Konnichiwa!

Här kommer del 6 av One Litre of Tears.

Avsnittet heter Kokaranai shisen, Heartless glances

Hoppas ni gillar avsnittet :)

Jag och mamma är ute och går på promenad med Luna i parken, jag vaggar mig framåt så snabbt jag kan men jag behöver inte gå snabbt då vi bara är ute och går. "Gå inte så fort Luna" ler mamma och drar lite i kopplet. "Luna vill också springa omkring" ler jag och tittar på mamma. Sen tittar jag på Luna "Förlåt Luna" ler jag. Mamma ler och tittar på mig och vi fortsätter att gå, vädret har blivit kallare. Jag vill också springa omkring och få mig att bli varm. Men...det blir svårare att gå. Ett par går förbi mig och mamma men vad jag inte märker är att de tittar på mig när de gått förbi. "Hey, är inte det Hiroki därborta?" säger jag och stannar och tittar på mamma. Vi tittar dit och ser Hiroki stå under en bro och övar på att skjuta skott med sin fotboll. "Hiro!" ropar jag. "Hiroki!" ropar mamma. Han stannar och ser oss och ler och vinkar. Vi går till honom "Så du övar själv här fortfarande?" säger jag och tittar på honom. "Ja, för jag är inte bra på att skjuta mål" säger han och visar oss. "Jag vill verkligen spela i nästa match" säger han sen och tar upp bollen. Jag tänker en stund och tittar sen ner och ser en sten, jag plockar upp den och tittar på dem. "Vad är det Yohio?" frågar mamma. "Hiro? Vet du hur stort målet är?" frågar jag och tittar på honom. "Eh? 5 m brett och 2 högt något sånt" säger han och tittar på mig. Jag nickar och börjar gå mott stenväggen och börjar slipa den mot väggen så det blir ett sträck. Mamma ser vad jag gör och börjar hjälpa mig från andra sidan och tillslut har vi gjort ett mål på väggen och Hiroki. "Det är nog ungefär rätt" ler jag och tittar på vårt lådsasmål vi gjort. "Du borde inte skjuta med bollen hursomhelst. Du borde pricka på ställena inom detta område" säger jag och visar på målet jag ritat. "Ha bilderna i huvudet, och öva seriöst om och om igen" säger jag och ler. "Okej, jag förstår" säger han och nickar och börjar skjuta mot målet när jag och mamma flyttat på oss. Vi står och tittar på medans han övar och det är riktigt kul att titta på och efter en stund så går vi hem. "Jag visste inte att Yohio-nee visste så mycket om fotboll" säger Hiroki och springer omsidan av mig och mamma medans han skjuter lite löst på fotbollen. "Fast han spelade ju lite basket ett tag, eller hur?" säger mamma sen. Jag nickar lite, innan jag började med musiken så höll jag på med basket men sen övervan musiken och sport har jag aldrig varit intresserad av direkt. "Basket och fotboll är inprincip samma sak. Båda kräver att man tränar med ett mål och inte att man skjuter eller sparkar med bollen hursomhelst när man tränar" säger jag och tittar på dem. "Verkligen? Jag kommer spela i nästa match så du kan komma och titta" säger han och tittar på mig. "Om den dagen kommer, du behöver du komma Yohio-nee och stötta mig!" säger han och ler. "Du måste komma, lovar du det?" säger han. "Jag lovar" ler jag och nickar. Sen börjar Luna springa iväg "Vad gör du Luna?" säger mamma och Hiroki och springer båda efter men mamma ser att Hiroki hann först och låter honom hämta Luna. Så vi börjar gå först, vi ser 2 kvinnor komma "God eftermiddag" ler dem och bugar. "Godeftermiddag" ler jag och mamma tillbaka och bugar. Men jag märker inte att de stannar och tittar på mig medans jag och mamma fortsätter att gå. 

Hiroki's perspektiv

Jag fick tag på Luna efter en stund och ska springa tillbaka till Yohio och mamma när jag ser 2 kvinnor stå och titta på honom. "Hey, var inte det där Yohio-san som vi såg nu?" säger en av dem. "Ja det var det, var inte han riktigt bra på basket förut?" säger den andra. "Jo men jag är osäker nu....det värkar som att han har någon konstig sjukdom" säger den andra och så går de vidare. Jag stannar då och tittar på Yohio medans han vaggar sig framåt bredvid mamma och tittar sen ner och suckar. "Vad är det Hiroki?" hör jag sen mamma ropa och jag tittar upp på henne. "Inget" svarar jag och springer till dem med Luna och vi fortsätter gå hem. 

Yohio's perspektiv

Även om jag inte kan springa omkring och ha roligt, och även om jag bara kan gå sakta, men även om det är såhär, så finns det fortfarande saker som jag vet att jag kan göra. 

Efter ett tag är det återbesök hos doktorn igen och jag gör övningar för att se hur begrensad min rörlighet har blivit. Jag ska strecka ut ena armen och peka på näsan med pekfingret, det är väldigt svårt då jag prickar fel ett par gånger. "Nästa gång, byt till vänster arm" säger doktorn. Jag byter till vänster arm och gör likadant men denna gång är det svårare och jag träffar munnen på första försöket men tar den till näsan och tar ut armen och fortsätter. "Försök snabbare" säger han sen. Jag gör det snabbare och det blir jättesvårt. Sen ligger jag på en bår "Nu ska du röra knät med hälen" säger han och böjer mitt ben så min häl är vid höger knäskål. Jag nickar och försöker men jag träffar bara fel hela tiden och jag känner tårarna komma men jag tvingar dem inne "Försök igen" säger han och jag försöker igen. "igen" säger han. Jag försöker men det går inte. Sen tränar jag med Tanabe på att gå "Ett, två, ett, två, ett, två..." räknar Tanabe medans jag långsamt går framåt. "Bra, du klarar det" ler han och håller ena handen framför mig och den andra bakom mig ifall jag skulle ramla. 

