Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 4 av Ikite Iru^^ 

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv

Jag står i en klädbutik med mamma och Nicole och testar kläder inför dansen på sjukhuset. Jag suckar och tittar mig själv i spegeln medans kvinnan som jobbar i butiken rättar till kläderna. 

(ser ut som på bilden)

Jag suckar och tittar på kläderna och på min gråa scarf på huvudet med svarta motiv. "Jag tycker inte det passar" säger jag och suckar. "Du ser inte klok ut" retas Nicole. "Jag tycker det är jättesnyggt på dig" ler butikskvinnan. Jag tar fram slangarna med medecin som är under tröjan och låter de hänga över tröjkanten "Kommer det dölja det här?" säger jag och ler ironiskt. "oh" säger hon. Mamma suckar "Yohio" suckar hon. "Vi går nu" säger jag och går iväg och byter om till mina vanliga kläder och lämnar butiken. Mamma och Nicole suckar och följer efter "Jag vet att du är arg men bara för det behöver du inte ta ut det på alla andra" säger mamma och tittar på mig medans vi går omkring i varohuset. "Hon var irriterande, hon stirrade på min scarf" suckar jag surt. "Hon kanske gillade mönstret" säger mamma och tittar på mig. "Javsisst" suckar jag surt och fortsätter gå. "Men jag kommer inte gå, jag kommer inte hitta något snyggt att ha på mig endå" säger jag och suckar surt. De stannar sen och bara tittar "Vad?" säger jag. Jag ser sen att de tittar på något bakom mig, jag vänder mig om och ser en butik med peruker och jag hittar en riktigt fin. En blond korthårig, jag ler och tittar på den.

(här)

Jag står sen i mitt rum på kvällen och fixar det sista medans Sofia väntar på mig i vardagsrummet med pappa och Andreas. Jag ler och fixar till håret sen när jag är klar springer mamma, Nicole och Anna ner. "Är du redo?" hör jag mamma säga till Sofia och tar henne till trappan. "Vi är klara!" ropar Nicole. Jag går ut ur rummet och nerför trappan och alla ler och tittar på mig och tar bilder och jag ser hur Sofia ler och tittar på mig.

(ser ut som på bilden)

"Åh vad fin du är" ler mamma och tar massa bilder. Jag ler och går "Vänta, vänta! Stanna där" säger hon och ler. Jag skrattar tyst och går tillbaka ett trappsteg och tittar på dem medans de tar massa bilder som galna fotografer. Sofia ler och ställer sig bredvid mig, jag går sen ner från trappan och står bredvid henne och ler. "Hallå, hallå?" hör jag någon ropa medans de tar bilder. Jag känner sen en knuff mot huvudet och det är Nicole "Sluta" säger jag. "Vad? Jag vill få en bild" ler hon och tar bilder. "Mamma, det räcker nu okej" säger jag och ler lite medans de fortsätter. "Men vi förevigar ögonblicket" ler hon och tar bilder. Jag ler och tittar sen mot dörrkanten mot vardagsrummet och där står pappa och tittar på. Jag ler och går till honom, han ler och tittar på mig. "Ser jag bra ut pappa?" säger jag tyst och ler. Han ler och nickar, sen kommer Sofia "Vi måste gå nu" ler hon och tar min hand. Jag tittar på pappa "Gå nu och ha kul" ler han. Jag ler lite och nickar och ger honom en puss på kinden "Jag älskar dig pappa" säger jag tyst och ler lite och går ut med Sofia och mamma, Nicole och Anna springer efter och fortsätter fotografera.

