Konnichiwa!

Här kommer del 9 av Family Trouble^^ 

Philip's Perspektiv

Jag åker iväg och kommer fram till Seremedy's buss efter en stund och går ut och ser Kitty och går till henne. "Hej Philip, vad gör du här?" säger hon och ler. "Hej Kitty, jag behövde bara komma bort från familjen en stund" säger jag och sätter mig ner bredvid henne. Hon nickar "Men Yohio då?" säger hon. Jag suckar och ställer mig upp "kom här" säger jag. Hon tittar på mig men ställer sig upp och följer med mig, jag börjar gå mot sjön "Jo jag gick hit för att jag behövde komma bort från honom" säger jag och suckar. Hon tittar undrande på mig "varför?" säger hon. "Jag vart bara trött på honom men jag älskar honom fortfarande. Han är ju min bror" säger jag och tittar på henne. Hon nickar och sätter sig sen ner på gräset "kom" ler hon och klappar sig själv på benet. Jag ler och sätter mig bredvid henne "Lägg dig ner" ler hon. Jag lägger mig ner med huvudet på hennes knä och tittar på henne "Om du skulle vilja ha något, vad skulle det vara då?" ler hon. Jag tänker "Ett nytt hus till familjen då vårat är gammalt och trasigt. Till Emelie ett jobb så hon kan tjäna pengar, till Sofie ett bättre humör" säger jag och tänker lite mer. "Till mamma en ny kärlek och en ny hjärna till Yohio" säger jag sen. Hon tittar på mig "Till dig då?" säger hon. Jag tittar på henne "om du bara tänker på dig själv och ingen annan" säger hon. Jag tänker och suckar "Jag vet inte" säger jag. Hon tittar på mig och smeker mig på huvudet. 

Yohio's Perspektiv

(ser ut som på bilden)

Jag sitter på verandan och kastar boll med Luna, hon springer och hämtar bollen och kommer tillbaka med den och viftar glatt på svansen. Jag ler och klappar henne och kastar iväg bollen igen, Luna skäller och springer glatt efter den. Jag ler och tittar på henne, hon kommer sen tillbaka och lägger sig bredvid mitt knä och gäspar. Jag ler och klappar henne och tittar mig omkring och suckar "Vart är han?" säger jag tyst för mig själv och suckar. Luna tittar undrande på mig och lägger huvudet på sned. Jag tittar på henne och lyfter upp henne och kramar henne, hon tittar på mig och slickar mig i ansiktet. Jag ler och skrattar lite "Du är den enda som förstår mig" säger jag och ler lite. Hon tittar på mig och skäller och viftar glatt på svansen. Jag ler och klappar henne och ställer mig sen upp för att gå in. Jag öppnar dörren och går in med Luna efter mig, jag tittar mig omkring. Sofie sitter vid bordet och gör läxor, mamma ser på tv och Emelie fixar i köket. Jag tittar på mamma "Har han kommit tillbaka?" frågar jag. Hon tittar på mig och skakar på huvudet "Det har han inte" säger hon och suckar. Jag nickar sakta och sätter mig ner på soffan och tittar ner "Varför måste jag vara så jobbig?" säger jag och suckar. "Men lilla hjärtat, du är inte alls jobbig" säger mamma och kramar mig. Jag tittar ledsamt ner och suckar "jo det är jag visst, jag är jobbig och en idiot" säger jag ledsamt. Hon tittar oroligt på mig "Varför säger du så helt plötsligt?" säger hon orolig. Jag tittar på henne ledsamt "För att på senare tid när jag blir sådär så åker han alltid iväg och lämnar mig" säger jag ledsamt. Hon suckar ledsamt och håller om mig, Sofie tittar upp på oss "Det är sorglig men sannt" säger hon lesdamt och tittar på oss. Mamma tittar upp på henne "Sofie!" säger hon. "Vad? Jag håller ju med honom om att det är sorglit" säger hon. Jag tittar upp på dem och springer snyftandes in på mitt rum och låser min dörr. Mamma springer till mitt rum och knackar på dörren "Yohio? Snälla öppna" säger hon oroligt. Jag snyftar och tar några saker och packar det i min rosa väska och öppnar fönstret och hoppar ut och klättrar ner från trädet och springer iväg. Jag snyftar och springer så fort mina ben orkar bära mig *De behöver inte mig, jag är bara ivägen* tänker jag och springer. Jag stannar sen och tittar mig omkring och jag vet inte vart jag är. *Seike's buss är väll, ditåt?* tänker jag och tittar åt höger. "Eller var det åt vänster?" säger jag tyst och tittar åt vänster. Jag tänker en stund men går sen åt höger, det börjar mörkna och jag vet inte om jag har kommit närmare deras turnsé buss eller längre ifrån. Jag sitter mig ner på en sten i skogen och tar fram en dricka och dricker lite. Det börjar blåsa kallt och jag tittar mig omkring. *Jag ångrar mig, jag vill tillbaka* tänker jag ledsamt och ställer mig upp och börjar gå. Jag hör sen någon bakom mig "Philip?" säger jag och vänder mig om och får ett slag i huvudet och allt blir svart. 

