Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 5 ^^

Hoppas ni gilar den :)

Yohio's Perspektiv

Jag tittar upp på Sofie sen ner, "Vad hände?" frågar hon oroligt. Jag skakar på huvudet sakta och tittar ner, efter en stund kommer vi hem och vi går in. Mamma kommer springandes mot mig och kramar mig "Varför sprang ni iväg sådär? Vad hände?" frågar hon oroligt. Jag skakar på huvudet och börjar sen gråta "Vad är det hjärtat?" säger hon oroligt och sätter mig ner i soffan. Jag snyftar och tittar på dem "Han...slog mig" gråter jag. Mamma stirrar på mig "Va?!" säger hon shockat och håller om mig. Jag skakar och gråter "Han slog mig på huvudet" snyftar jag. Hon smeker mig på huvudet "Jag ska prata med honom" säger hon och håller om mig. Jag skakar och gråter, efter en stund har jag lugnat ner mig och jag vilar mot mammas axel. Hon suckar "Du måste sova nu, vem hjälper honom?" säger hon. Sofie ställer sig snabbt upp "Jag gör det" säger hon. Jag tittar på henne men följer efter "byt om du, jag kommer snart" säger hon och går ut. Jag tittar ner och byter om och lägger mig sen i sängen och stirrar upp i taket, hon kommer tillbaka och stoppar om mig. "Varför är du så snäll nu helt plötsligt?" säger jag lite tyst. Hon tittar på mig och smeker mig på huvudet "Du må vara en idiot och den jobbigaste personen på jorden ibland men ingen och jag menar ingen, får skada dig. Du är min bror, det är såklart jag bryr mig om dig även om det inte märks ibland" säger hon. Jag nickar sakta, hon nickar och smeker mig på huvudet och går sen ut. Jag tittar efter henne sen tittar jag ner och jag somnar efter en stund. 

Philip's Perspektiv

Jag står länge bakom trädet sen hör jag någon bakom mig och jag vänder mig om och ser Seike. "Du vad hände egentligen?" säger han. Jag tittar på honom och börjar gå, han följer efter "Jag slog honom, jag slog honom så hårt. Och man får inte slå Yohio, aldrig någonsin!" säger jag och tittar ner. Han tittar på mig "Jag måste gå" säger jag och går iväg en bit men stannar. Han tittar på mig och går till mig "Jag har ingenstans att ta vägen" snyftar jag och han kramar mig. "Det kommer bli bra" säger han. Jag tittar på honom "Tror du verkligen det?" frågar jag. Han nickar och sen kommer Kitty, "Jag ska nog lämna er två ifred" säger han och ler och går in i bussen. Hon går mot mig och stirrar på mig "Jag såg din bror här, vad hände?" frågar hon. Jag skakar på huvudet "Jag slog honom" säger jag ledsamt. Hon stirrar på mig men kramar mig "Varför Philip? Vad hände?" frågar hon. Jag tittar ledsamt ner "Jag är stressad, det är mycket som ska hända och så tar jag hand om honom dygnet runt" säger jag och suckar. Hon tittar på mig och nickar sakta "Jag skulle aldrig skada honom med mening, jag vet inte vad som flög i mig där" säger jag ledsamt. Hon nickar sakta "Jag vet det" säger hon och håller om mig. Det blir väldigt sent och det slutar med att jag sover där. Jag ligger på en av sofforna i bussen och tittar upp och kan inte sluta tänka på det som hände, han måste nog vara jätterädd nu. 

Yohio's Perspektiv

Jag sitter i soffan och tittar ner efter en stund kommer mamma och sätter sig bredvid mig "Du hjärtat" säger hon. Jag tittar på henne "Du måste faktiskt bada nu, du har ju snart din fest" säger hon. Jag skakar på huvudet "Nej, inte efter igår" säger jag. Hon suckar och håller om mig "ingen kommer skada dig" säger hon. "Men ändå, jag vill inte" säger jag. Hon suckar och smeker mig på ryggen, efter en stund kommer Emelie och tar mig till badrummet. "byt om nu" säger hon lugnt. Jag skakar på huvudet "Jag vill inte" säger jag. Hon suckar ledsamt "Jag vet att du är rädd men det kommer inte hända igen, inget av det" säger hon. Jag tittar sakta upp på henne "lovar du?" säger jag. Hon nickar och smeker mig på huvudet "Jag lovar" säger hon. Jag nickar sakta och klär av mig och sätter mig i badkaret och tittar ner. "bra" säger hon och ler och sätter på vattnet och tvättar mig. Jag tittar ner "Jag vet att du är van vid att Philip hjälper dig men han är ju inte här nu" säger hon. Jag nickar sakta och tittar ner, hon tittar på mig och tvättar mig och tvättar mitt hår. När hon är klar tar hon mig ur badkaret och virar in mig i handduken "Se, det var ju inte så farligt" ler hon. Jag nickar sakta och tittar ner och byter om till torra kläder. 

(ser ut som på bilden)

Jag går sen ut och klättrar upp i trädet och äter pocky och tittar omkring. Jag hör hur de fixar festen, jag hoppar ner och går in till de "Kommer den fortfarande bli av?" frågar jag. Mamma tittar på mig "Varför skulle den inte bli det?" frågar hon. "Ja det som hände med Philip" säger jag tyst och tittar ner. 

Så det var avsnitt 5 av Family Trouble

Hoppas ni gillade den :)

//Jonna