Några timmar senare står jag och dansar med Sofia på sjukhuset, det är massa andra där. Det finns läsk och lite godsaker att äta och ett band står och spelar lugn musik. Sofia ler och lägger sina händer runt min nacke och vi danskar sakta. Vi fortsätter dansa sen tittar hon på mig "Ska vi gå? Jag vet ett ställe" viskar hon. Jag nickar sakta "okej" viskar jag och följer med. Vi lämnar lokalen och går sen i korridoren. Efter en stund börjar vi springa och vi skrattar, vi springer och det är halt och vi dunsar in i hissen och ramlar mot golvet. Vi tittar på varandra och bara skrattar. Hon skrattar och trycker på en knapp. Efter en stund öppnas hissdörren och vi går ut, jag följer efter henne och hon går mot ett patientrum och öppnnar dörren och vi går in. Sen stänger hon och låser dörren. Vi ler och tittar på varandra och kommer närmar varandra tills våra läppar möts och vi kysser varandra och håller om varandra. 

Vi ligger sen i sängen under täcker och håller om varandra. "Har du tänkt på andra sidan någon gång? Jag menar, är du inte rädd?" säger jag och tittar på henne. Hon skakar på huvudet "Jag är inte rädd, jag är också glad att jag är sjuk" säger hon. Jag tittar på henne "Hade det inte varit för sjukdomen hade jag aldrig mött dig" ler hon och ger mig en puss på huvudet. Jag ler och tittar på henne och pussar henne, hon ler och lägger sitt huvud på mitt bröst. Jag ler och smeker henne på huvudet. 

3 dagar senare

Jag är på sjukhuset och sitter i sängen och tittar på mamma "Mamma det har gått 3 dagar och hon har inte ringt mig" säger jag och stirrar på henne. "Jag har lämnat röstmedelanden och sms:at henne, hon svarar inte och hon ringer inte tillbaka" säger jag sen och tittar på henne. "Bråkade ni efter dansen?" säger hon och tittar på mig. "Nej" säger jag lite surt och tittar ut igenom fönstret. "Hon kanske är upptagen, hon kanske är på stan på ett akut ärende som inte har något med dig att göra" säger hon och tittar på mig. "Vi gjorde det, okej!" säger jag och stirrar på henne. "Vi gjorde det och nu tänker hon inte ringa mig igen!" säger jag och lägger mig ner i sängen med armarna i kors och tårarna kommer upp i ögonen. Mamma stirrar på mig "Gjorde ni det?" säger hon och ställer sig upp. "Ja" säger jag med tårar. "Gjorde ni det som i det?!" säger hon och stirrar på mig. "Nej, vi gjorde bara saker okej" säger jag med tårar. "Saker, vadå för saker?" säger hon och stirrar på mig. "Mamma jag vill inte prata med dig, jag sa bara saker nu för att jag är arg" säger jag med tårar och sätter mig upp i sängen. Hon suckar och går ut ur rummet.

Sara's Perspektiv

Jag går ut ur rummet och går mot receptionen och tittar på en av sjuksköterskorna "Alice" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "Sofia, har du sett henne?" säger jag och tittar på henne. Hon suckar och tittar på mig "Vad är det?" säger jag och tittar på henne. "Jag trodde någon hade berättat" säger hon. "Berättat vad?" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig med sorg i ögonen, jag stirrar på henne och lägger handen för munnen. (här) Jag går sen sakta tillbaka till rummet och tittar på Yohio. Jag suckar och sätter mig bredvid honom "älskling" säger jag. Han tittar på mig med tårar "Det är något, jag måste säga" säger jag. "Vadå? Vart är Sofia?" säger han. Jag tittar ner sen på honom och skakar på huvudet. "Vad?" säger han. "Hon är borta" viskar jag och smeker honom på kinden. Han tittar på mig och börjar gråta och begraver huvudet i kudden. Jag smeker honom på axeln och sätter mig bakom honom och smeker honom på ryggen. Han ligger sen på sidan och stirrar in i väggen medans jag smeker honom på armen och regnet öser ner utanför.

Yohio's Perspektiv

Nutid

Jag tittar upp från boken med tårar som rinner ner längs mina kinder och mamma står fortfarande och pratar med doktorn och kvinnan utanför mitt rum. Jag suckar och tittar ner i boken "Jag saknar dig men kommer alltid älska dig" viskar jag och pussar en av bilderna på henne och en tår rinner ner längs min kind och landar på boken. Doktorn kommer sen in och de berättar att jag är lite bättre och att jag får komma hem tills jag blir sämre igen och måste tillbaka till sjukhuset då. Jag nickar och åker hem, men jag går bara raka vägen till mitt rum och lägger mig i sängen och drar täcket över huvudet. 