Shioka's perspektiv

"Nu på senare tid han han sakta blivit mer optimistisk" säger jag och tittar på läkaren. "Åh, verkligen?" frågar läkaren medans han läser det Yohio nu har skrivit i sin dagbok. "Idag när vi var ute och gick, så kom min hand och fot ihop på samma sida av kroppen. Det är lite svårt för mig att kordinera det" har Yohio skrivit i sin dagbok utan att jag vet det. "Hur är det?" frågar jag och tittar på doktorn. "Från vad jag kan se vad han har skrivit så verkar det inte ha hänt så mycket med sjukdomen" säger han och ler lite. "Nu så verkar det se ut som om medicinen verkligen ger verkan på Yohio, jag tycker att det ser ut som om det har blivit bättre än vad det var förut." ler jag. "Kanske, om det fortsätter såhär, så kanske han blir botad." säger jag sen. 

Doktorn's perspektiv

Jag försker lyssna på det Shioka säger men sen ser jag ett stycke som Yohio har skrivit som får mig att fastna på det stycket med blicken. "På lunchen idag, när jag drack tea medans jag åt min matlåda så kvävdes jag lite" står det i dagboken. Jag tittar länge på det jag läste. 

Shioka's perspektiv

"Kanske om det fortsätter såhär bra....." säger jag men ser att han inte riktigt lyssnar. "Doktorn?" frågar jag lite oroligt och tittar på honom. Han tittar på mig "Medicinen kommer inte ge så snabb verkan på sjukdomen. Efter att ha varit på det läkarreceptet under en periods tid så kanske det kan hjälpa att ge lite kontroll över växandet av sjukdomen" säger han och tittar på mig. "Det är sant" säger jag och nickar men jag ser att han fortfarande läser på samma sida av boken och håller hårdare om den. 

Yohio's perspektiv

Jag håller i en boll som jag ska flytta högt upp från den ena sidan till den andra långsamt. "Långsamt! Bra, fortsätt så" säger Tanabe och står bredvid mig och tittar på mig. Jag fortsätter även fast det är svårt och ganska skakigt i armarna. Efter ett par timmar så kommer vi äntligen hem och vi ska äta, vi sitter och väntar på att mamma ska komma med maten. Jag kan inte använda pinnar att äta med längre eller hålla i bestick så mina bestick har små gummihandtag på dem så det blir enklare för mig att hålla. Maten är redan framtukad men vi väntar på att mamma ska komma in med min talrick då hon står och delar maten åt mig då jag inte kan göra det själv längre. Sen kommer pappa inspringandes då han varit på möte "Hörni, gissa vad!" säger han glatt och uppspelt. "Vadå?" säger vi. "Affären framför oss kommer att sälja våran tofu!" säger han glatt. "Va? Vad roligt" säger vi andra i kör och är jätteglada för pappas skull då han arbetat så hårt med sin lilla tofu butik. "Så, varsågoda och ät" ler mamma och vi nickar och börjar äta. "Imorgon ska jag besöka butiken så Ako efter skolan får du komma och ta hand om vår butik" säger pappa, "Åh förlåt men jag kan inte, jag har klassmöte" säger hon och äter. "Åh du är värdelös" säger pappa fast vi alla vet att det är på skämt då Ako och pappa har mer som en syskon relation än far och dotter relation. "Men Hiroki, imorgon så ser du efter butiken" säger han och tittar på honom. "Förlåt, men jag måste öva inför fotbollsmatchen jag gärna vill vara med och spela i" säger han och äter. "Men det gör inget att du skippar bara en dag va?" säger pappa och tittar på honom. "Nej det kan han inte, hans övning kan avgöra om han kommer med i matchen eller inte. Nu är det viktigt att han övar" säger jag och tittar på pappa medans jag äter. "Ah! Låt mig ta hand om butiken" säger jag sen och tittar på mamma och pappa. "Eh?" säger pappa och tittar på mig. "Ja, jag har ändå inga klubbaktiviterter, och jag har ändå ingenting att göra." säger jag och tittar på honom. "Men..." säger pappa. "Det är okej" ler mamma och dricker sitt vatten. "Du behöver inte oroa dig så mycket" ler mamma. Jag nickar och tittar på pappa "Verkligem, förlåt då för att jag tvivlade på dig" säger pappa och äter. "Det är lugnt" ler jag och äter. 

