Konnichiwa!

Här kommer del 4 av novellen One Litre of Tears och avsnittet heter Futari no kodoku, The Loneliness of two

Hoppas ni kommer gilla avsnittet :)

Vi är påväg hem från sjukhuset och jag sitter och tittar ut igenom bilfönstret och tänker på det som hänt. 

Mamma tittar oroligt på mig men säger ingenting. När vi kommer hem så tittar mina syskon på mig "De är hemma!" säger min lillasyster Rika. "Ni är så sena så min mage är helt tom, jag tror jag kommer svälta" säger min bror Hiroki och kommer in. "Förlåt" säger pappa och tittar på dem. "Verkligen.....det är svårt för oss att när ni helt plötsligt säger åt oss att göra mat själva för att ni kommer hem sent" säger min stora syster Ako och kommer in. "Jag gör mat nu" säger mamma och tittar på henne. Sen tittar hon på mig "Yohio du kan gå och byta om nu" säger hon och ler. Jag svarar inte utan tittar framför mig. "Mår du bra?" säger pappa och tittar på mig oroligt. Jag nickar långsamt och går långsamt till mitt rum. Jag går in i mitt rum och stänger dörren och går in och sätter mig på golvet och tittar framför mig. Resten av familjen sätter sig vid bordet och äter "Jag går och hämtar Yohio" säger pappa och ska ställa sig upp men mamma stoppar honom. "Jag gör det" ler hon och går in i mitt rum "Yohio, maten är klar" säger hon och tittar på mig. Jag svarar inte utan sitter tyst på golvet och tittar framåt, hon går in och tittar på mig "Du har ju inte bytt om" säger hon och tittar på mig. Jag svarar inte utan tittar framåt. "Yohio mår du bra?" frågar hon lite tyst och sätter sig bakom mig. Jag nickar långsamt "Okaasan, jag kommer göra mitt bästa, så det är okej" säger jag och får tårar i ögonen. "Åh, jag förstår" säger hon och försöker le lite och tittar på mig. "Det är som Doktor Mizuno sa, Jag kommer göra det med förtroende. Även fast det är en sjukdom som inte har något botemedel, så finns det fortfarande många saker vi kan göra. Medans du gör ditt bästa, så kan nya medeciner och sätt att bota sjukdomen dyka upp, eller hur?" säger hon och tittar på mig. Jag nickar långsamt men får mer tårar i ögonen och känner hur gråten kommer i halsen "Men vi vet ändå inte vad som kommer hända efteråt" säger jag gråtandes. "Varför är det jag? Varför? Varför valde sjukdomen mig?" gråter jag och vänder mig om och tittar på mamma. "Okaasan, jag är bara 15 år! Jag vill inte sluta sådär. Det här är för mycket! Gud är för orrätvis." gråter jag och tar hennes händer. Hon nickar med tårar och håller om mina händer "Yohio, jag är ledsen" säger hon ledsamt och håller om mig, jag gråter på hennes axel och kramar henne. "Yohio, jag kan inget göra" säger hon ledsamt med tårar som rinner. "Jag är så ledsen Yohio" gråter hon. Jag gråter mer och kramar henne. 

Jag vaknar lite sent nästa dag men hinner byta om och packar mina saker och kommer iväg till skolan. 

Vyn jag ser nu är samma som igår. Gatan jag går på är fortfarande den samma. Men min värld har förrendrats. Jag kan verkligen inte le samma leende igen. 

Jag märker sen när jag kommit en bra bit att jag helt plötsligt snubblar till men får tillbaka balansen och jag står och tittar upp mot himlen. 

Den som jag var fram tills igår, kommer aldrig att visa sig igen. 

Shioka's perspektiv

Jag sitter med doktorn och pratar om Yohio's sjukdom. 