2 veckor senare

"Du måste upp nu, du har legat där i 2 veckor" säger mamma som står lutad mot dörrkanten. Pappa ligger bredvid mig och Nicole sitter på sängkanten. "Jag är trött" säger jag och drar täcket över huvudet. "Du kan gå upp" säger hon. "Det är fint väder ute" ler pappa och drar lite i täcket. "Nej" mumlar jag. "Det är soligt och det är bra för dig" säger han och ler. "Jag är för sjuk" säger jag men pappa drar ner täcket från huvudet. "Det är du inte alls, du är bara deppig från alla medecinerna. Och jag tänker inte ge dig mer av dem medecinerna för då kommer du bli mer deppig" säger mamma. "Så nu går du upp" säger hon. "Nej!" säger jag. "Vill du berätta vad som är fel?" säger pappa och smeker mig på armen. Jag sätter mig upp "Jag är trött, fattar du inte det?" säger jag och får tårar. "Jag är sjuk, trött och jag är ful!" säger jag och börjar gråta. "Och säg inte att jag är vacker för det är jag inte. Och säg inte att ingen kommer stirra på mig för det kommer dem. Jag är ett freak" gråter jag och pappa håller om mig och jag gråter mot hans bröst. Jag hör sen att mamma går in i badrummet, jag hör sen hur det låter där inne ifrån. Jag snyftar och tittar upp "mamma?" snyftar jag och tittar upp. Efter en stund kommer hon ut och hon har rakat av sig allt hår för min skull. Hon får mig sen ur sängen och vi går ut på stan och har det roligt, vi äter glass och går i parken. Sen går vi på tivoli och avslutar kvällen med film hemma. Jag somnar sen på kvällen med ett leende på läpparna. 

Jag vaknar nästa dag och känner mig dålig, jag sätter mig upp och tittar mot Nicole's säng som är i andra sidan rummet. Den är tom vilket betyder att hon gått upp, jag går upp med vingliga ben in i mitt egna badrum. Jag tittar mig i spegeln och ser blod rinna ner från näsan. *Nej, jag vill inte tillbaka* tänker jag och torkar snabbt bort det. Jag hör sen mamma komma mot rummet och jag låser dörren. "Yohio? Vad är det gubben?* säger hon oroligt och knackar. "Ähm, jag har bara ont i huvudet" ljuger jag. "behöver du något? frågar hon. "Bara sova" säger jag. "okej, säg till om det är något" säger hon och går. Jag går tillbaka till sängen och lägger mig där och somnar men öpnnar inte dörren på hela dagen.

Nicole's Perspektiv

Jag är ute på stan med Andreas och klockan är 18:30, vi ska precis äta när mamma ringer. Jag svarar och lägger på efter en stund och tittar alvarligt på Andreas, vi springer hem och ser att det står en ambulans utanför. "Vad har hänt?" säger jag och tittar på Anna och vi springer mot övervåningen. "Yohio, har stannat i sitt rum hela dagen utan att öppna så Sara sparka in dörren" säger hon. "Sparka hon in dörren?" säger Andreas och stirrar på henne. Vi springer in i rummet och ser Yohio sitta på golvet lutat mot sängen. 

(han ser ut som på bilden)

Mamma står och pratar med en av de från ambulansen, jag står lutad mot dörrkanten och tittar på henne och Andreas och Anna står bredvid. Jag tittar sen mot Yohio, han tittar lite svagt på mig och försöker le. Han böjer sig sen ner och kräks upp blod och hostar. Jag stirrar oroligt på honom och ställer mig mer bakom Andreas och kramar hans arm. "Nej nu måste vi in med honom och det är brottom" säger en av ambulanspersonalen och lägger upp honom på båren. "Jag vill inte tillbaka" säger Yohio svagt men orkar inte streta eller säga imot. Jag tittar oroligt på honom när de går ut med honom och tittar sen ut igenom fönstret när de åker iväg med honom hastigt till sjukhuset.

