Konnichiwa!

Här kommer del 9 av One Litre of Tears och avsnittet heter Ima wo Iki, I Love Now

Hopppas ni gillar avsnittet :)

Jag och mamma är på sjukhuset och efter en stund så kommer Tanabe in "Det här är en elektrisk rullstol. Nå, låt oss öva med den lite" ler han. Jag ler och nickar och ställer mig sakta upp och sätter mig sakta ner i den nya rullstolen. Han kör ut mig till taket och stannar och fixar så att jag kan köra själv. "Tryck sakta spaken framåt" säger han och tittar på mig. "Okej" säger jag och trycker den sakta framåt och rullstolen rör sig framåt och jag kör runt lite och skrattar. "Hur känns det?" frågar Tanabe och tittar på mig. "Vinden är underbar" skrattar jag och ruskar på håret i vinden. 

(ser ut som på bilden)

Mamma ler och tittar på mig. Efter en stund så åker vi hem och Yohio sitter på sitt rum. 

Shioka's perspektiv

"Even om han sa att han vill gå själv när han kan, så verkar han gladare när han känner att kan röra sig mer fritt själv." ler jag och tittar på den nya rullstolen och tittar sen på Mizou. "Verkligen?" säger han och tittar mest ner. "Om vi tar med den till handikapps skolan, så tror jag att hans rörlighet kommer öka" säger jag och ler. "Mm" svarar Mizou och tittar på mig. "Men jag är fortfarande ororlig. Det är ju en internat skola trots allt" säger han och suckar. "Kommer han inte bli rädd av att få själv?" säger han och tittar på mig. "Det kommer gå bra, ja det kommer gå bra" säger jag och tittar på honom. "För det var hans egna beslut som han ville ta" säger jag sen och ler. "Om vi inte ler n'r vi lämnar av honom där. vad kan vi då göra?" säger jag sen och tittar på honom. "Jo det är ju sant" säger han sen och nickar. 

Mizou's perpsektiv

Jag har varit och handlat när jag är påväg hem ser jag Sakura cykla och jag tutar på henne "Hej!" ler jag. Hon stannar och tittar på mig "Du har slutat dina klubbaktiviteter och ska hem nu?" frågar jag. "Ja.." säger hon lite sakta och nickar. "Hoppa in" säger jag och viftar in i bilen. "Eh?" säger hon förvånat men hoppar in. Efter en stund kommer vi in och jag bär in varorna "Jag är hemma!" ropar jag. Och efter mig kommer Sakura med den stora rispåsen "Du kan lägga den där på bordet" säger jag och hon lägger den där. 

Yohio's Perspektiv

När jag kommer mot hallen ser jag Sakura "Sakura-chan?" säger jag förvånat och tittar på henne. "Det var din pappa" svarar hon. "Jag bad henne komma så hon kan smaka våran nya tofu med fisk smak" säger pappa. Jag ler och suckar och tittar på pappa sen tittar jag på Sakura "Det var länge sen" ler jag. Hon nickar och tittar på mig sen ser jag hur pappa tittar på henne "Du gillar honom va?" skrattar pappa och rufsar hennes hår. Jag skrattar lite tyst och tittar blygt ner. Vi sitter sen vid bordet och äter och Rika får nya pennor av pappa då hon börjat 3:an. "Tack pappa" ler hon och tittar på de nya fina färgerna på pennorna. "Och imorgon kommer ju du börja på en internat skola Yohio" ler mamma och tittar på mig. "Gör ditt bästa eller hur?" ler hon. Jag ler och nickar sen tittar pappa på mig "Om du saknar din pappa så skrik bara efter mig, okej?" säger han och tittar på mig. "Jag kommer då springandes och hämtar dig inom 30 sekunder" säger han sen. Jag skrattar "Jag kommer klara mig pappa" svarar jag och tittar på honom. "Pappa det är dags att du låter oss barn lämna din sida" säger Ako och tittar på honom. "Mamma har fixat något åt dig som en present då du börjar skolan" ler mamma och tittar på mig. Hon tar sen fram en mobil och ger den till mig "Här" ler hon. "Åh en mobil, tack mamma" ler jag och tar imot den och tittar på den. Pappa tittar på mamma "Hey Shioka, har inte jag sagt att vi inte ska köpa mobiler för snabbt till barnen?" säger pappa och tittar på henne. "Men Yohio bor ju på skolan och inte hemme nu längre" säger hon och tittar på pappa. "Ja det är sannt, men...." säger han men mamma avbryter honom "Och om något skulle hända, så kan han ju ringa oss på en gång eller hur?" säger mamma och ler. "Ja det är ju sannt" säger pappa och suckar sen. "Yohio, om han skulle vilja prata med pappa då ringer han ju hem till oss närsomhelst" säger hon och tittar på pappa. Pappa tittar på henne sen på mig "Kom ihåg det" säger han och tittar på mig. "Jadå" ler jag och tittar på min mobil. "Jag vill också ha en mobil" säger Hiroki och tittar på mamma och pappa. "Rika också" säger Rika sen. "Idioter, ni får en mobil om sisådär 3000000 år" säger pappa och tittar på dem. Sakura ler och tittar på mig "Vad är ditt mobilnummer?" ler hon och lutar sig lite över bordet. Pappa stirrar på henne och fäller ihop hennes mobil "Tänk inte ens tanken på att ta honom" säger han och tittar på henne. Sen tittar han på mig "Yohio, vad hon än säger så ge inte henne ditt nummer" säger han och pekar på Sakura. "förlåt" säger jag och ler lite mot Sakura. 