Nästa dag i skolan

Jag går omkring i skolan och går till Sakura och ser att hon håller på med sina fiskar i biologi rummet. "Hej Sakura" ler jag och går till henne. Hon tittar upp på mig sen på sina fiskar "Hej Yohio, är du själv nu?" frågar hon. "Ja, Seike och Ray är och övar. Det är ju snart tävling för musikgruppen" säger jag. Hon nickar och sen så kommer tränaren i musikgruppen jag var med i förut "Hej Yohio" ler han och går till mig. "Hej" säger jag. "Hur mår du nu?" frågar han. "Jo jag mår bra" nickar jag. "Vad bra, när du blir frisk så är du välkommen tillbaka till oss närsomhelst" ler han och går sen iväg. Jag vänder mig om och tittar på honom medans han går iväg "Ja det är ju enkelt att hoppa omkring på scenen med mina fötter" säger jag tyst lite småsurt. "Eller hur?" säger jag sen och tittar på Sakura. "Förlåt men kan du skicka den till mig?" frågar hon. "Va? Den?" säger jag och pekar på en liten bägare. "Ja den" säger hon. Jag nickar och ger den till henne och tar imot den andra bägaren som hon höll i först. Vi går sen till det andra biologi rummet och hon står vid ett annat akvarium "Ge mig den bägaren" säger hon och pekar på en. Jag går dit och går med den till henne "Finner du det roligt att ge mig kommandon?" frågar jag och tittar på henne. "Jag är ju handikappad" säger jag sen. "Håll inte på och säg så" säger hon. "Jag säger inte så hela tiden" svarar jag. "Här" säger jag sen och sträcker snabbt fram bägaren till henne. "Vattnet är 25 grader" säger hon sen och tittar på det. "25 grader varmt" säger jag tyst förmig själv medans jag skriver upp det på ett av hennes papper. "C.O.D. är 8ppm" säger hon sen. "8ppm" säger jag tyst för mig själv och skriver upp det med sen tittar jag upp på henne "Hey....behandlar du mig som en i biologi klubben?" säger jag lite småglatt. "Är inte det okej?" frågar hon och tittar på mig. "Du är ju ledig endå" säger hon sen. Jag ler och tänker efter "Jo det är jag ju" ler jag och blir lite glad att hon behandlar mig som en i gruppen. "Vad tittar du på?" säger jag sen när jag ser att hon tittar i ett mikroskåp. "Plankton" svarar hon och fortsätter titta. "Varför då?" frågar jag och går till henne. "Vi ska gå till Ashina för att undersöka utomhus" svarar hon. "Jag vill också titta" ler jag och tittar på henne. Hon ler och flyttar på sig och låter mig titta. Vad jag inte vet är att Kisshu och hans kompis står och tittar på oss. Och Kisshu gillar Sakura så han är svartsjuk på mig "Hmmm det verkar som att dem 2 har kommit varandra närmare på så kort tid. Är det bra?" säger hans kompis och tittar på Kisshu. Han svarar inte utan fortsätter titta på oss "Om du inte gör något Kisshu så kommer hon att bli stulen av Yohio" säger han och tittar på Kisshu. "Av honom? Inte en chans att det får eller kommer hända" säger han och går iväg. 

Senare på kvällen

"Jag går nu" säger pappa och går in till matrumet. "Okej" säger jag och reser mig upp från bordet. Han tänker hjälpa mig men ändrar sig sen "Förlåt" säger han. "Nej, det är jag som ska säga förlåt." säger jag och står upp. "Varför ska du be om ursäkt?" frågar han. "För att pågrund av mig, så har antalet kunder minskatt eller hur?" säger jag. Han suckar "Din idiot, det är inte alls ditt fel. Jag har förtroende i min tofu, jag vill att mer folk ska komma och smaka min tofu. Så nu lämnar jag resten till dig" ler han. Jag ler och nickar och känner mig glad att han låter mig ta hand om butiken nu. "Ta det lugnt" ropar jag medans han går ut. 

Mizou's perspektiv

Jag kommer fram till butiken efter en stund och pratar med butiksägaren "Vi har haft vår andra klient i många år nu, därför hoppas jag att ni kan inkludera våran butik. Även fast det är en liten andel. Snälla inkludera våran butik också" säger jag. "Det är redan bra som det är" svarar han som har affären och fortsätter gå med sin vagn. Jag skyndar mig att ställa mig framför "Min familjs tofu, börjar från pappas sida den har gjorts helt naturligt. Och så fort kunden smakar den så kommer de aldrig att glömma den smaken! Snälla!" säger jag och bugar. "10 lådor! Nej! 5 lådor blir bra!" säger jag. Han suckar "Du är verkligen irriterande!" säger han sen kommer en pojke utspringandes från affären. "Pappa, mamma vill att du ska komma!" säger han. Han vänder sig om mot pojken och släpper vagnen så den rullar iväg men jag stoppar den men märker inte att pojken ser att det står "Ikeuchi's tofu butik" på min bil. "Är du Yohio-sans pappa?" frågar pojken och tittar på mig. "Ja det är jag" svarar jag. "Va? Känner ni varandra?" frågar hans pappa. "Jag sa ju det, där är min klasskompis's pappa" svarar pojken. "Oh menar du pojken som är handikappad?" frågar hans pappa. "Pappa!" säger pojken och tittar på honom. "Jag förstår" säger hans pappa och tittar sen på mig. "Det måste vara en tuff tid nu" säger han och tittar på mig. Nej, eller...." säger jag. "Men om det är såhär och du inte har något annat val" säger han. "Eh?" säger jag förvånat och tittar på honom. "Jag gör det, vi börjar imorgon. Låt oss ge det här ett försök!" säger han och tittar på mig. "Tack så mycket" säger jag och bugar. 

Yohio's perspektiv

Jag sitter vid butiken och väntar på att någon kund ska stanna förbi, så medans jag väntar skriver jag lite i min dagbok. "Godkväll, jag vill ha en fungi-type tofu" säger en kvinna sen och ställer sig vid disken och jag ser att det är en av våra stamkunder. "Okej" ler jag och ställer mig upp för att hämta "Yohio-chan ser du efter butiken?" säger hon oroligt. "Ja, du ville ha fungi-type tofu eller hur?" ler jag och tittar på henne. "Det är okej" säger hon och springer in bakom disken "jag hämtar den själv du kan sätta dig ner igen Yohio-chan" säger hon. "Men..." försöker jag. "Det är lugnt, jag klarar mig" säger hon och fixar med tofun. "Vad tänker dina föräldar med? Lämna dig helt ensam i butiken" säger hon. Jag suckar och tittar på henne sen hör jag att Ako har kommit hem "Hej Ako" säger jag och tittar på henne. "Vänta Ako-chan" ropar kvinnan. "Snabbt hjälp din bror nu att ta hand om butiken" säger hon. "Eh?" säger Ako och tittar på henne. Jag tittar på henne "Det är lugnt, jag klarar mig" säger jag. "Nej men det är lugnt, jag tar hand om butiken" ler Ako och börjar hjälpa henne. "Men...." försöker jag igen och tittar på dem. "Ako ge mig soya mjölk" säger kvinnan. Ako nickar och springer iväg och hämtar den och kommer tillbaka med den till henne. Jag tittar ledsamt ner *Jag skulle ju ta hand om butiken idag* tänker jag ledsamt. *Jag kan faktiskt ta hand om mig själv, jag är inte så hjälplös som folk tror* tänker jag. 