"Jag tycker att Yohio tog nyheten om sjukdomen bättre än vad vi förväntade oss att han skulle göra. Men det är nu den riktiga smärtan börjar. Yohio-san kommer att sakta, men säkert tappa kontrollen över sin kropp från och med nu. Sakar han kan göra nu kommer sakta att tas ifrån hans kontroll. Om du kan, snälla be honom att komma till sjukhuset så fort som möjligt. Vi måste vara säkra på att medecinen och att rehabilitets övningarna fungerar så bra som möjligt. Snälla tänk på saken" säger han och tittar på mig. Jag suckar och nickar och tittar ner. 

Yohio's perspektiv

Jag sitter hemma och skriver i min dagbok "Kommer det vara såhär varje dag? Att jag kommer sakta tappa förmågan att göra saker? Jag är rädd för morgondagen när jag blundar. När jag vaknar på morgonen, så kanske någon del av min kropp inte längre fungerar. Jag är rädd för tiden." Mer hinner jag inte skriva innan jag börjar gråta med huvudet på skrivbordet. Jag somnar sen där. 

Nästa dag i skolan så står jag med Seike och mina kompisar och pratar. Seike har tydligen skaffat flickvän och de ska gå på fyrferkerierna som är den sista dagen innan sommarlovet. "Du då Yohio? Ska inte du och din flickvänn Mina gå?" frågar Seike och tittar på mig. Jag tittar på honom och skakar lite på huvudet och ser sen att Mina står vid dörren och ber mig komma. Jag går till henne "Jo jag undrade om du hade lust att gå på fyrverkerierna med mig?" frågar hon. Jag tittar på henne "Eh?" säger jag. "Och åh kan du också gå ut med mig den 7 Augusti?" frågar hon sen. "Det är min födelsedag då" lägger hon sen till. "Ja det skulle väl vara kul" ler jag. "Vad bra, vi ses då" ler hon och går iväg. Från ingenstans så kommer sen Seike och min kompis "Du skötte det bra Yohio" ler dem. Jag ler och skrattar. 

Sen på kvällen står jag och tar min medecin och tittar lite på burken "Yohio? Hände något i skolan?" frågar mamma mig medans hon viker tvätten. Jag går till henne och sätter mig på golvet bredvid henne "Idag, så frågade Mina mig om jag ville se fyrverkerierna med henne och så bjöd hon mig till något zoo den 7 Augusti då det är hennes födelsedag." säger jag och tittar på henne. "Åh vad kul" ler hon och tittar på henne. Jag nickar lite "Men jag funderar på hur jag ska tacka nej" säger jag och tittar på henne. "Va?" säger hon förvånat och tittar på mig. "Ja, för jag är ju sjuk. Eller hur?" säger jag och tittar på henne. Hon suckar och slutar vika tvätten "Det är ju konstigt, Yohio du sa ju att gud inte är rättvis mot dig, men det är du som inte är rättvis mot dig själv. Du går på gymnasiet! Du borde gå och se fyrvekerierna med någon du tycker om. Du vill väl också spendera tid med henne på sin födelsedag, eller hur? Alla skulle tycka det är normalt, eller hur? Om du ger upp på saker du kan göra bara för att du är sjuk, så skyll inte på gud...Yohio, du gör det mot dig själv. Du sa det förut, du måste göra ditt bästa. Yohio, du sa det till mig okaasan förut, eller hur?" säger hon och tittar på mig. Jag känner hur tårarna kommer och jag nickar sakta "Snälla hjälp mig göra mig fin när jag ska se på fyrverkerierna med Mina" ler jag och tittar på mamma. Hon ler och nickar "Jag vill också göra mig fin i håret" säger jag sen och ler. "Okej, jag ska göra dig fin och fixa ditt hår. Mina kommer bli överraskad" säger hon och ler. Jag ler och springer upp i mitt rum och ringar genast in datumet i min almenacka 

Jag såg min mamma's glada leende. Jag kommer fortsätta tro på mig själv, för att fortsätta kämpa. 