Efter maten så sitter jag och Sakura ute och gosar med Luna, Sakura sitter vid Luna och jag sitter på verandan "Jag är redan van vid det här" säger jag och skrattar lite. Sen tittar jag på Sakura "Det är Higashikou's termin öppnigs cermoni imorgon va?" säger jag och tittar på henne. "Yup" svarar hon och klappar Luna. "Ja från och med redan imorgon så går vi på olika skolor." säger jag och tittar runt. "Va?" säger hon och tittar på mig. "Kommer du bli ensam?" frågar hon sen. "Det är inte det" säger jag. "Jag kommer hjälpa dig med att berätta för alla i klassen imorgon att du har en mobil telefon" säger hon och skrattar lite. Sen tar hon fram sin mobil "Vad är ditt nummer?" frågar hon och tittar på mig. "Försök inte ta mig!" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig och jag börjar skratta "Jag skämtar bara" skrattar jag och tittar på henne. Sen ger jag henne mitt nummer.

Nästa dag

(ser ut som på bilden)

Vi har kommit fram till min nya skola och mamma hjälper mig ur bilen och sätter ner mig i rullstolen.

Våren är här. Det är menat att det är den årstiden där det inte spelar någon roll om vem du är, man ska vara spänd. Men nu verkar det som att mitt öde kommer att vara, bakom handikapps skolans väggar. Även om det är den här årstiden, så har den ett ansikte som visar att den inte vet något, och den går förbi framför mig.

Vi kommer fram till skolan och jag tittar på den, sen tittar jag upp mot körsbärs trädet bredvid mig och tittar på de vackra blommorna som slagit ut. Sen rullar jag sakta mot skolan med mamma gåendes bredvid mig. Vi kommer in och jag tittar mig omkring sen kommer en kvinna springandes mot oss "Är du Ikeuchi-san?" säger hon och tittar på min mamma. "Jag är rektorn här på skolan, Fujimura Madoka" säger hon och bugar. "Trevligt att träffas" ler mamma och bugar och jag bugar också. Sen går vi runt omkring på skolan "Det är massa folk här eller hur?" säger rektorn och tittar på oss "Elever, lärare och assistenter" säger hon sen. "Beroende på varje persons tillstånd så skriv menyerna av en dietläkare" säger rektorn sen och tittar på oss. Vi går vidare och tittar på alla olika lokaler "sjuksköterskorna här jobbar 24 timmar om dygnet så det finns inget att oroa sig för." säger hon sen och fortsätter att gå. Sen ser vi en kille komma med en vagn med böcker "Det här är Takano-san, han jobbar som volontär här när han inte är på jobbet" ler rektorn och presenterar honom. "Jag är Takano Kiichi" ler han och nickar. "Även om jag bara kommer här ibland, så kom ihåg mitt ansikte okej" ler han och pekar på sitt ansikte och skrattar. "Okej" ler jag och nickar. "Jag är Ikeuchi, trevligt att träffas" säger mamma sen och bugar. Han ler och fortsätter gå, jag tittar sen mot en vägg och ser massa bilder och styr rullstolen dit och tittar på bilderna. "Det här är bilder som eleverna själva har gjort" ler rektorn. "De kommer på saker de kan göra, och jobbar hårt med att göra de själva" säger hon sen och ler. Jag tittar på bilderna länge en stund.

Efter en stund måste mamma gå "Åh snälla förlåt mig, det här är ju första gången som han måste vara hemifrån så länge, så tror jag det kommer finnas saker som han inte är van vid" säger mamma och tittar på rektorn. "Men nu överlämnar jag allt till dig" säger hon sen och bugar. "Vi ses" ler jag och tittar på mamma. "Kommer du klara dig?" frågar hon och tittar på mig. Jag ler och nickar "Jag klarar mig" säger jag och ler. Hon nickar och ler lite "Jag ser det" säger hon lite tyst och ler. "Så, gör ditt bästa nu. Okej?" ler hon. Jag ler och nickar "Så, ska vi gå?" säger rektorn och tittar på mig. "Okej" säger jag och styr bakåt för att vända rullstolen och sen stannar jag och tittar på mamma och tar sakta upp handen och ler och vinkar mot henne. Sen rullar jag iväg med rektorn och mamma står och tittar på mig ett tag och går sen hem. "Här är ditt rum Yohio-san" ler hon och tittar på mig. Sen knackar hon på dörren "Jag kommer in nu" säger hon och går sen in. "Konstigt, ingen är här" säger hon och tittar sig omkring. Jag styr in i rummet och tittar mig omkring. Det är ett stort rum med 2 sängar, 2 nattduks bord och sen som 2 bord i mitten av rummet. Vi går sen ut och jag ser en kille sitta i en likadan rullstol som jag. Han har kort svart hår och en blårandig tröja med svarta byxor. "Ah där är han" ler rektorn och går dit. "Yuya-chan" säger hon och ler. Killen sitter och vattnar blommor med en vattenslang och vänder sig sen om och tittar på rektorn. "God eftermiddag" säger han ostadigt och ler ett stort leende. "God eftermiddag" säger jag lite tyst och ler och styr fram till honom. Rektorn ler och tittar på mig "Det här är din rumskamrat Yuya-chan" säger hon och ler. "Han har bott här 1 år, så har du någon fråga kan du ställa dem till honom" ler hon. Jag nickar lite sakta och tittar sen på Yuya "Jag har väntat på dig" säger han ostadigt och ler. Jag tittar konstigt på honom "Du är Ikeuchi Yohio-san eller hur?" säger han ostadigt och ler. Jag nickar "Jag har också samma sjukdom som du" säger han sen ostadigt och ler lite. "Eh?" säger jag förvånat lite tyst. "Och jag är ju också din senpai" säger han sen ostadigt och ler.  "Och därför kan du alltid prata med mig" säger han sen ostadigt och ler. Sen styr han sin rullstol framför mig och sträcker skakandes fram sin hand och jag sträcker fram min hand och vi skakar hand med varandra sen tittar han sig omkring. "Vackra eller hur?" säger han ostadigt och tittar på blommorna. "Jag använder sol och vatten för att få dem att bli fina" säger han ostadigt och ler. Jag tittar på honom och ler. 