Doktorn's perspektiv

Jag sitter och läser om olika fall med Spinocerebellar atexia och ser att i 11 fall av personer som får den sjukdomen så är de under 20 år. Efter en stund så kommer Tanabe in "Det är ovanligt att du ber mig komma" säger han och går in."Förlåt men jag har ett ärende att fråga dig" säger jag och ställer mig upp. "Kan du presentera mig inför professor Okazaki?" frågar jag. "Du sa att du kände honom" lägger jag sen till. Han nickar och tittar på mig "Professor Okazaki har forskatt väl på ett medeciniskt botemedel för tonåringar" säger jag och pekar på dataskärmen."Varför vill du se honom så plötsligt?" frågar Tanabe sen. Jag suckar och biter mig lite i läppen "Progressionen av sjukdomen verkar vara mycket snabbare än vad vi trodde" säger jag och tittar på honom. "Yohio-chan?" frågar han. Jag nickar och tar fram hans dagbok och pekar på meningen "Jag kvävdes lite". Vi tittar på varandra "Han kanske redan har börjat få svårt att svälja" säger jag och tittar på Tanabe. "Verkligen?" säger han. "Men, även om vi börjar oroa oss nu. Så är inte det här någon sjukdom som kan bli bättre omedelbart. Och är inte du den som förstår det bäst?" säger han och tittar på mig. "Men endå, jag ber dig. Snälla hjälp mig" säger jag och tittar på honom. 

Yohio's perspektiv

Jag är påväg mot bussen och jag hör hur några säger att bussen är här. Jag tittar fram och ser då att bussen har kommit till hållplatsen. De börjar springa mot bussen, jag försöker också springa men det är omöjligt med såhär vingliga och ostadiga ben att springa. Efter en stund är jag framme och jag är anfådd och helt slut efter att få ha ansträngt mina ben mer än vad jag egentligen ska göra. "Förlåt" säger jag och tittar på busschafören. "Det finns ingen orsak att brådska" ler han och tittar på mig. "Tack så mycket" säger jag och försöker hämta andan. Jag tar fram mitt kort som då visar att jag har ett handikapp. Han tittar på det och nickar "okej, då blir det halva priset alltså 120yen" säger han och tittar på mig. Jag nickar och betlar och går sen in i bussen och vissa tittar på mig. En kvinna reser sig från sin plats "Åh snälla sitt här" säger hon och sätter mig ner. "Nej det är lugnt" säger jag och tittar på henne. "Nej du behöver inte vara så artig. Det kommer inte gå bra för dig ifall du skulle ramla" säger hon och tittar på mig. "Förlåt" viskar och tittar mig sen sakta omkring i bussen och ser att många tittar på mig men försöker inte visa det. 

Hiroki's perspektiv

Jag har fotbollsträning nu på kvällen och vi har tränat hårt och läraren ska nu utse vilka som ska få vara med och spela i matchen. Jag står spännt och väntar medans han ropar upp namnet och sen hör jag honom säga "Ikeuchi" jag tittar upp och alla andra tittar på mig. "Ni andra som tyvärr inte kom med ni får öva mer så kommer ni säkert med nästa gång" säger läraren "Nu ut och fortsätt öva" säger han. "Hai!" ropar vi och springer ut på plan. "Inte illa Hiroki" säger en av mina kompisar och tittar på mig. "Snyggt Ikeuchi" säger en annan. "Nah" säger jag lite blygt. "Hur gjorde du för att bli vald?" säger en av mina kompisar. "Min storebror lärde mig en metod för att öva." ler jag. "Åh jag tror jag har sett han, han som är blond va? Och ganska så snygg?" säger en av mina kompisar. Jag ställer mig framför mina kompisar "Yohio-nee är verkligen vacker! Han är också väldigt smart, och bra på sport även fast han inte håller på med det längre! Han kan göra vadsomhelst!" ler jag. "Wow!" säger dem imponerande i kör. "Jag vill träffa Ikeuchi's storebror!" säger min ena kompis och räcker upp handen. "Vi med" säger de andra och ställer sig runt mig. "Han kommer och stöttar dig på machen va?" frågar dem. "Ja, troligen" säger jag. När jag kommer hem sen så visar jag min tröja som jag fick som jag ska ha på machen. "Grattis!" ler hela familjen och klappar händer. "Och allt är tack vare Yohio-chan" ler han. "Låt mig se" säger Yohio och sträcker sig efter tröjan. Jag ler och ger honom tröjan "Det är nog tack vare all övning Hiroki har lagt ner" ler mamma. "Hiro, jag kommer definitivt att komma och titta på matchen och stötta dig" ler Yohio och tittar på mig. "Tack" ler jag och sätter mig ner. "Rika vill också komma" säger Rika. "okej låt oss alla gå" ler pappa och ber mamma ta fram godsaker så vi kan fira. Han går sen in och hjälper henne. "Det här är inte dåligt" ler Yohio och tittar på tröjan. "Påtal om det, Yohio-nee. Tvinga inte dig själv att komma och stötta mig. Det är ju en bit bort." säger jag och tittar på honom. "Det är lugnt" ler han "Jag måste ju komma och se dig" säger han och ler. "okej" säger jag fast jag vill egentligen inte att han ska komma så mina kompisar ser hur han egentligen är nu när han är sjuk. 