Så det var del 9 av Family Trouble

Hoppas ni gillar den^^ 

//Jonna

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 8 av Family Trouble^^ 

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv

Jag ligger och gråter på soffan med huvudet begravd i kudden "ni lovade ju!" snyftar jag.

Mamma suckar och smeker mig på huvudet "Han ska bara se så att hon inte har någon ägare" säger hon. Jag skakar på huvudet och gråter "lugna dig" säger hon lugnt. Jag fortsätter gråta och efter en stund öppnas dörren och in kommer Philip "Glada nyheter" säger han och ler. Jag fortsätter gråta "att hon hade en ägare?" snyftar jag med huvudet i kudden. Han skrattar "Nej, hon är din hund nu" säger han. Jag tittar upp och Luna kommer springandes mot mig och hoppar upp och lägger sig på mitt bröst och slickar mig i ansiktet. Jag skrattar och tittar på henne och klappar henne. Philip ler och tittar på mig sen sätter han sig bredvid mig "Men du, det är ett stort ansvar att ha en egen hund" säger han. Jag nickar "Jag vet" säger jag. Han nickar "hon ska matas, leka och gå ut och gå" säger han sen. Jag tittar på honom "Jag vet" säger jag igen och tittar sen på Luna och springer upp med henne till mitt rum och vi leker och busar. Vi ligger sen på sängen och myser och efter en stund somnar jag.

Det går några veckor och jag har det riktigt roligt nu när jag har Luna hos mig. Jag och Philip är och handlar i stan och jag känner hur jag börjar bli konstig i kroppen och jag börjar skratta. Philip tittar på mig "Vad är det?" säger han. Jag skrattar och trummar på benet. han suckar "Hoppade du över den igen?" säger han. Jag skakar på huvudet "Jag fick nog för lite" skrattar jag. Han suckar och tar min hand "nu stannar du hos mig tills vi är i bilen okej?" säger han. "Okej" skrattar jag. Jag tar sen min pocky ask och går ut sen springer jag mot vattentornet och skrattar. "Nej, kom tillbaka!" ropar han och springer efter. "Men jag vill upp dit" skrattar jag och stretar imot. Han suckar "kom här" säger han och vi går mot bilen och åker hem. När vi kommer hem kommer Emelie och hjälper Philip att packa upp. "Han sprang dit igen, han måste ha mer medecin" suckar Philip. Emelie suckar och tittar på mig, jag tar upp pocky ur en av påsarna och äter. "Du måste ha bättre koll på honom Philip" säger Emelie och suckar. "Du måste skärpa dig" säger hon sen. Han suckar och fortsätter packa upp sen tittar Emelie på mig "Och du. Du stannar här" säger hon och tar pockyn och lägger det i påsen igen. "Vi ska ingenstans, okej. Hörde du det? Ingenstans" säger hon och tar kassarna och går in. Jag tittar efter henne och kliar mig i huvudet sen tittar jag på Philip "Vi ska ingenstans, vi ska ingenstans sa hon" säger jag och börjar skratta och håller runt en av pelarna på verandan och springer runt den och skrattar. "vi ska ingenstans. Vi ska ingenstans" skrattar jag och fortsätter springa runt och säga att vi inte ska någonstans. Jag ser sen hur Philip sätter sig i bilen "Vart ska du?" säger jag undrande och kliar mig i huvudet och han åker iväg. Jag går sen in och sätter mig i soffan och mamma ger mig tea och mina tabletter "Mamma?" säger jag och tittar på henne. "Vad är det hjärtat?" säger hon. Jag sväljer tabletterna och tittar på henne "hur kan man åka någonstans om man inte ska någonstans?" frågar jag förvånat. Hon tittar på mig "Hur menar du hjärtat?" säger hon. "Man kan ju inte åka någonstans om man inte ska någonstans" säger hon. "Men Emelie sa ju att vi inte ska någonstans men Philip åkte iväg nu" säger jag och dricker mitt tea och tittar på henne.

Så det var avsnitt 8 av Family Trouble^^ 

Hoppas ni tyckte om avsnittet :)

//Jonna