Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 7 av Ikite Iru^^

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Jag vaknar upp och tittar mig trött omkring, bredvid mig sitter mamma och håller min hand "mamma?" säger jag svagt. "Shhh, det är bra. Allt kommer bli bra" ler hon och smeker min hand. Jag ser sen Nicole stå vid fotänden av sängen, jag tittar på henne sen på mamma. "Vad hände?" frågar jag trött. Mamma tittar på mig "Du svimmade och du behövde genomgå en akut operation" säger hon. Jag skakar sakta på huvudet sen tittar jag på Nicole, hon tittar på mig och drar upp sin tröja och jag ser stygn efter en operation. Jag tittar på henne och drar sakta upp min tröja och ser stygn där med på samma ställe. Jag tittar på henne "Jag kunde inte låta dig dö" säger hon. Jag tittar på henne "Men du lovade" säger jag. Hon går mot mig och tar min hand "Tror du på fullaste alvar att jag vill vara själet till att du dör?" säger hon. Jag skakar på huvudet "Det är ju canc.." säger jag men blir avbruten. "Ja det och sen pågrund av att jag inte ger dig min ena njure" säger hon. Jag tittar ner sen på henne "Tack" viskar jag. Hon ler lite och smeker min hand "Nu måste du vila älskling" säger mamma. Jag tittar på henne och nickar sakta och somnar efter en stund. 

3 månad senare

(ser ut som på bilden) 

Jag är tillbaka på sjukhuset för tester och prover, jag sitter i rummet med mamma och Nicole och väntar på att doktorn ska komma tillbaka. Efter en stund kommer hon tillbaka "Så vi har fått alla svar" säger hon och sätter sig ner på stolen. Mamma nickar och tittar på henne "Njuren fungerar fint" säger hon och ler. Mamma, jag och Nicole ler och nickar. "Och det bästa av allt, jag kan inte se några spår av att cancern växer. Den minskar med andra ord" ler hon. Mamma ler och tittar på henne sen på mig med tårar och kramar mig. Jag kramar tillbaka sen tittar jag på doktorn "Så jag är frisk?" säger jag. "Nja, inte helt frisk. Du måste vänta 5 år för att få en frisk förklaring" ler hon. Jag nickar och efter en stund är vi påväg hem. När vi kommer hem så springer mamma in och berättar den glada nyheten. Pappa sticker ut direkt och drar fram grillen och säger att vi ska fira med grillning. Jag ler och tittar på dem, jag känner sen hur något drar i mitt huvud. Jag vänder mig om och ser Andreas hålla i min rosa scarf "Nu när du i stort sett är sjuk kan jag börja busa med dig igen" ler han och springer iväg. Jag bara skrattar "Kom tillbaka din baka" skrattar jag och springer efter honom. Minuter senare ligger vi på marken och brottas och skrattar. "Hörni era stridstuppar, det är mat" ropar pappa och skrattar. "Okej, vi kommer" ropar jag och tar tillbaka min scarf och sätter den runt huvudet och går mot bordet med Andreas. Vi sätter oss ner och börjar äta och har det mysigt. Solen skiner och fåglarna kvittar, jag har verkligen saknat det här.

Nicole's Perspektiv

Jag sitter på sängen och tittar mig omkring medans jag lyssnar på musik, var det här menat att hända? Att jag tillslut skulle rädda honom? Han bad mig att sluta så han kunde dö, jag sa ja men i slutet kunde jag inte göra det. Han är min älskade bror, jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Jag hör sen hur dörren öppnas, jag tittar upp och ser Yohio komma in i vårt rum. Det känns konstigt att ha honom tillbaka hemma och att han är frisk. Jag är så van vid att han ofta är sjuk eller på sjukhus. Men det är så skönt att han är hemma, att veta att han är okej. Jag ler och tittar på honom medans han packar, han ska till Japan. Han reser dit varje år på sin födelsedag, han brukade göra det i alla fall de år han var frisk nog att göra det. "Behöver du hjälp?" ler jag och tittar på honom. Han ler och tittar på mig och skakar på huvudet. Timmar senare står vi på flygplatsen och kramar honom "Kom hem snart" säger mamma och kramar honom hårt. "Jadå, jag är inte borta länge" ler han. Sen går han iväg mot flygplanet och åker iväg. 

Yohio's Perspektiv

(ser ut som på bilden)

Jag är i en park i japan och sitter under Sakuran med Gackt och dricker tea. Det var längesen jag träffade honom, vi pratar länge och jag berättar allt som hänt. Även de dagarna här i japan när jag är själv så vet jag att jag inte är ensam. Jag har min syster med mig vart jag än går. Jag går fram till spegeln i hotelrummet och lyfter på tröjan och ser det vita ärret efter operationen. Hennes njure är i min kropp, hennes blod rinner i mina ådror. Jag bär alltid med mig henne. Jag ler lite "Tack" viskar jag och tittar på ärret. 

Så det var sista avsnittet av Ikite Iru

Hoppas ni gillade den :)

//Jonna

 

j lönnkvist

3 maj 2015 12:43

💖💖💖yay äntligen nåt bra som hände,underbart💝💝💝

Johanna

4 maj 2015 10:11

Yup :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!     Idag den 20/9 2014 så hade Seremedy sin sista konsert. Det är 2 år sen idag, kan verkligen inte fatta att det redan har gått 2 år. Jag saknar dem så sjukt mycket :(    Men konserten var så magisk, underbar men ändå så sorlig...

Konnichiwa!   Genki desu ka? Genki desu^-^     Vad vill ni läsa här på bloggen?^^ Har lite idé torka just nu :/    Vill ni ha nyheter om YOHIO och hans band DISREIGN? Läsa noveller? Fakta om YOHIO? Ja vad vill ni läsa här?^^   Komme...

Konnichiwa minna!   Genki desu ka? Genki desu^-^   Förlåt för att jag har varit borta så mycket, men jag har varit så upptagen med skola och allt :0 Men nu är jag tillbaka^-^     I tisdags så skrev YOHIO en riktigt rolig nyhet på inst...

Konnichiwa!   Här kommer del 3 av One Litre of Tears Special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag tittar upp på himlen sen på Mizaki "Jag minns också när Yohio's familj hade bjudit mig på bröllop" säger jag och ler....

Konnichiwa!   Här kommer del 2 av One Litre f tears special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag står kvar på sjukhustaket och tittar upp mot himlen, jag har tårar i ögonen och Mizuki sitter i rullstolen bakom mig. ...