Yohio's perspektiv

Jag sitter i mitt rum och syr lite förhand på Hiroki's tröja. Jag syr dit hans namn på ärmen på tröjan "Vad gör du?" frågar Ako och går in i rummet. "Hmm? Jag syr dit hans namn på hans tröja" säger jag och fortsätter. "Du borde lämna det till mamma att göra sånt" säger hon och går till mig. "Nej, det här räknas som en rehanilitets övning för fingrarna" säger jag och ler lite. "Aj" säger jag sen när jag stack mig i fingret. "Gick det bra?" frågar hon oroligt. "Jag mår bra, jag är verkligen dålig på det här" skrattar jag och fortsätter. Sen lägger jag tröjan på bordet "Förresten, har du lust att gå och shopa med mig imorgon?" frågar jag. "Visst" ler hon. "Bra" ler jag och fortsätter sy på tröjan. 

Men vad jag inte vet är att mamma och pappa pratar i köket om hur det går med kunderna och pappa berättar att han först inte skulle ha fått jobbet men sen när pappan fick reda av sin sån att min pappa är pappa till mig så fick han jobbet bara för att jag är sjuk. Så han börjar undra vad det ska tycka. Men mamma tycker att de borde tacka mig då han fick sälja sin tofu där. 

Nästa dag

Jag och Ako går omkring i en sportbutik och tittar runt lite efter saker att köpa. "Hmmm, vilken ska jag välja?" säger jag och tittar på olika små handdukar som Hiroki skulle kunna ha användning för under matchen då det kan bli varmt. "Det finns handdukar därborta också" säger Ako och pekar på ett par andra. "Verkligen?" säger jag och tittar på henne och vi går sen dit. En liten pojke står och tittar på oss och vi kommer sen fram och jag ler lite "Hey...varför går du så konstigt?" frågar pojken och tittar konstigt på mig. Sen ser jag hans pappa komma springandes "Ah...förlåt mig" säger han. "Det är lugnt" ler jag och tittar på honom. Dem går sen iväg "Gå inte runt och säg såna saker, han kan inte gå ordentligt för att han är sjuk" säger pappan till pojken. Jag går sen omkring i butiken men jag märker inte att Hiroki's kompisar i fotbolls laget ser oss "Åh det är Hiroki's storebror" säger en. "Va? Verkligen" säger de andra och de går fram och tittar på mig och hur jag går. "Vad är det med hans sätt att gå?" säger en. 

Hiroki's perspektiv

Jag står och övar under bron där Yohio hade ritat upp mitt mål som jag kan öva på, och en bit ifrån så är Sakura och hennes biologi klubb och håller på med någon forsknings grek vid sjön. Jag ser sen hur mina kompisar kommer efter en stund "Ikeuchi" säger en av dem. "Du ljög" säger han sen. "Va?" säger jag förvånat. "Vad var det där om då att din bror var så vacker och så himla bra på sport?" säger han och härmar sen Yohio's sätt att gå och de andra 2 börjar skratta. "Det är precis så" skrattar han och fortsätter. Jag tittar ledset på dem "Det är ju identiskt!" skrattar en av dem. Jag tittar ledset på dem men märker inte att Sakura märker alltihopa. "Kan din storebror ens gå?" skrattar han sen och tittar på mig. "Och du sa att han lärde dig spela fotboll....är det ens möjligt?" skrattar han. "Det är sant. Han lärde mig verkligen." säger jag och tittar på dem. "Vem kommer tro på det?" skrattar han. "Lögnare" skrattar en av de andra. "Lögnare....Lögnare...Lögnare...Lögnare..." skrattar dem och klappar i takt med händerna. Jag tittar ledsamt på dem sen tar han min fotboll "Vad gör du?" säger jag och försöker ta tillbaks den. De bara skrattar och sparkar den mellan varandra. "Sluta!" skriker jag "Vad sägs om det här då?" skrattar han och sparkar den i sjön. Jag springer mot sjön "Gå och hämta din storebror som är så himla bra på sport och be honom hämta den åt dig" skrattar han och de går iväg. Jag stirrar på bollen i sjön men märker inte att Sakura står och tittar på mig sorgset. När jag kommer hem ljuger jag och säger att bollen försvan. "Slarvade du bort bollen?" säger mamma och tittar på mig. Jag nickar "Vart var du? Har du letat ordentligt?" frågar hon. "Ja" säger jag tyst. "Låt oss leta en gång till" hör jag Yohio säga och han ställer sig upp. "Jag går gärna och hjälper dig leta" säger han. "Det är lugnt" säger jag och tittar ner. "Nej det är det inte.." säger han. "Jag sa att det är lugnt" säger jag en anning surt men inte jätte och tittar på honom. Han tittar chockat på mig och de andra me. "Förresten så tror jag nog att jag inte vill spela i matchen längre" säger jag sen. "Varför då?" frågar mamma. "Bara därför..." säger jag och sneglar lite på Yohio. Sen tittar jag ner "Därför behöver du inte komma Yohio-nee och titta på matchen" säger jag sen och springer till rummet. "Hiro" ropar han efter mig. 

