vattenkranen och tittar på honom "Du stannar där" säger jag surt. Han skrattar och ska springa iväg, jag tar honom och försöker trycka i honom i badkaret "Men sluta!" säger han och försöker slita sig loss. "Ligg still" säger jag argt. "Men jag vill inte!" säger han och drar sen i mitt hår för att komma dän. Han drar mig i håret och ställer sig upp, jag tittar ilskett på honom och slår honom och han faller mot golvet. Jag stänger av vattnet och lutar mig mot badkaret och andas fort. Jag tittar sen på honom, han sitter på golvet och andas snabbt och skakar. *Vad har jag gjort?* tänker jag och ställer mig upp och springer iväg och ut. "Vad hände Philip?" säger mamma oroligt. Jag sätter mig i bilen och åker iväg. 

Yohio's Perspektiv

Jag ligger lutad mot väggen och skakar, han har aldrig gjort så mot mig. Han har aldrig slagit mig, jag ställer mig sakta upp och börjar gråta och springer ut. "Yohio, vad är det hjärtat?" ropar mamma oroligt. Jag står på verandan och gråter, *Vart ska jag gå? Jag har ingenstans att gå* tänker jag ledsamt. Jag springer sen iväg, jag springer och springer. Det är mörkt ute och stjärnorna är de ända som lyser. Jag ser sen Seike's buss och jag springer dit gråtandes och knackar på. Seike öppnar och stirrar shockat på mig "Vad har hänt?" säger han. Jag skakar och gråter, "Åh kom här" säger han och håller om mig. Han sätter mig på en stol utanför bussen och springer in sen kommer han ut med papper och häller på någon vätska och försöker tvätta mina små sår i ansiktet. Jag gråter och tittar bort, han suckar och tittar på mig oroligt. Tommy kommer sen ut "Vad har hänt?" säger han oroligt. "Jag vet inte, han säger inget" säger Seike. "Men ska vi ringa hans mamma?" säger han. "Nej, jag går hem med honom" säger Seike. Tommy nickar sakta och går in, Seike tvättar mina sår och tittar på mig "Vill du leka Yohio? Ska vi gå på en promenad?" säger han och tittar på mig. Jag svarar inte utan tittar upp och rör lite med fingarna, han går sen på en promenad med mig till sjön. Vad jag inte vet är att Philip står och tittar på, jag sitter på trädgrenen. "Sjung den där låten igen" skrattar jag. Seike skrattar och börjar sjunga, jag ramlar sen i sjön. "Bra, du klarade det" ler Seike och simmar mot mig och hjälper mig upp. Han virar sen in mig i en filt och ska gå hem med mig när en bil stannar och det är Sofie och Emelie. "Åh Yohio" säger Emelie och kramar mig. "Du hittade honom" säger hon och tittar på Seike. "Han sprang faktiskt till oss" säger han. "Åh tack för att du tog hand om honom. 1000 tack" säger hon. "Det är lugnt" ler Seike. Emelie sätter mig i bilen och kör hem mig, jag känner sen hur Sofie drar mig nära och håller om mig och tittar oroligt på mig. 

Så det var avsnitt 4 av Family Trouble^^ 

Hoppas ni gillade den^^ 

//Jonna

Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 3 av Family Trouble^^ 

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Det har gått en vecka och jag ligger och sover, jag vaknar sen av att Philip kommer in och väcker mig. Jag tittar trött upp på honom "Godmorgon" säger han och ler. "Godmorgon" mumlar jag och drar täcket över huvudet. Han drar ner täcket "Du måste upp nu, klockan är 11:00 på morgonen" säger han. "Men jag är trött" säger jag och sätter mig upp i sängen. "Jag vet" säger han och ler, han ger mig sen tabletter och vatten. "Jag vill inte ta dem" säger jag och tittar på honom. "Men du måste om du inte vill bli sjuk" säger han. "Men jag får ont i huvudet av dem" säger jag och tittar på honom. Han suckar och ruffsar mig i huvudet, "Bara ta dem" säger han. Jag suckar och tar in dem i munnen och dricker vattnet. "Bra, kom ner och ät frukost" ler han och går ner. Jag tittar efter honom och spottar ut tabletterna "Jag vill inte ha ont i huvudet" mumlar jag och ställer bort glaset och tar på mig kläder. 