Shioka's perspektiv

Det är kväll och Mizou är orolig för Yohio då han inte bor hemma längre. "Shioka, han borde ha badat klart nu va och ska sova?" säger han och tittar på mig. Ako suckar och tar fram mjölk ur kylskåpet "Om du så gärna vill veta, varför ringer du honom inte?" säger hon och dricker sin mjölk. "Åh det tänkte jag inte på" ler han och tar fram telefonen och ringer till Yohio. 

Yohio's perspektiv

Jag sitter och skriver och hör att min mobil ringer, jag tar fram den och svarar "Hej?" säger jag. "Eh, det är jag" säger en röst och jag hör att det är Sakura. "Sakura-chan?" säger jag glatt. "Det är inget viktigt, men jag tänkte att om ingen ringer dig så är det väl ganska tråkigt" säger hon. Jag ler och skrattar "Ja det stämmer" säger jag och ler. "Sakura-chan är den första som ringer mig" ler jag. "Verkligen? Men din pappa då?" säger hon sen. 

Shioka's Perspektiv

Jag sätter mig vid bordet och Mizou håller kvar telefonen "Vem? Vem pratar han med?" säger han lite surt. "Är inte det självklart?" säger Ako och tittar på honom. "Va?" säger han och tittar på henne. "Det är ju Sakura-chan såklart som han pratar med" säger hon och ler och går till sitt rum. "Va?!" säger Mizou och tittar efter henne sen på mig "Sa inte jag att vi inte borde köpa en mobil telefon till honom?" säger han och tittar på mig. Jag ler lite "Shioka, sa inte jag..." säger han men jag avbryter honom och ställer mig upp "Jag tar nog också en dusch" säger jag och går till badrummet. Han tittar efter mig och fortsätter ringa till Yohio. 

Yohio's Perspektiv

"Just nu så är det inte så många som pratar om dig." säger hon sen. "Va? Ljuger du nu igen?" skrattar jag. "Ja, det gör jag" skrattar Sakura. Vi pratar en stund sen måste jag lägga på "Okej, men vi ses snart" ler jag. "Oyasumi (godnatt)" ler jag och lägger på. Jag tittar sen på Yuya som kämpar med att lägga sig ner.

Om jag ska vara ärlig, verkligheten av att vara en elev på en handikapps skola har jag fortfarande inte hunnit smälta än. Men jag ska göra mitt bästa, för att från och med idag så kommer det här vara platsen där jag hör hemma. 

Shioka's Perspektiv

"Det har gått 2 månader sen han överfördes till en annan skola, och det verkar som att han trivs med att bo på internat" säger jag och tittar på doktorn. "Jag behöver inte oroa mig längre" säger jag sen och andas ut av lättnad. "är det så?" säger han och tittar på mig. Jag ler och nickar "Det här är resultat av tidigare test" säger han och tar fram papper. "Om jag ska vara ärlig, så är dem inte bra" säger han och tittar sorgsett på mig. Han tar fram en penna och pekar på ett av papprerna "Det här visar uppgifter om Yohio-sans sjukdom" säger han och pekar på pappret med pennan. Jag tittar på pappret "Om man gemför med de tidigare uppgifterna, så har banan börjat sjunka snabbt" säger han och tittar på mig. Sen suckar han "Nu får ni vara förbereda på att sjukdomen har kommit in i nästa fas" säger han sen. "Jag gissar på att det kommer bli svårare för honom att svälja när han äter. Och han kommer också kunna kvävas när han äter" säger han sen sorgsett och tittar på mig. "Jag kan också medela att prata ordentligt kommer bli väldigt svårt, och folk kommer ha svårt med att höra vad han säger" säger han sen och tittar på mig. Jag nickar långsamt "Han kommer också få mer svårt att gå och han kan ramla och skada sig" säger han sen. 

Yohio's Perspektiv

Jag och Yuya sitter i matsalen och äter sakta, det känns faktiskt ganska så skönt att för en gångs skull inte vara den enda som äter sakta. Men helt plötsligt så börjar han och hosta "Yuya-chan mår du bra?" säger jag oroligt och tittar på honom. Några sjuksköterskor springer fram och hjälper honom "Jag mår bra" säger han med en hes röst och hostar. Jag nickar sakta och tittar sen oroligt på honom. Vi sitter senare på rummet och Yuya sitter och spelar munnspel. 

Jag tittar på honom, han tittar på mig och skrattar "Det är en rehabilitets övning för att prata" säger han ostadigt och skrattar. Jag ler och skrattar lite tyst. 