Så det var del 4 av Ikite Iru^^

Hoppas ni gillar den :)

//Jonna

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 3 av Ikite iru^^ 

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv

Jag ligger i sängen och pratar med moster Anna sen så kommer doktorn in "Hej" säger hon och ler lite. "Hej" svarar jag. Sen ser jag hur hon tittar på mamma och nickar åt henne att följa med, hon ställer sig upp och följer med henne. Jag tittar efter dem medans Anna målar mina naglar. 

Sara's (mamman's) Perspektiv

Jag följer henne en bit och tittar på honom "Så hur mår Yohio nu? Är det bättre?" frågar jag. Hon suckar "Det finns stunder då man mår sämre än andra. Men nu är det värre, det har blivit värre. Men jag är ledsen, det här är nog slutet" säger hon. Jag stirrar på honom "Doktorn?" hör jag sen Yohio säga och tittar på honom. Hon går mot honom "Ja vad är det min prins?" säger hon och sätter sig bredvid honom. "Det är inte bra eller hur?" säger han lite tyst och tittar på henne. Hon suckar och skakar lite på huvudet "Inte bra" säger hon och tittar på honom. "Hur länge...har jag kvar?" säger han. Hon suckar "Det är svårt att säga men jag tror att det inte är allt för långt kvar" säger hon. "Inte länge?" säger jag och tittar på dem. "Inte långt kvar till vad?" säger jag och ställer mig på fotänden vid sängen och ser tårarna i ögonen på Yohio och jag fattar vad de pratar om. "Gör det ont?" frågar han. "Nej då, jag ska se till att det kommer bli bra" säger hon. Han nickar "Jag vill inte höra sånt prat igen, du måste göra dig stark inför operationen" säger jag och tittar på Yohio. Han nickar sakta men har fortfarande den ledsna blicken kvar i ansiktet. "Kom här Sara så går vi en sväng" säger doktorn och går ut ur rummet. Jag tittar på henne och följer efter "Sara det här är Tiffany" säger hon och presenterar mig inför en kvinna. "Hej jag är Tiffany" ler hon och sträcker fram handen. Jag nickar och skakar hand med henne "Har du hört talas om Min Önske Dröm?" frågar hon. Jag stirrar på henne sen på doktorn "Vad är det här?" frågar jag. Tiffany tittar på mig "Du borde överväga att ta hem Yohio, göra det mysigt och bekvämt och ta vara på tiden ni har kvar och uppfylla hans önskningar" säger hon. "Nej, vad pratar ni om? Säger ni att jag ska ta hem mitt barn för att låta honom dö?" säger jag och börjar bli arg. Doktorn suckar "Sara, det här är bara ett förslag som du borde ta imot. Jag vet att du inte vill lyssna på det här, men det är vårt jobb att berätta" säger hon. Jag tittar på henne sen på Tiffany "Det är en normal del av livet" säger hon. "Har du pratar med honom om vad han vill?" frågar hon. "Jag bryr mig inte om vad någon vill, ni gör operationen" säger jag. "Göra en operation? Sara du har en donator som inte vill längre, vi på sjukhuset har inget vi kan göra åt det" säger doktorn. Tiffany suckar "Det är bara att inse" säger hon. 

Yohio's Perspektiv

Jag ligger i sängen och ser hur mamma pratar med doktorn och en annan kvinna och mamma ser inte alls glad ut. "Så, nu är det klart. Rör inte naglarna nu" ler Anna. Jag nickar och försöker le, hon ställer sig upp sen "Jag måste till jobbet. Ses!" ler hon och pussar mig på kinden och går sen ut. Jag tar sen fram min bok från under täcket och ler och öppnar den, först kommer det upp en sida på en kille och en tjej som kramas. Jag ler och ser då vilken sida jag kommit till och en tår rinner ner för min kind. Jag ler och vänder blad och ser då bilder på mig och min flickvän Sofia. Gud vad jag saknar henne. 