(ser ut som på bilden)

Jag kommer ner och sätter mig vid bordet och äter frukost. Efter en stund kommer Philip och sätter sig bredvid mig och dricker kaffe. "Jo Yohio, jag har en sak jag måste säga" säger han. "Vadå?" frågar jag och dricker juice. "Jo det är så att jag måste jobba idag, och jag vet ju att du tycker det är jobbigt att vänta. Och lite svårt med folk som kommer in och går omkring" säger han. Jag nickar sakta och dricker "Så jag har bestämt att du får vänta hos Sofie i glasskiosken där hon sommarjobbar" säger han. "Va?" säger jag och stirrar på honom. Han nickar och dricker sitt kaffe "Jag vill inte" säger jag och skakar på huvudet. Han smeker mig på ryggen "Det kommer gå bra" säger han. "Men hon är bara taskig mot mig" säger jag. Han tittar på mig "Hon har lovat att vara snäll idag" säger han. Jag tittar på honom "Verkligen?" frågar jag. Han nickar "Verkligen" säger han och dricker sen upp sitt kaffe och ställer sig upp. "Fixa dig i ordning nu så vi kan åka snart" säger han och går sen mot köket. Jag nickar och dricker upp min juice och går sen ut och sitter på verandan och väntar. Sofie går sen ut och tittar på mig och suckar och går mot bilen. Efter en stund kommer Philip ut "Kommer du?" säger han och ler. Jag nickar sakta och följer efter till bilen och sätter mig i bilen. Det är en liten bil med bara 3 platser, påvägen till den lilla stan av Hoshi så är det en tyst stämning i bilen. Jag tittar mig omkring men känner efter en stund hur jag blir lustig i kroppen. *Måste nog vara för att jag inte tog tabletterna imorse* tänker jag. *Men jag kan nog kontrollera det* tänker jag sen. Jag trummar lite med handen på benet och tittar mig omkring, Sofie tittar på mig och suckar. Efter en stund kommer vi fram och Sofie är den första att hoppa ur bilen. Jag tittar på Philip och skakar på huvudet "Det är bara för idag" säger han och smeker mig på huvudet. Jag nickar sakta "okej" säger jag tyst och hoppar ur. Sofie tittar sen på Philip "Men tänk om han springer iväg dit som vanligt?" suckar hon. "Han springer inte iväg dit. Han är aldrig så när han tar sin medecin" säger Philip och tittar på henne. Hon nickar och suckar. Sofie tar mig sen i handen och går in med mig, det är ett gammalt hus och det är några bilder där inne och platser där man kan sitta. Men det är aldrig någon som sitter där inne och äter utan alla står utanför. Sofie sätter mig ner på en stol och tittar på mig. "Jag vill inte veta av några som helst problem eller att du springer iväg" säger hon. Jag tittar på henne "Men vad ska jag göra då när du jobbar?" säger jag. Hon suckar "Jag vet inte, pyssla med dina konstiga ljud du gör eller något" säger hon. Jag stirrar på henne "Det gör jag inte alls" säger jag lite surt. Hon suckar och tittar på mig och ställer sig sen vid luckan och öppnar och väntar på kunder. Jag suckar och tittar mig omkring och har inget att göra. Jag nynnar lite på en låt och tittar mig omkring och jag känner mer och mer hur jag blir lustig i kroppen efter att inte ha tagit tabletterna. Timmarna går och efter ett tag så slutar Sofie och hon fixar sig. "Äntligen är jag klar. Du skötte dig ganska bra för att vara du, kom nu så går vi" säger hon och går mot platsen där jag satt men jag sprang ut och jag skrattar och springer. Jag springer mot vattentornet och skrattar och vill klättra upp, jag vet inte vad men en del i mig säger att jag ska klättra upp och att det är kul. Jag hinner upp 2 steg men känner hur Sofie drar i mitt ben. "Klättra ner. Klättra ner!" säger hon argt och drar ner mig. Hon tar mig sen i handen och går "Vi ska inte ha så kul" säger hon argt. Jag sliter mig loss och springer tillbaka "Men jag vill!" säger jag men hon drar ner mig till marken. Jag skriker och hon drar mig i armen "Vi ska inte ha så kul" säger hon argt. Jag skriker och slår med benen och armarna i marken. Hon tar sen tag i mitt hår "Vi ska hem" säger hon argt. "Sluta" gråter jag. Då kommer Philip springandes "Sofie, sluta!" ropar han och tar bort henne. "Men han skulle ju upp dit!" säger hon argt. Han sätter sig ner vid mig "Jag bryr mig inte om vart han skulle" säger han. "Men.." börjar hon. "Gå till bilen" säger han argt. Hon suckar och går iväg, "Hur gick det? Låt mig se" säger han och tar upp min ena arm och han ser att jag blöder på handleden. "Bra gjort Sofie, han blöder ju" säger han och tittar på henne. Hon tittar på honom och lipar och går mot bilen. "Kom här" säger han och hjälper mig upp och går mot affären där han jobbar. Han sätter mig på en pall och tar fram ett plåster. "Vad har jag sagt om någon slår dig eller ens petar på dig, vad ska du göra då? Yohio?" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom och rycker lite på axlarna, han sätter plåstret på min handled och tittar på mig "Du ska säga till mig så tar jag hand om det. Och varför tar jag hand om det då?" säger han sen och tittar på mig. Jag kliar mig lite bak i huvudet och försöker minnas "phi..Philip" börjar jag. "Hm?" säger han och tittar på mig. "För att du är Philip" säger jag sen. Han ler lite och nickar "Ja för att jag är Philip. Och för att ingen för skada dig" säger han sen och ler. Han lägger sen sin hand på min axel "Vill du ha lite godis?" säger han och ler. Jag ler och nickar och hoppar ner från pallen och går omkring i affären. Efter en stund kommer jag tillbaka med 2 pocky askar och ger dem till honom. Han ler och betalar dem och vi går sen mot bilen, när vi kommer fram stannar jag och tittar ner. "Vad är det?" frågar han. "Jag vill inte sitta bredvid henne." säger jag tyst. Han suckar och går till mig och tar min hand "Hon kommer inte kunna göra något, jag är ju med" säger han. Jag tittar på honom och nickar sakta och vi går till bilen och jag hoppar in och sätter mig bredvid Philip. Vi åker hem och vi sitter igen åter i tystnad, efter att ha åkt en stund så börjar Philip att prata. "Så Sofie, har inte du något att säga till din bror?" frågar han. Hon tittar på honom "Som vad?" frågar hon. Han skrattar lite "Ja a, vad kan det vara? Förlåt kanske?" säger han och tittar på henne och sen tillbaka på vägen. "Förlåt för vad?" frågar hon. Han suckar "Du fick honom att blöda när du drog ner honom till marken" säger han. Hon tittar på honom sen på min handled och sen på mig, jag tittar på henne sen ner. Hon suckar "Förlåt då" mumlar hon. Jag tittar upp på henne "Du menade inte det" säger jag surt. Hon stirrar på mig "Och?" snäser hon. Jag tittar på henne sen bort, efter en stund kommer vi hem. När vi kommer in så går Philip till mamma och ber henne komma. Efter en stund kommer hon "Vad är det?" frågar hon. "Jo Sofie fick Yohio att blöda" säger han. "Va?" säger hon och stirrar på henne. Sofie suckar argt "Jag tog bara ner honom från vattentornet" säger hon argt. "Du behövde inte skada honom för det" säger hon argt. Hon suckar argt och ger mig en knuff på armen och går sen in till sitt rum. Jag tittar ner och mamma går fram till mig och kramar mig "Oroa dig inte, det kommer bli bättre" säger hon. Jag nickar sakta och sätter mig sen ner i soffan och äter pocky, jag känner sen hur den konstiga känslan kommer tillbaka igen. Jag tittar mig omkring och skrattar lite och trummar lite på benet. Efter en stund börjar Emelie och Philip duka bordet. Jag ligger på soffan och tittar på dem och lägger mig på mage "Ska vi äta?" säger jag och tittar på dem. "Snart så" svarar Philip. "Okej" svarar jag och tittar mig omkring. Efter en stund sitter vi och äter och jag tittar mig omkring och äter. Jag börjar sen skratta lite, "Vad är det?" säger Philip och tittar på mig. Jag skrattar och gungar lite, han tittar på mig sen på de andra. "Kan du få honom och sluta?" suckar Sofie surt. Han tittar på mig "Vad är det?" frågar han igen. Jag svarar inte utan fortsätter skratta och gunga lite, han smeker mig på axeln och tittar sen på mamma. Hon tittar på honom "Hur länge har han varit så?" frågar hon. Han rycker på axlarna och tittar sen på Sofie. Hon tittar på honom "Han är alltid jobbig" suckar hon. Han suckar surt "Var seriös nu" säger han. Hon suckar "Okej, innan jag slutade började han väll" säger hon. Mamma nickar och går sen till mitt rum, efter en stund kommer hon ner. "Jag hittade hans medecin på golvet" säger hon. Philip tittar på henne sen på mig "Tog du dem inte?" frågar han. Jag skrattar och tittar mig omkring, han suckar och tittar på mig och vänder mitt ansikte mot honom. "Snälla svara nu" säger han. Jag skrattar "Jag tog dem inte för att jag inte ville" svarar jag. Han tar nya och ger dem till mig, "Men jag vill inte" säger jag. Han suckar och stoppar dem i min mun och lyckas få mig att svälja dem. 