Shioka's Perspektiv

"Även om han skulle få en vanlig förkylning, så kan det leda till andra sjukdomar som lunginflamation." säger doktorn och tittar på mig. Jag nickar långsamt och tittar oroligt på honom "Jag tror att läraren på handikapps skolan kommer vara mycket uppmärksamma med dem grejerna. Men för att förhindra seriösa konsekvenser, se till att hans familj beskyddar och tar hand om honom" säger han sen och tittar på mig. "Ja" säger jag och nickar långsamt. 

Yohio's Perspektiv

Vi är i en gymnastik sal och övar och jag håller i en basketboll som jag övar med men mislykas. Läraren ler och ger mig bollen "Försök igen och sikta på basketkorgen" säger hon och ler. "Okej" säger jag och nickar långsamt men hör sen att någon ropar på henne. Hon ser en kille som jobbar där och går till honom, Yuya kommer till mig och skrattar lite tyst "Madoka-sensei och Takano-san dejtar" säger han ostadigt och ler lite. "Va?" säger jag och tittar på henne och sen på dem och ler och fnittrar tyst. "Är inte det underbart?" säger Yuya sen ostadigt. "Hon är alltid tillsammans med sin pojkvän" säger han ostadigt och ler. Hon får sen syn på oss och tittar på os "Hörni, prata inte nonsens" säger hon. Vi börjar fnittra och tittar på varandra. 

Oikawa Yuya-san är en underbar person med ett gulligt leende, ändå genom hans kropp, så kan jag alltid se hur min sjukdom kommer bli senare. 

Jag kämpar mig långsamt uppför trapporna och kommer efter en stund till lektions salen och ser hur läraren kommer springandes mot mig. "Vad hände?" frågar hon. "Förlåt" säger jag och tittar på henne. "Jag gick till tvätten för att byta till rena kläder" säger jag och tittar på henne. Hon suckar och tittar på mig "Du var sen igår också" säger hon och tittar på mig. "Om du vill gå någonstans är det inte bättre om du använder din elektriska rullstol?" säger hon och tittar på mig lite undrande. "Men jag vill använda mina ben och gå så mycket som möjligt" säger jag och tittar på henne. "Yohio-chan, snälla tänk på hur du kan din lifsrytm" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne "I vilken utsträckning man måste göra saker på egen hand, och i vilka situationer du behöver hjälp från andra. Det är väldigt viktigt att du vet det." säger hon och tittar på mig. "Men..." säger jag men hon avbryter mig. "Tror du inte att du behöver tänka på hur du ska göra för att justera din takt så du passar in i omgivningen?" säger hon och ler. Jag suckar och tittar på henne med tårar i ögonen "Ja.." säger jag men ler lite. Jag suckar och går sen sakta tillbaka till mitt rum. 

Jag förstod det läraren sa men, jag är rädd. Om jag litar på rullstolen, så känner jag att jag kanske aldrig kommer kunna gå igen.

Sakura's Perspektiv

Jag sitter i stats biblioteket och pluggar när jag sen ser Yohio's storasyster Ako komma in. "Jag gjorde väldigt dåligt ifrån mig på förra provet. Just nu känner jag inte för att plugga." säger en av mina kompisar och suckar. Jag tittar på dem sen tittar jag på Ako och sätter mig vid henne. "Så du pluggar inför examen?" frågar jag och bläddrar i hennes ena bok. "Jag gjorde ett löfte med Yohio-nee att komma in på den skolan. Och det är ju så svårt att komma in, så jag vill prova igen att komma in på Higashikou" säger hon och pluggar. "Igen?" säger jag och tittar på henne. Hon suckar och tittar på mig "Jag är ju äldre än Yohio-nee så egentligen borde jag kommit in först men jag var tvungen att gå om 9:an så det är därför jag vill komma in nu och bli något" säger hon och tittar på mig. Jag nickar och tittar på henne. "Och förresten den här är fel" säger jag och tittar på henne. "Va?" säger hon och tittar på mig. "Och det här, och det här. Allt är fel" säger jag och ger tillbaka hennes skrivbok jag skulle titta igenom. "Va?" säger hon och tar tillbaka boken. "Åh det är sant, det måste ske ett mirakel för att jag ska komma in på Higashikou" säger hon och suckar. Jag tittar på henne "Men om jag kämpar lika hårt som Yohio-chan så kommer det nog gå bra" säger hon sen. "Yohio-nee, även om han kommer tillbaka på loven. Så känns det på senare tiden att han inte har någon energi." säger hon och suckar. Sen tittar hon på mig "Kan det bero på att han kämpar för hårt i handikapps skolan?" säger hon och tittar på mig. 