Jag hör sen att någon kommer in och det är Sakura som kommer tillbaka med min boll "Hiroki! Sakura har hittat din boll" ropar mamma på mig. Jag går ner och tittar på Sakura "Hey" ler hon och kastar den till mig. Jag fångar den och tittar på henne. Jag följer med henne ut till hennes cykel "Om jag har fattat det rätt så är tävlingen snart" säger hon. Jag nickar "Gör ditt bästa" säger hon sen. "Ja" svarar jag tyst. "Förresten...värdera lite mer." säger hon sen. "Eh?" säger jag förvånat. "Bollen och din storebror med" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne ledsamt och hör sen att Yohio kommer ut "Sakura-chan" säger han och går till oss "Tack så mycket för hjälpen, och var försiktig på vägen hem" säger han. "Ja, vi ses" ler hon och cyklar iväg. "hej då" ler han och tittar efter Sakura. Jag tittar på honom sen springer jag in. 

Yohio's perspektiv

Nästa dag

"Yohio-chan! Seike och Ray är här." ropar pappa från hallen. "Okej" säger jag och går mot hallen och sätter mig på golvkanten mellan hallen och matrummet för att ta på mig skorna. "Förlåt för att jag gör så att ni 2 får vänta så mycket på mig" säger jag medans jag tar på mig skorna. "Det finns inget skäl till att brådska" ler ray. "Biblioteket ska ingenstans precis" skrattar Seike. "Men, då överlämnar jag Yohio till er då" ler mamma. Seike och Ray ler och bugar "Ja då går jag då" ler ja och tittar på pappa och mamma "Ta det lugnt" ler pappa. "Hej då" ler jag, Seike och Ray och vi går bort till biblioteket för att plugga. 

Ako's perspektiv

Jag sitter i matrummet och pluggar när mamma sen tittar på mig och går till mig "Åh nej, Hiroki glömde det ändå" suckar hon. "Hey Ako, kan du gå och lämna det till honom?" frågar hon och ger det till mig. "Visst" säger jag och tar imot det och börjar gå mot fotbollsplanen. "Hiro" säger jag och springer fram till honom. "Du glömde den här" säger jag och ger den till honom. "Åh, tack" ler han och tar imot den. "hur kunde du glömma den?" frågar jag. Jag hör sen hur en av hans kompisar säger någon "Huh? Så en av dina storasyskon kan faktiskt gå?" säger han. "Du måste vara Hiroki's storasyster?" säger en av hans kompisar och springer fram med de andra kompisarna. "Snälla lär oss att spela fotboll också" säger den ena killen. "Va?" säger jag förvånat som inte har en aning om vad de snackar om. "Det är inte det här syskonet, förresten det är ju helt omöjligt för hans andra storasyskon att lära honom spela fotboll. Han kan ju inte ens gå" säger killen. "Eller hur Hiroki? Det var därför du inte presenterade oss för honom, eller hur?" säger han och tittar på honom. Jag tittar på Hiroki och fattar direkt att det är Yohio dem står och pratar massa elaka saker om men Hiroki varken gör något eller säger något för att få dem att sluta. "Du, istället för att be din bror att lära dig spela fotboll. Varför ber du honom inte hur att lära dig att gå?" skrattar han och överdriver med Yohio's sätt att gå. Jag knuffar till killen hårt och rejält så han faller till marken "Du är inte duglig till att spela fotboll" säger jag argt och tittar på honom sen vänder jag mig mot Hiroki "Varför såger du inget när de pratar sådär om Yohio? Är inte du arg?" säger jag ledsamt men besviket. "Det är för att..." säger han. "Varför säger du inget?" säger jag. "Det är för att jag inte har något val" säger han. Jag stirrar på honom "Har inget val? Vad menar du med att du inte har något val?" säger jag förvånat. "Skäms du över Yohio-nee så du inte ens vågar stå upp för dig själv för att säga något?" säger jag och stirrar på honom. Jag tar tag i hans arm och går hem med honom med raska steg "Vad gör du Ako-nee? Släpp mig" säger han. Jag går in och knuffar undan pappa "Du blockerar vägen" säger jag argt. "Säger du att jag blockerar vägen? Din idiotiska dotter" säger pappa. Jag kommer till hallen vid köket och övervåningen och släpper taget om Hiroki och stirrar ilskett och ledsamt på honom "Den personen är ond, men du Hiroki är värre" säger jag och stirrar på honom. "Ako, vad hände?" frågar mamma. "Hur vågar du säga att din pappa blockerar vägen?" säger pappa och tittar på mig. "Vad skäms du för?" frågar jag och tittar på Hiroki. Vad jag inte märker är att Yohio kommer in och står bakom en annan del av hallen. "Varför skäms du så mycket över Yohio-nee?" frågar jag. "Yohio-nee är verkligen fantastisk" säger jag och ser hur tårarna kommer i Hiroki's ögon. "Ako" säger mamma. "Ako, vad hände?" frågar pappa. "Yohio-nee...har jobbat hårt med rehabilitets övningar varje dag, verkligen optimistiskt. Om.....om jag hade hans sjukdom.....hade inte jag haft hans mod att lämna huset. Om folk gav mig konstiga blickar och sa konstiga saker om mig, så skulle jag inte kunna le som han gör. Jag....för första gången, så känner jag att Yohio-ee är fantastisk" säger jag med gråten i halsen. Jag springer sen upp till deras rum och kommer sen ner med Hiroki's fotbolls tröja till matchen "Den här, Yohio-nee sydde dit dethär" säger jag och pekar på hans namn på tröjärmen. "För Yohio-nee, att sy dit dethär så var det mycket ansträngande för honom. Visste du det? Vet du inte hur mycket tid han la ner för att sy dit det? Han offrade sin egen sovtid" säger jag med tårar och mamma, pappa och Hiroki står med tårar i ögonen. "Hiro? Kan du göra någotsånthär? Kan du göra någotsånthär för Yohio-nee? Kan du anstränga dig så mycket?" säger jag och tittar på honom. "Varför skäms du så mycket för Yohio-nee?" gråter jag och slår till honom på huvudet med tröjan. "Ako, det är okej" säger mamma och tar tag i min arm för att lugna mig. "Människor som tänker som han för mig att skämmas mer" gråter jag. "Det är okej, det är okej" säger mamma och håller om mig medans hon stryker mig över ryggen. Pappa går fram till Hiroki som står med tårar som rinner som floder längs hans kinder "Hiroki" säger han. "Förstår du vad Ako sa?" säger han och håller hans händer runt Hiroki's huvud och tittar på honom. Hiroki nickar och tittar på pappa "Du...det gör ont här, eller hur?" säger pappa och pekar där hjärtat sitter. Hiroki nickar gråtandes "Förlåt mig" gråter han. Pappa nickar och håller om honom och dunkar honom lite lätt på ryggen "Det här är mer min son jag känner" säger han.

