Konnichiwa!

Här kommer en sneackpeak på sista avsnittet av One Litre of Tears

och avsnittet heter Tooku he, namida no tsukita basho ni. Far Away, to the place where tears are exhausted

(Det här är inte början av novellen)

Jag är 20 år gammal, det har redan gått 5 år sedan jag vart sjuk. Jag förlorar dem, en efter en. Men jag har kvar några saker jag kan göra själv. Jag minns inte längre mitt gamla jag...

Jag sitter i sängen och tittar på krukan med blomman som jag fick av Sakura. Jag vänder mig sakta om i sängen och sätter mig på sängkanten och försöker nå ner till golvet med fötterna. Jag ställer mig sakta upp och lutar mot bordet på sängen och går sakta till blomman. Jag tar sen sakta upp vattenflaskan och trycker sakta ner pumpen för att vattna den. 

Några timmar senare så sitter min familj i mitt rum och vi äter tillsammans. Jag sitter i sängen och ler och tittar på dem, jag har en stor rosa haklapp ifall jag skulle spilla, vilkett ofta händer när jag blivit sämre i sjukdomen och är ganska skakig i händerna och har svårare att hålla i saker. "Vad är det som luktar?" säger pappa och tittar sig omkring sen ser han att Hiroki håller i en liten burk. "Hiroki, har du haft i något i håret?" säger han och tittar på honom. "Det är. Hårvax, jag behövde fixa håret" säger han och tittar på pappa. "Hårvax?! Sen när behövde du sånt?" säger han och tittar på honom. "Han har skaffat en flickvän nu när han har börjat mellanstadiet" ler Ako. "Säg det inte Ako-nee!" säger Hiroki och tittar på henne. "Flickvän?!" säger pappa och stirrar på Hiroki med samma blik som han hade mot mig när han fick syn på Sakura för första gången. "Du är 4 miljoner år för tidig! Om du har så mycket tid med att ha en flickvän, spendera då mer tid på att komma ihåg att du fortfarande är ett barn!" säger han och ruffsar till håret på honom. "Pappa vad gör du?" skriker Hiroki med händerna på huvudet. "Det är ju förstört nu" säger han sen och tar fram en spegel och försöker fixa håret. "Idiot" säger pappa och ger honom en lätt smäll bak i huvudet på honom på skoj. Jag ler och skrattar och tittar på dem när Rika sen ropar på mig "Till dig Yohio-nee" säger hon och tar fram en bild hon ritat på en höstskog. "Du är jätteduktig Rika" ler mamma. "Vi sätter upp den med en gång, eller hur Yohio?" säger mamma sen och tittar på mig. "Tack så mycket Rika" säger jag ostadigt och ler. Hon ler och tittar på mig och mamma sätter upp bilden på väggen bland de andra bilderna jag fått av Rika. "Ako, du har ju varit med i en tecknar tävling, hur gick den?" säger mamma sen och ler och sätter sig ner igen. Ako ler och vänder sig mot sin väska och tar fram ett papper "Tada! Jag van!" ler hon. "Va, grattis" säger alla glatt. Jag ler och tittar på henne "De ska hänga upp bilden i skolan" säger Ako och ler. "Va? På Higashikou?" säger mamma. "Yup" säger Ako och ler. "Jag skulle vilja se det" säger jag ostadigt. Alla vänder sig om och tittar på mig "Va?" säger mamma och tittar på mig. "Jag vill gärna besöka Higashikou" säger jag ostadigt. Pappa och mamma tittar på mig och mamma ler lite och vi åker iväg till skolan. Jag sitter sen utanför skolan och tittar på den. "Du fryser inte?" säger mamma och tittar på mig. Jag skakar på huvudet och tittar på skolan och alla elever och det får mig att minnas de nästan 2 åren jag gick på skolan. "det har inte ändrats ett dug eller hur?" säger Ako och ler och tittar ner på mig. Jag skakar på huvudet och ler och minns dagen då jag, Seike och Ray såg att vi kom in på skolan, när vi sprang omkring i korridorerna, tävlingarna vi i musikgruppen hade, alla lektioner...

Ako ler och skjutsar in mig mot skolan. 

Så det var en sneackpeak på sista avsnittet. Jag hoppas ni kommer gilla det sista avsnittet 

Ett tips, näsdukar i MASSOR kommer behövas.   

//Jonna