Yohio's Perspektiv

Jag sitter på golvet i rummet och viker tvätten när det helt plötsligt ringer. Jag tar sakta upp telefonen och ser att det är Sakura. Jag ler och svarar "Sakura-chan" säger jag glatt. "Hej, jag såg din syster Ako i biblioteket idag" säger hon. "Så jag undrar bara hur du mår?" säger hon sen. "Jag mår bra, hur mår du Sakura-chan?" ler jag. "Tja, jag mår sisådär." svarar hon. "Men hur går det i skolan?" säger jag sen. "Just nu så övar vi hela tiden inför frisläppet på kultur festivalen" säger hon. "Åh är det redan dags för det?" säger jag. Sen blir jag förvånad "Vilket frisläpp?" säger jag sen. "De 7 djurens under. Tårarna av en havs sköldpadda, tuppluren av en solfisk, och ljuden av delfiner vi inte kan höra. Och såna saker" säger hon. "Åh verkligen? Det låter intressant." ler jag. "Är du ledig det här lovet?" frågar hon sen. "Eh...ja" säger jag. "Jag ska till Aquarium" säger hon. "Har du lust att följa med?" säger hon sen. Jag börjar le och rodnar "Jag ska diskutera med mamma först" säger jag. "Tvinga inte dig själv för mycket" säger hon sen och skrattar. Jag ler och lägger på efter en stund. "Har du fixat en dejt?" säger Yuya ostadigt och tittar på mig. Jag tittar på honom "Flickvän?" frågar han sen. Jag rodnar "Nej, en högstadie kompis från min klass" säger jag och lägger ner mobilen. "Så kan det inte va" säger han ostadigt. "Du lägger alltid din mobil bredvid dig, och det verkar alltid som att du väntar på att det ska ringa" säger han ostadigt och ler. Jag tittar på honom och rodnar, han ler och skrattar lite "Vad för slags person är hon?" frågar han sen ostadigt och nyfiket. Jag börjar tänka lite och ler "När jag träffade henne för första gången, så tyckte jag att hon var en konstig person. Hon sa alltid taskiga saker och hade en sån egoistisk atityd." säger jag. "Plus hon ljög hela tiden också" säger jag sen. Han ler men nickar och fortsätter lyssna. "Men...varje gång jag var ledsen eller deppig, så fans hon alltid vid min sida. De mest otrovärda saken är att, varje gång jag är med Sakura-chan, så glömmer jag omedvetet min sjukdom." säger jag och börjar le. Yuya ler och tittar på mig "Hmm, det verkar verkligen som om du gillar henne" säger han ostadigt och ler. Jag ler och rodnar. 

Sakura's Perspektiv

Jag sitter och pluggar när pappa helt plötsligt kommer in i mitt rum och tar upp ett av mina papper och läser "Så du har redan valt kurser att gå?" säger han och tittar på mig. "Nej" säger jag tyst och tittar bort. "Du behöver inte tänka på oss i familjen eller släkten" säger pappa sen och tittar på mig. "Tänk igenom det nogrant, och gå mot den drömmen du har" säger han sen och tittar på mig. Jag tittar på honom "Men, med Yohio-san så är det en annan sak" säger han sen och sätter sig på min säng. Jag tittar på honom "Jo du förstår att den pojken, har en annan framtid som väntar" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom "Försöker du säga, att jag inte ska ha en relation med en person som kommer bli sängliggandes?" säger jag surt och tittar på honom. "Det är inte alls så, jag frågar dig. Är du mentalt beredd på att bli ihop med den pojken?" säger han och tittar på mig. "Gillar du honom?" frågar han sen. Jag stirrar på honom utan att svara "Från och med nu, för under en lång tid. Kan du lova att alltid finnas vid hans sida?" säger han sen och tittar på mig. "Lova?" säger jag och tittar på honom. "Det är...vi är...bara vänner?" säger jag. "Men han har en sjukdom som bara kommer bli värre, tänk om han behöver dig?" frågar han sen. "Även om det är hans familj, så kommer de också tröttna på att alltid behöva se efter honom" säger han sen. "Det är inget lätt problem" säger han sen. "Det är okej att vara lycklig nu, men dem barnsliga tankarna kommer inte vara okej senare" säger han sen efter en stund. Jag tittar på honom utan att säga något, han suckar "Snälla tänk igenom saken" säger han och tittar på mig. Sen ställer han sig upp och går ut från rummet. 

Några dagar senare

Jag kliver ur taxin och går till Yohio's skola och tittar mig omkring. Jag tittar på skylten sen hör jag en bekant röst "Sakura-chan" ler Yohio och kommer till mig i sin rullstol. Jag ler och går till honom. Han är lika fin som vanlig och har sitt gulliga leende på sitt ansikte. 

(ser ut som på bilden)

"Det var länge sen" ler jag och tittar på honom sen ser jag en annan pojke komma i rullstol. "God eftermiddag!" säger pojken ostadigt och ler. Jag nickar "Jag är Oikawa Yuya" säger han ostadigt och bugar. "Du är Sakura-chan eller hur?" säger han sen ostadigt och tittar på mig. Jag nickar och tittar på honom "Jag ville se vilken slags person du var, för Yohio-san pratar alltid om dig Sakura-chan" säger han ostadigt och ler och tittar lite på Yohio. "Hey, säg inget" säger Yohio och skrattar lite och börjar rodna. Jag ler och tittar på dem och går sen iväg med Yohio till Aquarium. 

Yohio's Perspektiv

Vi har kommit en bit sen tittar jag på henne "Yuya-san bor i samma rum som mig" säger jag och tittar på Sakura.