Yohio's perspektiv

Jag hörde allt de sa och jag står med tårar i ögonen och sätter ena handen för ansiktet och gråter sen går jag ut igenom den andra vägen där jag kom in och går iväg en bit så fort jag kan. Jag stannar sen vid en husknut och sätter mig ner och gråter. Jag hade ingen aning om att Hiroki skämdes så mycket för mig, jag tänkte aldrig på det. Det är nog bäst om jag inte kommer på matchen. Jag kommer in senare på kvällen "Jag är hemma" ropar jag och går in i matrummet. "Åh du är hemma, varför är du så sen? Vi vart oroliga" säger pappa och tittar på mig. "Förlåt" säger jag och sätter mig ner vid bordet. "Så låt oss äta" ler mamma. "Hiroki, det är mat" ropar mamma. Hiroki kommer ner men stannar när han ser mig men går och sätter sig. "Åh Hiroki, jag kan tyvärr inte komma och titta på matchen" säger jag och tittar på honom. "Eh?" säger alla och tittar förvånat på mig. "Något viktigt dök upp på söndag som jag måste göra. Jag är jätteledsen" säger jag och tittar på honom. Han nickar lite och tittar på mig "Och vad ska du helt plötligt göra då?" frågar Ako lite misstänksamt. "Jag ska gå på bio med Seike och Ray" ljuger jag. "Kan du inte säga till dem att du är upptagen?" frågar hon. "Nej, det kan jag inte. Jag kommer säkert skapa massa trubbel för dem då" ljuger jag. Mamma och pappa tittar på varandra oroligt. Jag vänder mig om och öppnar byrån bakom mig och tar fram en handduk som jag köpte i affären. "Åh Hiroki." säger jag och tar fram den. "Här. Använd den på matchen" säger jag och ger den till honom. "Åh tack så mycket" säger han och tar imot den. "Jag är hungrig, ska bara gå och tvätta händerna först" säger jag och ställer mig upp och går mot badrummet.

Nästa dag i skolan

Jag står som vanligt i biologi rummet och hjälper Sakura "jag kommer imorgon och hjälper dig" säger jag och tittar på henne. "Imorgon? Men är det inte din brors fotbollstävling då?" frågar hon undrande. "Ja, men jag kommer inte" svarar jag. "Varför då?" säger hon och tittar förvånat på mig. Jag suckar och berättar det jag fick höra sen står vi och pratar en stund "För mig, så bryr jag mig inte om hur folk stirrar på mig. Men jag tänkte aldrig på hur Hiroki känner. Han måste ha haft det jobbigt, för han är verkligen en bra grabb" säger jag. "Jag är nog världens mest sämsta bror, eller hur?" säger jag sen. "Varför går du inte då?" säger Sakura och tittar på mig. "Ångrar inte din bror redan sig för vad han gjort?" sägr hon och tittar i mikroskåpet. "Han vill verkligen att du ska komma och titta. Jag hoppas att du inte smiter ifrån det" säger hon. Jag tittar på henne "Du vet nog själv att killar kan vara väldigt känsliga också?" säger hon och tittar på mig. Jag skrattar och flinar lite och tittar på henne "Va?" flinar jag. "Va?" säger hon. "Ditt ansikte" säger jag. Hon springer mot spegeln och ser att hon är lite svart runt ena ögat där hon titta i mikroskåpet med. Jag ler och tittar på henne "Ah det är smutsigt" säger hon och försöker tvätta bort det medans jag skrattar lite och tittar på.

Hiroki's perspektiv 

Idag är det dags för matchen och mamma står och fixar med fika åt mig medans jag sitter på golvet och packar väskan. Jag tar fram tröjan och tittar på namnet som Yohio syde dit. Jag suckar ledsamt och packar ner tröjan i väskan. Mamma kommer sen in i rummet "Här har du ditt vatten och handduken till ansiktet" säger hon och ger det till mig. Jag nickar och tar imot det och packar ner det i väskan 

Yohio's perspektiv

Jag ligger kvar i sängen och hör hur Hiroki går iväg till matchen och mamma vinkar av honom. Ako kommer in i rummet och tittar på mig, jag vänder mig om och blundar. Hon suckar sen tittar hon mot bordet i rummet "Yohio-nee, kliv upp" säger hon. "Mmm?" säger jag. "Om du verkligen ska gå på bio, så är det bra om du säger det till honom." säger hon. "Jag ska verkligen gå på det" ljuger jag och ligger kvar i sängen och stirrar in i väggen. Hon vänder sig om och tittar på mig "Verkligen?" säger hon och går sen ut ur rummet. Jag ligger kvar en stund men kliver sen upp ur sängen och jag ser en liten lapp ligga på bordet. Jag tar upp den och det är från Hiroki "Inbjudan till Hiroki's fotbollsmatch den 6:e November prick klockan 10:00. 