"Vad händer den dagen?" hör jag någon sen fråga och det är Ako som står bakom mig. "Va? Nej, inget" säger jag och tittar på henne. Hon ler och går iväg.

Ett tag senare så står mamma och hjälper mig göra mig fin inför fyrverkerierna ikväll.

"Stå still Yohio, annars går det inte" skrattar mamma och fixar mitt hår.

"mamma, jag kommer komma sent säger jag och försöker stå still. 

"okej, nu är jag klar" säger hon sen efter en stund. 

(ser ut som på bilden) 

"Okej jag går nu" ler jag och går mot dörren. Vad jag inte märker är att Ako också ska gå. När jag kommer fram så ser jag Mina stå en bit bort och jag går fram och hälsar "Konbawa (God kväll)" ler jag och hälsar. "Konbawa" ler hon och hälsar tillbaka. "Fin Kinomo" ler jag och pekar på hennes kinomo. "Det är ingen kinomo" skrattar hon. "Det är en yukata!" skrattar hon. "Åh förlåt, fin yukata" säger jag och rättar mig. "Det gör inget" ler hon "men tack i alla fall" ler hon. Jag ler "Ska vi gå?" ler jag och tar hennes hand hon ler och nickar och vi går omkring i stan. Det är många fina lycktor överallt och många fina raketer. En bit bort går Sakura men jag ser henne inte, jag och Mina pratar och har det jätte roligt och sen ska vi gå över bilvägen men väntar på att det ska bli grönt ljus. Efter en stund blir det grönt och Mina ler och tar min hand "Kom så går vi" ler hon och börjar gå. Jag ler och ska gå men känner hur min balans försvinner och jag vinglar fram och tillbaka innan jag ramlar mot marken och slår huvudet i marken, det börjar blöda från mitt huvud och alla stirrar skräckslaget på mig. "Ikeuchi!" skriker Mina och springer mot mig. "Ikeuchi!" skriker hon igen och lägger mitt huvud på sina knän. Jag ligger och gråter och försöker andas sen hör jag min syster Ako komma springandes "Yohio-san!" skriker hon och sätter sig bredvid mig och tar min hand. 

Jag hamnar sen på sjukhus och ligger i sängen med ett förband på huvudet där såret och jag ligger och vilar men hör ändå vad mina föräldrar pratar lite om med doktorn.

"Även om han har förlorat en hel del blod så är såret inte så farligt" säger doktorn och tittar på dem. "Vi tog också en röntgen för säkerhets skull men kunde inte se något allvarligt" säger han sen och tittar på dem.

"Den här sjukdomen är olika för alla som har den, symptomerna är också väldigt olika för alla" säger han och tittar på dem. "I Yohio's fall så är prossesen väldigt snabb, det är bäst om vi hittar någon medecin och hjälpmedel väldigt snabbt. Såklart så borde vi använda sommarlovet och alla andra lov och ha kvar honom här på sjukhuset" säger han sen och tittar på dem. Mamma och pappa tittar på varandra och sen på doktorn "kommer det att bromsa sjukdomen?" frågar pappa och tittar på doktorn. "Effekterna är olika för alla, så om vi inte provar detta så kan jag inte svara på din fråga" säger han och tittar på pappa. 

Jag vaknar nästa morgon och ser hur doktorn står bredvid mig med mamma och berättar om vad dem har bestämt och berättar att jag måste stanna på sjukhuset över sommaren och alla lov för behandlingar med medecin och göra övningar för att kunna kontrollera mina rörelser. Jag bara tittar på dem *Va? Jag vill väl inte vara här hela tiden* tänker jag surt men säger inget. Jag ser en annan man i vit rock stå bredvid doktorn och han sätter sig bredvid mig "Hej, jag heter Tanabe. Det är jag som kommer hjälpa dig med alla övningar du ska göra. Låt oss jobba bra tillsammans" ler han och sträcker fram sin hand. Jag tittar på den och skakar sen hand med honom. "Snälla, visa oss din vägledning" ler mamma och bugar. 