Hon nickar och tittar på mig "Han har också samma sjukdom som jag" säger jag sen. Hon nickar och fortsätter gå, jag tittar upp på Sakura "Han är en väldigt optimisktisk person eller hur?" säger jag och ler. "Ja, det är han" säger hon och ler och tittar på mig. Efter en stund är vi framme och vi tittar oss omkring och det är många olika djur där. "Det finns så många olika djur eller hur?" säger jag och tittar mig omkring. "Ja" svarar Sakura och nickar. Vi ser många olika djur och Sakura berättar fakta om dem för mig. Det är så kul att lyssna på det hon berättar, hon är verkligen duktig med djur. Efter en stund kommer vi till ett ställe där det finns delfiner "Det är så trevligt här" säger jag och tittar mig omkring och ser en delfin med sin unge simma över oss. Sen tittar jag på Sakura "Men hur kan de inte krocka med glasväggarna här?" frågar jag. "Det är delfinernas röster" säger hon och tittar på mig. "Röster?" säger jag undrande och tittar mig omkring. "Människan kan inte höra det" säger hon. "deras ljud studsar mot saker omkrign dem och kommer sen tillbaka till delfinerna och då vet dem vart saker finns" säger hon. "Så det är så det är" ler jag och sitter så nära glasväggen jag kan och tittar på delfinerna. "Och genom att använda detta ljud, så kan de prata med andra delfiner som är långt borta" säger hon sen. "En hemlig konversation som vi inte kan höra?" säger jag. Sen ler jag "Jag undrar om jag kan höra det?" ler jag och sätter ena handen runt örat och lutar mig mot glasväggen. 

"skulle inte det vara underbart om vi också kunde prata med varandra fast vi är långt ifrån varandra?" säger jag och ler och försöker lyssna. Hon tittar på mig "Vänta på mig en stund" säger hon och går iväg. Efter en stund sitter vi ute vid ett café inte långt ifrån Aquarium, hon tar min mobil och sätter dit ett mobilsmycke med en delfin på. Jag ler och tar imot min mobil och tittar på den och ser att hon har gjort likadant med sin mobil "Hoppas du gillar den, även fast det inte är en riktig delfin" ler hon. "Tack" säger jag och ler. Hon ler och ställer sig sen upp "Jag går och köper tea åt oss, jag är snart tillbaka" ler hon och går iväg. Jag nickar och tittar mig omkring sen kommer en kvinna fram till mig med sin dotter "Ursäkta" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne "Vet du vart Delfin Aquarium är någonstans?" frågar hon. "Det är i närheten av observations torget" säger jag och tittar på henne men min röst börjar bli konstig. "Va?" säger hon förvånat. Jag tittar på henne "Observation torget" säger jag och rösten blir konstig igen. Hon tittar undrande på mig "Härifrån, så går du rakt framåt" börjar jag. "Ja?" säger hon och fortsätter lyssna. "Umm, så går du ditåt" säger jag och pekar sakta åt vänster. "Åh, därborta?" säger hon och pekar. Jag nickar sakta "Tack för hjälpen" säger hon och går sen iväg. Jag tittar efter henne sen tittar jag ledsamt ner. "Har något hänt?" hör jag någon säga och jag tittar upp och ser att Sakura är tillbaka. Jag tittar på henne och försöker le och skakar på huvudet och tittar sen ner på mobilsmycket jag fick av Sakura. Efter en stund åker vi tillbaka "Tack för idag" ler jag och tittar på Sakura. Hon ler men säger inget sen börjar hon gå lite snabbare och vi ser att vi missade bussen. "Vi tar en taxi istället" säger hon och tittar på mig. Jag nickar och följer efter "Förlåt" säger jag lite ledsamt. "Det är inte ditt fel, jag tittade inte på tiden så ordentligt" säger hon och fortsätter gå. Sakura ställer sig vid vägen och viftar med ena handen men taxin stannar inte. Ingen taxi stannar och det börjar regna. Hon ställer sig under trädet "Kom här" säger hon. Jag nickar och rullar över till henne men ena hjulet fastnar i en lergropp. Jag försöker styra den framåt men inget händer, Sakura ställer sig bakom och försöker skjuta på. Jag börjar frysa och hon tar av sig sin jacka och lägger den försiktigt över mitt huvud och trycker på bakifrån. Efter en stund kommer vi upp och jag håller händerna om jackan medans Sakura skjutsar mig. Efter en stund får vi snabbt skjuts och jag sitter i bilen och skakar och fryser. Det ringer sen och det är pappa som undrar vad som har hänt. Jag suckar och berättar vad som hänt och när vi kommer hem står hela familjen utanför och väntar på mig. "Åh Yohio" säger pappa när han öppnar bildörren. "Hur mår du?" säger de oroligt och hjälper mig ur bilen. "Jag mår bara fint" säger jag och mamma lägger en filt om mig och pappa håller omg mig.  "Jag.." börjar Sakura men mamma avbryter henne. "Vad tänkte du med?! Tänk om han blir förkyld" säger hon. "Förlåt" säger hon ledsamt och tittar ner sen tillbaka på henne. Pappa tittar på mig "In i badrummet snabbt och byt om, badrummet är ditt nu" säger han. Jag nickar långsamt och han hjälper mig in. "Men hursomhelst kom in nu Sakura" säger mamma och tar in henne. Jag tar ett bad och byter sen om, mamma hjälper mig sen till sängen och ber mig sova. "Okej" suckar jag och tittar på henne men somnar efter en stund.