Minne från första mötet med Sofia

Jag sitter på sjukhuset för att göra en kort snabb behandling, jag sitter på en stol och väntar medans mamma läser en bok och jag läser en tidning om japan. Jag tittar upp "Mamma, visste du att det snart är en konsert med Versailles?" säger jag och tittar på henne. "Nej det visste jag inte" ler hon och återgår sen tillbaka till sin bok. Jag ler och läser tidningen när jag sen känner hur någon tittar lite på mig. Jag vänder på huvudet och bredvid mig sitter en tjej. "Hej" säger jag. "Hej" svarar hon. "Vad ska du göra här?" säger jag. "Behandling" säger hon. Jag nickar "Ja, det är ju det roligaste här" skämtar jag och skrattar. Hon ler och skrattar lite "Jag är Sofie, AML" säger hon och sträcker fram handen. "Yohio, APL" säger jag och skakar hand med henne. "Åh, är inte den ovanlig?" säger hon. "Jo det är den" säger jag och ler lite. "Är du här för efterbehandling?" frågar hon. "Ja, idag i alla fall" säger jag och tittar på henne. "Så, vad gör du när du inte är här på sjukhuset?" säger hon och tittar på mig. Jag rycker på axlarna "Håller på med musiken eller så väntar jag på att något ska ta mig tillbaka hit" säger jag och tittar på henne. Hon nickar sakta "Vi skulle väll kunna träffas någon gång?" ler hon. Jag ler och nickar "Kan jag få ditt mobilnummer?" säger hon och ler. Jag nickar sakta sen tittar jag på mamma. Hon tittar på mig sen förstår hon vad jag menar och börjar rota ur allt ur sin väska och tar fram en penna och ger den till Sofia "Tack, mamma" säger jag och rodnar. "Jag heter Sofia förresten" ler hon och tittar på mamma. "Sara Fitzgerald" ler mamma och tittar på henne. Hon nickar och tittar sen på mig. Jag ler och ger henne mitt mobilnummer och hon skriver ner det på sin handflata. Hon ler och ger mig tillbaka pennan och hoppar ner från bänken "Jag måste gå, men jag ringer dig Yohio" ler hon och går sen iväg. Jag ler och tittar på henne sen kommer hennes sjuksköterska "Snygg eller hur?" ler han. Jag ler och nickar "Tror du hon ringer?" säger jag och ler. "Jag vet inte älskling" säger mamma och i samma sekund ringer min mobil. Jag ler och gissar på att det är Sofia, jag ler och svarar "Hej det är Yohio" säger jag. "Det är Sofia, jag ville bara se så att du inte gav mig något konstigt nummer" säger hon och skrattar. 

Efter det så började vi träffas, jag gick egentligen på en behandling som oftast får mig att må dåligt men Sofia var en medecin av något helt annat slag. Hon fick mig att må bättre och bättre och jag glömde bort att jag var sjuk egentligen. 

Nicole's Perspektiv

Vi sitter och äter när Yohio's mobil helt plötsligt ringer. Han flyger upp ur stolen och svarar "Hej det är Yohio. Nej jag gör inget speciellt äter bara. Du då?" säger han och piper iväg och stänger in sig på ett rum. "Vem var det?" säger Anna och tittar på oss undrande. "Det var Yohio's flickvän" säger jag och flinar. "Va? När skaffade han tjej? Har ni bild?" säger hon. Jag tar fram min mobil och visar bild på dem. "Wow, hon är ju snygg" ler hon. "Hey, snyggt jobbat Yohio!" ropar hon och vi andra skrattar. 