Efter en stund så går mamma till jobbet och jag tittar efter henne när hon går ut. Jag suckar och tittar ut igenom fönstret *Så jag kommer bli helt ensam här?* tänker jag och suckar mer. Sen efter ett tag så knackar det på dörren och jag ser hur Seike och mina kompisar kommer in för att se hur jag mår. Dem har massa pressenter med sig. Blommor, böcker jag länge har velat läsa och massa andra saker. "Tack, ni är för snälla" ler jag och kramar dem. Dem stannar ett par timmar sen går dem hem. Mamma kommer sen på kvällen med Rika och fixar med kläder och sånt hemifrån och har blandannat med sig ett armband som Mina hade gett mig. Jag tar på mig det och tittar på det sen somnar jag och vaknar nästa dag och ska göra massa övningar. Tanabe tar med mig till ett träningsrum där massa andra personer är och tränar. En del är väldigt svaga medans andra är lite mer pigga. Vi går till en träningsmatta "Jag vill att du gör såhär" säger han och sätter sig på den. Han sätter sig på knä "Jag vill att du sätter dig på knä med händerna i marken och sträcker ut vänster ben och höger arm och håller så i 4 sekunder. Sen byter du till höger ben och vänster arm. Okej?" säger han och tittar på mig. Jag nickar och sätter mig ner och gör som han visade mig "1,2,3,4. Bra! och så nästa" säger han och ler. Jag nickar och byter ben och arm. "1,2,3,4. Bra!" ler han och så håller vi på så ett tag. Sen kommer Ama och besöker mig "Ama? Vad gör du här?" säger jag och ställer mig upp. "Jag ville bara se hur du mådde." ler hon. "Jag mår bra" ler jag. Men sen suckar jag "Men jag ska vara här över hela sommaren och på alla lov så jag kan tyvärr inte komma den 7 Augusti. Förlåt" säger jag ledsamt. "Har du en dejt?" säger min doktor och tittar på mig. Jag nickar och ser hur han och Tanabe pratar ihop sig "Du får gå, det skadar inte att ha lite kul" ler dem. "Verkligen? Tack Sensei" ler jag och kramar Mina. "Och Mina det här är min doktor Mizou och min tränare Tanabe" säger jag och pressenterar dem för varandra. Dem hälsar på varandra och sen återgår jag till träningen och alla tester och dem märker att enda sen jag fick veta att jag får träffa Mina så har jag blivit starkare. "det sägs ju att kärleken är det starkaste som finns så allt du behövde var lite kärlek" ler Tanabe och tittar på mig. Jag ler lite och fortsätter träna fast det är svårt och jag blir utmattad fort. 