Shioka's Perspektiv

Jag går långsamt ut ur Yohio's rum och stänger tyst dörren och sätter mig sen vid köks bordet vid Sakura och Mizou. "Hur mår Yohio?" frågar Mizou oroligt.  "Bra, han sover nu" säger jag och tittar på dem. "Han fick också den elektriska filten så att han snabbt blir varm" säger jag sen. "Allt är mitt fel" säger Sakura och suckar ledsamt. "Jag är verkligen jätteledsen" säger hon sen. "Jag är ledsen för att jag skrek på dig" säger jag och tittar på henne. Mizou tittar sen på Sakura "Det är lugnt nu, nu finns det ingen orsak till att buga och knäböja" säger han. "Titta upp Sakura-chan" säger jag och tittar på henne. Hon tittar sakta upp på oss "Vi är väldigt tacksamma Sakura-chan för att du tog hem honom snabbt och fixade allt" säger jag och ler. "Och du bryr dig om och tänker på Yohio, och bjuder ut honom såhär. Och jag tror också att Yohio är väldigt glad över att du gjorde det" ler jag och tittar på henne. "Men..Yohio måste nu ta det lugnt med vad han gör" säger jag sen och suckar. 

Yohio's Perspektiv

Jag vaknar efter en stund och hör deras samtal och lyssnar "Även om det ser ut som att han är frisk, så är tillståndet i hans kropp inte alls bra" hör jag mamma säga. Jag vänder mig sakta om i sängen och tittar mot dörren. "Även om han får en helt vanlig förkylning, så finns risken att han istället får en lunginflamation. Det är bara små saker för vanliga människor, men för Yohio...så kan det vara det som tar hans liv" hör jag mamma sen säga. "Det kan inte bara vara såhär längre att alltid vara lyckliga, det kan redan inte vara som det var förut" säger mamma sen. "Men hursomhelst så slutade dagen utan större olyckor" säger mamma sen. "Vi lämnade Yohio ensam med dig också, så det är inte ditt fel." hör jag pappa sen säga till Sakura. Jag hör sen hur Sakura sitter och säger förlåt.

Sakura's Perspektiv

Efter en stund går jag hem och pappas ord ekar i huvudet om jag är mentalt redo för en relation med Yohio. sen hör jag det Shioka sa "Det kan inte bara vara såhär längre att alltid vara lycklig" Jag hör sen att min mobil ringer och det är Yohio. "Det som hände idag, förlåt" säger han ledsamt. 

Yohio's Perspektiv

"Jag har skapat så mycket problem för dig, bara nu det mamma sa...förlåt" säger jag ledsamt. "Det regnar så högt, jag hör inte vad du säger" säger Sakura sen. Jag får tårar i ögonen "Det är som jag trodde, det är svårt att höra vad jag säger? Ellerhur?" säger jag ledsamt. "Det är inte alls så" säger hon sen. "Det är lugnt" säger hon sen. "Jag kan redan inte vara som jag var förut längre. Även om jag kan låta dig skjutsa mig på rullstolen, men redan...." säger jag och har gråten i halsen och tårarna kommer mer. "Vi kan inte gå tillsammans. Bara för att jag vart blöt av regnet, så har jag redan skapat massa problem. Men jag vet säkert, att för eller senare så kommer jag inte kunna prata. Jag kommer inte ens kunna ringa" säger jag ledsamt. "Det är redan svårt att prata om man jämför hur det var på Higashikou." säger jag ledsamt. "För dig Sakura-chan, så tror jag redan att våra världar har blivit olika varandra" säger jag sen. Jag lägger sen sakta på utan att säga något och en tår rinner sakta ner för min kind och jag håller om mobilen med händerna och jag börjar gråta. 

Efter ett par dagar så är jag hos doktorn igen. "Ha inte bråttom, försök sakta att säga ljud" säger han och tittar på mig. Öppna stort och säg om orden jag sa innan och säg orden klart och tydligt en i taget." säger han och tittar på mig. Jag suckar och nickar och börjar om "Pa ta ka, pa ta ka, pa ta ka, pa ta ka. Ra ba ka, ra ba ka.." säger jag men börjar bli ostadig i rösten. "Du kommer behöva göra röst rehabiliterings övningar i skolan." säger han och tittar på mig. Jag nickar "Men känner du att något är obekvämt som du gör?" frågar han och tittar på mig. Jag nickar lite "Det känns svårare att göra ljud" säger jag lite ostadigt och tittar på honom. "Jag förstår" säger han och nickar. "Men, har inte du en konversation med mig nu?" säger han och tittar på mig. Jag nickar "Det mest viktiga i en konversation, är meningen som du vill få fram och vad den andra svarar" säger han och tittar på mig. Jag nickar "Ge inte upp med att försöka få fram och få folk att förstå vad du vill säga" säger han och tittar på mig. Jag nickar långsamt "För dem sem verkligen lyssnar, de kommer verkligen förstå vad du säger" säger han sen och ler lite. "Okej" säger jag och nickar och ler lite. 

Sakuar's Perspektiv

Jag besöker biblioteket igen och ser att Ako sitter där och pluggar, jag går till henne och tittar på henne. Hon ler och tittar på mig och vi går ut efter en stund "Du försöker verkligen hårt med att komma in" ler jag och tittar på henne. Hon nickar och tittar sen på mig "Du vet, jag har alltid gått och tänkt...varför är det Yohio-nee? Varför vart inte jag den som vart sjuk? Varför är det Yohio-nee, som är så snäll mot alla?" säger hon och suckar. "Gudarna måste gilla att testa folk, för att folk som Yohio-nee får sjukdomen. Därför, varför är syftet för mig att fortsätta leva, och vara helt frisk? Jag vill börja där Yohio-nee slutade ta examen på Higashikou." säger hon sen och ler. "För det var Yohio-nee's dröm som han inte kunde uppfylla. Det enda jag kan göra, för Yohio-nee är det här" säger hon och tittar på mig. "Att faktiskt ha förmågan, men att ändå inte kunna göra något. Jag gillar det verkligen inte." säger hon och tittar sen ner i sin kaffemugg. "Du är underbar." säger jag och tittar ut. "Eh?" säger hon och tittar på mig. "Du är verkligen hans syster, ellerhur?" säger jag och tittar på henne och ler. Hon ler och tittar på mig sen ner på sin kaffemugg. 