Efter några timmar har jag lugnat ner mig och jag sitter i soffan och tittar ner, mamma sätter sig ner bredvid mig. "Vad har vi sagt om att inte ta medecinen?" säger hon. Jag svarar inte och tittar ner, hon suckar "Yohio, snälla svara" säger hon. Jag tittar upp på henne, "Vad har vi sagt om att hoppa över medecinen?" säger hon igen. Jag biter mig lite i underläppen och tittar ner sen på henne "Att jag, inte får?" säger jag. Hon nickar "Varför gjorde du det då?" säger hon. Jag tittar på henne "Jag får ont i huvudet av den" säger jag lite tyst. Hon tittar på mig "Då kan du ju bara be om en huvudvärks tablett" säger hon. Jag tittar ner "Jag, tänkte inte på det" säger jag tyst. Hon nickar och smeker mig på ryggen "Men nu vet du hur det blir" säger hon. Jag nickar sakta och tittar ner sen på henne "Förlåt" säger jag tyst. Hon ler och smeker min kind "Det är okej" säger hon och ler. 

Philip's Perspektiv

Det har gått några veckor och jag är i affären och jobbar, jag sopar golvet och efter en stund hör jag hur någon kommer in. Jag tittar upp lite och ser Kitty. Kitty är en av Seremedy's makeup artister, hon har långt svart lockigt hår och blåa ögon. Hon tar en korg och går sakta omkring och plockar lite varor. Jag följer sakta efter och gömmer mig bakom en hylla och fortsätter sopa. Efter en stund går hon fram till kassen, jag fortsätter sopa och efter en stund ropar min chef på mig. Jag tittar upp och går sakta mot dem "Vad är det?" frågar jag. "Hon behöver hjälp" säger han. "Med vad?" frågar jag. "Att köra hem varorna" säger han. Jag nickar "Okej visst" säger jag. Sen suckar jag "Åh just det, är det okej om min bror Yohio följer med? Jag får inte lämna honom" säger jag. Hon nickar och ler "Visst" svarar hon. Jag nickar och går ut med varorna och utanför sitter Yohio och lyssnar på musik och tittar omkring, jag drar ur ena hörluren och han tittar upp. "Vad gör du?" skrattar han. "Jo vi ska ta en liten tur, jag ska hjälpa Kitty köra hem varorna" säger jag. Han nickar och ställer sig upp och sätter sig i bilen och vi åker iväg. Vi åker länge och tillslut kommer vi fram och vi hoppar ur bilen. "Jag tar den" skrattar Yohio och tar ena kassen, "Vänta inte så fort. Du kommer ramla" säger jag oroligt och tar den andra kassen och går efter men han snubblar och tappar den. "Åh nej förlåt" säger han ledsamt och slår sig lite på huvudet. "Det är lugnt" säger Kitty och tittar på honom. Han tittar ledsamt ner och fortsätter, jag plockar upp allt "Jag är så ledsen, förlåt" säger jag. Kitty ler "Det är lugnt, jag är inte ledsen. Är du ledsen?" säger hon och tittar på Yohio. Han tittar ledsamt på henne "Jag är inte ledsen så var inte ledsen" säger hon och ler. Han nickar sakta och börjar le "Bra" ler hon och kramar honom. Hon tar sen kassarna och går in i bussen. "Kan inte jag få vara med Seike?" säger Yohio och tittar på mig. "Jag vet inte, det börjar bli sent" säger jag. "Snälla, en liten stund" ber han. Jag suckar "Okej då, en liten stund" säger jag. "Yay" ler han och springer in mot bussen och upp till de andra. KItty kommer sen ut till mig och vi går omkring och pratar och har det trevligt. "Oj det börjar bli sent och jag måste göra en sak" säger jag och suckar. "Åh