Tiden går snabbt och det är den 7 Augusti och jag klär mig fint och springer bort till zoot och väntar ivrigt på att Mina ska komma. Men hon kommer aldrig och det börjar regna "Vart är hon?" säger jag och håller paketet hon skulle få, jag suckar och ska gå ner för trappan men det är halt och jag halkar och någon springer in i mig och jag faller till marken och tappar paketet. Jag tar upp det och håller i det och tittar ner ledsamt sen känner jag hur regnet slutar och jag tittar upp och ser ett parapply. Jag vänder mig om och ser Sakura och tittar på henne "Varför står du här i regnet som en idiot?" säger hon och tittar på mig. "Jag kommer inte bry mig, om du blir förkyld och måste stanna längre på sjukhuset" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne men säger inget "Men den där tjejen....hon kommer inte" säger hon sen och tittar på mig. "Va?" säger jag förvånat och tittar på henne. "Tydligen så kom något imellan och hon ringde precis till sjukhuset och berättade det för din doktor" säger hon och tittar på mig. "Sakura, kom du till mig för att berätta det?" frågar jag och tittar på henne. Hon tittar bort och säger sen "Såg du pingvinera?" "Va?" säger jag och skrattar lite tyst. "Då kom du rätt, det där är kung pingvinen" säger hon sen. "Jag har hört att paret som tar hand om ungarna kommer alltid vara ärliga mot varandra" säger hon sen och tittar på dem. "När pingving pappan kläcker äggen, så letar honan efter föda. Under den här tiden, hur hungrig än pingving pappan är, eller hur kallt det en är så stannar han hos ungarna och väntar på att honan ska komma tillbaka. Djur föräldrar är väldigt bra." säger hon sen och tittar på dem. Jag nickar lite och tittar sen på dem "Tack, för att du kom till mig." säger jag och ler lite. "Det var så lite" ler hon och tittar på mig. "Faktiskt, så visste jag nästan redan att hon aldrig skulle komma." säger jag och tittar på djuren. "Va?" säger hon och tittar på mig. "Det är faktiskt bättre om hon inte kommer." säger jag sen. "Vad pratar du om?" frågar hon och tittar undrande på mig. "Om mig....doktorn sa till mig att jag inte kommer kunna gå. And sakta så kommer mitt tal att försämras. Och jag kommer inte förstå vad folk säger. Och sen kommer jag inte kunna vakna upp när jag sover. Prata och äta, kommer att bli omöjligt." säger jag och tittar på henne "Sakura, du sa så förut?" säger jag sen och tittar på henne. "Att människan är girig och självisk. Kanske så är vi giriga, tvingar oss själva att sträva efter något. Det är inte riktikt bra eller hur?" säger jag och tittar på honom med tårar i ögonen sen vänder jag mig om. "Jag vill gå tillbaka i tiden. Jag vill skapa en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden" säger jag sen och sätter mig ner och börjar gråta. 

I want to make a time machine and go back in time. 
If it wasent for this disease, not only I could enjoy falling in love but I also wouldn't have to rely on anyone and live by myself. 

Så det var del 4 av One Litre of Tears :)

Hoppas ni gillar den <3

//Jonna

 

jim lönnkvist

16 januari 2015 21:21

Fint med fyrverkerierna,men va tråkigt att inte Mina kom till YOHIO
det kändes inte bra stackars han o att han ramlar o slår sig o blöder
det känns ju inte bra o en tidsmaskin vill vi nog alla ha....😊

Johanna

16 januari 2015 21:31

Ja stackars Yohio. Känns inte riktigt som det var hans "avsnitt" idag :'( Nästan inget gick bra, fast Sakura kom och hjälpte honom

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!     Idag den 20/9 2014 så hade Seremedy sin sista konsert. Det är 2 år sen idag, kan verkligen inte fatta att det redan har gått 2 år. Jag saknar dem så sjukt mycket :(    Men konserten var så magisk, underbar men ändå så sorlig...

Konnichiwa!   Genki desu ka? Genki desu^-^     Vad vill ni läsa här på bloggen?^^ Har lite idé torka just nu :/    Vill ni ha nyheter om YOHIO och hans band DISREIGN? Läsa noveller? Fakta om YOHIO? Ja vad vill ni läsa här?^^   Komme...

Konnichiwa minna!   Genki desu ka? Genki desu^-^   Förlåt för att jag har varit borta så mycket, men jag har varit så upptagen med skola och allt :0 Men nu är jag tillbaka^-^     I tisdags så skrev YOHIO en riktigt rolig nyhet på inst...

Konnichiwa!   Här kommer del 3 av One Litre of Tears Special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag tittar upp på himlen sen på Mizaki "Jag minns också när Yohio's familj hade bjudit mig på bröllop" säger jag och ler....

Konnichiwa!   Här kommer del 2 av One Litre f tears special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag står kvar på sjukhustaket och tittar upp mot himlen, jag har tårar i ögonen och Mizuki sitter i rullstolen bakom mig. ...