Efter skolan går jag med mina kompisar men stannar och de tittar på mig "Vad är det Sakura?" frågar dem. "Inget, jag har en sak att göra bara" säger jag och vänder mig om och springer iväg. Jag springer så snabbt mina ben orkar bära mig. Efter en stund kommer jag fram till Yohio's skola och jag ser honom sitta ute och vattnar några blommor. Jag springer fram till honom och saktar sen ner och tittar på honom "Det var längesen" ler jag och försöker hämta andan. Han tittar på mig men säger inget "Jag kunde inte ringa dig, så jag kom hit istället" säger jag och tittar på honom. Jag ser hur han börjar nicka långsamt med huvudet som om han vill säga något. "Idag så. Hade jag en dröm." säger han ostadigt. "En dröm?" säger jag och tittar på honom. "Ja" säger han och nickar. "Innan, i mina drömmar. Så kunde jag gå, springa och röra mig fritt. Precis som första gången jag såg dig Sakura-chan" säger han lite ostadigt och tittar på mig. "Men du vet, drömmen jag hade var inte likadan. Jag satt. I en rullstol. I drömmen så var min kropp...orörlig" säger han ganska ostadigt och tittar på mig. "Min kropp, även om jag med avsikt erkänner att..djupt ner i mitt hjärta. Så vill jag inte erkänna det" säger han ganska ostadigt med tårar i ögonen. "Det här är bara. jag eller hur?" säger han sen ostadigt och försöker le. Jag säger inget sen tittar jag på honom "Är det okej om jag säger vad jag känner och tycker?" frågar jag. Han tittar på mig "Jag vet inte vad som ska hända i framtiden. Men just nu, vad jag känner är 100% sannt" säger jag och tittar på honom. "Jag kan säga det med förtroende. För mig, så länge som det är du som pratar så spelar det ingen roll hur sakta du pratar. Jag kommer fortfarande att lyssna. Om du inte kan prata på telefon, så kommer jag och träffar dig. Som idag. Jag är ingen delfin, du, du är ingen delfin heller. Om du vill gå, så kommer jag gå bredvid dig oavsett hur långsamt det är så kommer jag gå med dig. Just nu så är jag nog inte så trovärdig." säger jag och tittar på honom. "En dag så kanske jag kan hjälpa till." säger jag och tittar på honom. Han tittar på mig med tårar i ögonen "Det kan inte bli som det var förut, men det är dem där känslorna vi har som binder oss samman" säger jag och tittar på honom. "Jag tycker inte att vi lever i olika världar." säger jag och ler lite och tittar på honom. Han tittar på mig sen bort och det blir tyst en stund. Jag ser sen att han tittar på mig "När det gäller dig, så gillar jag dig. Kanske." säger jag sen och tittar på honom. Jag tittar sen ner när jag inser vad jag sa "Jag gillar dig, kanske" säger jag och skrattar lite tyst. "Förmodligen" säger jag sen tyst.

Yohio's Perspektiv

Hon kom hit för min skull och pratar nu så fint om mig och vet sen knappt om hon gillar mig eller inte. Jag tittar på henne med tårar i ögonen och ler. Sen skrattar jag tyst och tittar på henne "Tack" säger jag lite ostadigt och ler. 

Morgon ljuset, framför skolan så finns det en vägg. Morgon ljuset skymrar över väggen. En dag när jag tittar upp, så kommer så kommer väggen sakta tyna bort. Den väggen representerar mina förmågor. Även om jag skriker högt, gråter högt så försvinner dem inte. Men nu, så skiner solen, så lyser den inte på den väggen med? Så även om det är jag, så känner jag att jag kommer att hitta den! och jag ska hitta den! 

Det skrev jag på ett papper och de satt upp det på väggen i skolan, jag sitter i mitt rum och skriver när mamma, pappa, Rika och Hiroki kommer inspringandes. "Vad gör ni här?" säger jag lite ostadigt och tittar på dem. "Det finns något som du måste se" ler mamma "Vi ville att du skulle få reda på det med en gång" ler Rika. "Ett mirakel har skett" ler mamma. Och in springandes kommer Ako i en skol uniform "Yohio-nee, jag kom in på Higashikou!" ler hon. Jag ler och tittar på henne "Oroa dig inte, jag ska uppfylla din dröm" ler hon. *Hon gör det här för mig?* tänker jag och blir ennu gladare och varmare inombords.

För att sluta min takt, och leva i nuet. Even om det kommer en dag då jag inte längre kan det, är det inte underbart att jag kunde skicka vidare en dröm som jag var tvungen att ge upp på? 

People should dwell on the past. It's enough to try your best in all that you're doing now. 

Hoppas ni gillade detta avsnitt :)

Nästa avsnitt är näst sista :'(

Och det heter Tooku he, namida no tsukita basho ni, Far Away, to the place where tears are exhausted 

Ses i nästa avsnitt!

//Jonna