måste du redan gå?" säger hon. Jag nickar "Men jag gör det fort och kommer snart tillbaka, okej?" ler jag. Hon nickar "Jag väntar" säger hon. Jag nickar och åker hem med Yohio och går till badrummet och tvättar honom. Jag tvättar honom och tittar på honom "Du vet du vad jag tror? Du har ju klarat det mesta nu själv så jag tror att du klarar det här nu eller hur?" ler jag. Han nickar sakta "Okej, du har handduken där och morgonrocken där. Klarar du dig själv?" säger jag. Han nickar "Ja, det gör jag" säger han. "Bra" ler jag och går ut och åker tillbaka till Kitty. "Du missade en underbar solnedgång" säger hon. "Åh gjorde jag?" säger jag och sätter mig ner. Hon nickar och vi pratar och hon börjar berätta om sin familj och hur hon sen träffade Seremedy. Jag nickar "Vad kul att du fick ett jobb hos dem så fort" ler jag. Hon nickar "du då? Jobbar du på affären?" säger hon. Jag nickar "Jo pappa jobbade där men för några år sen så..." säger jag och tittar ner. "Så vad?" frågar hon. Jag suckar "Han hängde sig själv i källaren, ingen vet riktigt varför. Fast jag och mamma tror att han klandrade sig själv så hårt efter olyckan" säger jag. "Vilken olycka?" frågar hon. Jag tittar på henne "Jo när min lillebror var i japan på en turné och var sen påväg hem så hade pappa fixat taxi och allt för att resan skulle gå så säkert till så möjligt. Men något gick snett och det vart en stor krock. Pappa påstod sen att det var hans fel, men han kunde inte veta att det skulle bli halt på vägarna. Så många år senare så var han bara borta helt plötsligt" säger jag. Hon nickar sakta "Jag är ledsen" säger hon. Jag nickar sakta "Han var i alla fall en underbar pappa den tiden han var här." säger jag. Hon nickar sakta och kramar mig, jag ler och kramar tillbaka. "Vi ses imorgon" säger hon sen när vi står utanför bussen. "Det gör vi" ler jag. Jag åker hem och går och lägger mig. 

Nästa morgon vaknar jag och går in i badrumet och sätter på vattenkranen och tvättar av ansiktet. Jag hör sen ljud från badkaret och vänder mig om och ser Yohio sätta sig skakandes upp "Åh nej, förlåt mig" säger jag och hjälper honom upp och virar in honom i handduken och morgonrocken. "Det kommer bli bra, försök bli varm" säger jag och håller om honom. Han huttrar och nickar "Åh förlåt mig" säger jag. En stund senare sittar han i mjukiskläder och mamma håller om honom "Jag kunde ha drunknat, jag kunde ha drunknat" säger han. "Vem lät det här hända?" säger mamma. "Philip är den som hjälper honom mest" säger Emelie. Jag suckar och hjälper till med att duka och fixa frukosten, "Jag vill aldrig mer bada igen" säger han och kramar mamma. "Inga fler bad" säger hon och smeker hans huvud. "Vart är dit huvud Philip? Vart är dit huvud?" säger hon surt. "Förlåt mamma" säger jag och suckar. "Förlåt är inte tillräckligt, du måste skärpa dig" säger hon. "Ja du måste skärpa dig" säger Yohio efter. Jag suckar och sätter mig ner och äter. De andra sätter sig sen vid bordet och äter, några timmar senare går jag och Yohio på en promenad och pratar med Kitty och Seike och diskutionen om att få Yohio med på en Seremedy turné kommer upp igen. 

Så det var avsnitt 3 av Family Trouble^^

Hoppas ni tyckte om den :)

//Jonna