Till Yohio-nee

Du måste verkligen komma! 

Snälla kom!" står det. Jag tittar länge på lappen "Hiro..." säger jag tyst. Mamma kommer in i rummet och ser mig läsa lappen och sätter sig bredvid mig "Vad säger du, ska vi gå Yohio?" ler hon. "Mamma." säger jag. "Han hoppar verkligen att du ska gå" säger hon. "Är det verkligen okej? Att jag går?" frågar jag. "Vag pratar du om?" säger hon och ruskar om mig lite på axeln. "Ser du inte vad han skrev till dig?" säger hon och pekar på lappen. "Skrev inte han det?" säger hon och tittar på mig. "Du måste komma, snälla gör det" läser hon på lappen. Jag tittar på den texten och ler lite och skrattar lite och nickar. Jag klär på mig fina kläder och sen går vi mot fotbollsplanen. 

(ser ut som på bilden)

"Vart är min lilla idiot till son?" skämtar pappa och tittar ut över fotbollsplanen. "åh därborta, därborta! Hiro! Hiroki!" ropar pappa och viftar med armarna. Hiroki tittar på oss och ler "Hiro!" ler jag och tittar på honom. "Yohio-nee!" ler han och tittar på mig. Jag ler tillbaka och vinkar. "Gör ditt bästa nu okej?" ler jag. "Det är min bror Yohio-nee!" ler han sen stolt mot killarna och pekar på mig. "Han är verkligen vacker eller hur? Är ni inte avundsjuka?" säger han och pekar på mig och tittar sen på mig och vinkar. Jag kan inte låta bli utan att rodna men jag vinkar glatt tillbaka till honom. "Det här är allt tack vare Ako eller hur?" ler mamma. Pappa nickar och ler "Du är verkligen mitt barn" ler han och lägger handen på Ako's axel. "Tyst med dig" ler Ako och rycker undan med axeln. Vi tittar på matchen och den är verkligen spännande och just nu har Hiroki bollen "Du klarar det! Kom igen, kämpa!" ropar mamma och pappa. Jag håller i lappen som Hiroki gjorde till mig men Ako tar den "Jag kan inte fatta att han skrev fel på den på fel tidpunkt" säger hon och läser den. "Huh?" säger vi andra förvånat och tittar på lappen. "Goshutai's (Goshutai = att inbjuda) "tai" är feltstavat" säger hon och pekar på ordet. Vi tittar närmre och ser att han har skrivit Goshuzamurai. "Goshutai's "tai" vart "Samurai" säger pappa och tittar på lappen. "Yohio, från och med ikväll med Hiroki's Kanji träning så överlämnar jag det till dig" säger mamma och tittar på mig. "Det klarar jag" ler jag och nickar och skrattar lite. Vi tittar sen på matchen och ser att Hiroki ramlar på fotbollsplanen och matchen pausas. "Staffspark, straffspark!" ropar pappa och dt är det som händer. Vi tittar nervöst på Hiroki när han står och ska sparka bollen "Hiro..." viskar jag och tittar på honom. Han springer mot bollen och sparkar och gör mål. Han kramar sina lagkamrater och tittar sen mot oss och skriker glatt. Jag klappar händerna "Han är min son ändå" ler pappa. 

Även om jag har skadats av hjärtlösa blickar.....så hjälpte det mig att förstå att runtomkring mig, så finns det ändå vänliga blickar

Therefore I definitely won't run away. 

That's what I'll do. Definitely, always. 

Yohio med Hiroki och Ako 

Hoppas ni gillade avnitett

Del 7 kommer snart och det heter "Watashi no iru basho, The Place Where I am" 

Ses i nästa avsnitt! 

//Jonna

 

jim lönnkvist

14 februari 2015 12:33

Fy tusan för sjukdomar varför måste dom finnas o varför är
människor så trångsynta o pratar illa/mobbar en stackars
sjuk kille,kan ju inte han rå för att han är dålig det är ju inte hans fel
varför kan inte folk ha mer sympati o förstålse att alla inte
är fria från sjukdomar,fy så hemsk o leva med de😢

Johanna

14 februari 2015 13:01

Ja, kan man inte bara ta alla sjukdomar och begrava dem? Och vi kan nog aldrig sätta oss in i hur han måste känna med alla som mobbar/pratar illa om honom :( Stackars liten....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!     Idag den 20/9 2014 så hade Seremedy sin sista konsert. Det är 2 år sen idag, kan verkligen inte fatta att det redan har gått 2 år. Jag saknar dem så sjukt mycket :(    Men konserten var så magisk, underbar men ändå så sorlig...

Konnichiwa!   Genki desu ka? Genki desu^-^     Vad vill ni läsa här på bloggen?^^ Har lite idé torka just nu :/    Vill ni ha nyheter om YOHIO och hans band DISREIGN? Läsa noveller? Fakta om YOHIO? Ja vad vill ni läsa här?^^   Komme...

Konnichiwa minna!   Genki desu ka? Genki desu^-^   Förlåt för att jag har varit borta så mycket, men jag har varit så upptagen med skola och allt :0 Men nu är jag tillbaka^-^     I tisdags så skrev YOHIO en riktigt rolig nyhet på inst...

Konnichiwa!   Här kommer del 3 av One Litre of Tears Special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag tittar upp på himlen sen på Mizaki "Jag minns också när Yohio's familj hade bjudit mig på bröllop" säger jag och ler....

Konnichiwa!   Här kommer del 2 av One Litre f tears special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag står kvar på sjukhustaket och tittar upp mot himlen, jag har tårar i ögonen och Mizuki sitter i rullstolen bakom mig. ...