Yohio's Perspektiv

(ser ut som på bilden)

Det är sen och jag har varit ute på en träff med Sofia, vi står utanför min dörr och tittar på varandra. "Jag hade det jättetrevligt" säger jag och ler. "Jag med" säger hon och ler. Vi tittar på varanda och ler sen lutar vi oss närmare varandra tillslut möts våra läppar och vi kysser varandra. Det var våran första riktiga kyss, vi står länge och håller om varandra och kysser varandra. "Men vi ses sen" viskar hon. Jag nickar och pussar henne på pannan sen går hon hem. Jag ler och tittar efter henne sen går jag tyst in och går in i mitt rum, jag och Nicole delar rum sen jag vart sjuk. Mamma påstår att det är bra om jag har någon ifall jag skulle bli sjuk igen. Jag smyger in i rummet och ser att Nicole vaknar. "Är du vaken?" säger jag. "Nu ja" säger hon trött och gnuggar sig i ögonen. Jag ler och sätter mig på knä vid hennes sängkant. "Så hur var det?" säger hon trött. "Bra?" säger hon sen. Jag ler och rodnar "Vi kysstes" säger jag. Hon sätter sig upp lite och tittar på mig "Gjorde ni? Hur var det? Romantiskt?" säger hon. "Det var underbart" säger jag tyst och ler och rodnar. "Hur visste du hur man gjorde?" säger hon. Jag smeker henne lite på huvudet "Jag visste inte, vi bara gjorde det" säger jag och ler. Jag hoppar sen upp och lägger mig ner på sängen bredvid henne och tittar upp i taket och hon tittar på mig. "Jag kan inte sluta tänka på henne, det är som att vi är gjorde för varandra" säger jag tyst och tittar upp i taket och ler.

Några dagar senare sitter jag på sjukhuset och det är min tur att gå på behandling. Efter en stund kommer Sofia in i den stora salen och går mot mig. "Hej" ler hon och sätter sig bredvid mig. "När började du?" frågar hon. "Nyss" svarar jag och lutar mig lite mot hennes axel. "Jag satsar 200kr på att du spyr inom en timme" skrattar hon. "Du är ju äcklig" säger jag och fortsätter läsa min tidning. Hon skrattar tyst "Har du ingen annan stans att vara nu?" säger jag. "Nope, jag har inget annat för mig nu" säger hon och smeker mig på axeln. "Vad gör du? Försöker du slita dig ur vadet?" säger hon och flinar. "Nej, jag försöker bara få bort dig från...." hinner jag säga innan jag känner hur det kommer upp i halsen. Hon sträcker sig blixtsnabbt efter en liten hink och ger den till mig och jag kräks. Jag fortsätter och hon smeker mig över ryggen. Mamma tittar oroligt på mig och Sofia smeker mig på ryggen, tillslut spottar jag bara och Sofia tar hinken och ställer bort den och ger mig papper. Jag torkar mig kring munnen och tittar ner "här" säger hon och ger mig vatten. Jag dricker lite och mamma ler lite och tittar på medans Sofia tar hand om mig. Sofia ger mig sen ett mint tuggumi och jag tar imot den och tuggar det och lutar mig mot hennes axel och hon håller om mig. Jag flinar sen och tittar på henne, hon tittar på mig. "Rolig dejt va?" skrattar jag. "Ja, verkligen" skrattar hon och håller om mig. "Så hur blir det med pengarna?" säger hon sen. "Du är ju äcklig" säger jag. "Du förlorade vadet" säger hon och flinar. "Jag kan betala på andra sätt" flinar jag. "Ehm, vi ska nog fråga din mamma om det" säger hon och tittar på mamma. Mamma läser sin bok "Du kan ju komma nästa vecka på en benmärgstransplatation dejt" säger hon. Vi skrattar tyst "Jag skämtade mamma" säger jag. "Jag hoppas det" säger hon och läser. Sofia tittar sen på mig "Så, sjukhuset ska ha som en dans. Det är som en skolbal typ, jag gick själv förra året. Det var inte kul att vara själv, så jag tänkte. Jag är ju en patient och du är en patient så vi kanske kan...gå ihop?" säger hon och rodnar och tittar på mig. Jag ler och nickar. 

Så det var del 3 av Ikite iru^^ 

Hoppas ni gillar den^^ 

//Jonna