Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 3 av Family Trouble^^ 

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Det har gått en vecka och jag ligger och sover, jag vaknar sen av att Philip kommer in och väcker mig. Jag tittar trött upp på honom "Godmorgon" säger han och ler. "Godmorgon" mumlar jag och drar täcket över huvudet. Han drar ner täcket "Du måste upp nu, klockan är 11:00 på morgonen" säger han. "Men jag är trött" säger jag och sätter mig upp i sängen. "Jag vet" säger han och ler, han ger mig sen tabletter och vatten. "Jag vill inte ta dem" säger jag och tittar på honom. "Men du måste om du inte vill bli sjuk" säger han. "Men jag får ont i huvudet av dem" säger jag och tittar på honom. Han suckar och ruffsar mig i huvudet, "Bara ta dem" säger han. Jag suckar och tar in dem i munnen och dricker vattnet. "Bra, kom ner och ät frukost" ler han och går ner. Jag tittar efter honom och spottar ut tabletterna "Jag vill inte ha ont i huvudet" mumlar jag och ställer bort glaset och tar på mig kläder. 

(ser ut som på bilden)

Jag kommer ner och sätter mig vid bordet och äter frukost. Efter en stund kommer Philip och sätter sig bredvid mig och dricker kaffe. "Jo Yohio, jag har en sak jag måste säga" säger han. "Vadå?" frågar jag och dricker juice. "Jo det är så att jag måste jobba idag, och jag vet ju att du tycker det är jobbigt att vänta. Och lite svårt med folk som kommer in och går omkring" säger han. Jag nickar sakta och dricker "Så jag har bestämt att du får vänta hos Sofie i glasskiosken där hon sommarjobbar" säger han. "Va?" säger jag och stirrar på honom. Han nickar och dricker sitt kaffe "Jag vill inte" säger jag och skakar på huvudet. Han smeker mig på ryggen "Det kommer gå bra" säger han. "Men hon är bara taskig mot mig" säger jag. Han tittar på mig "Hon har lovat att vara snäll idag" säger han. Jag tittar på honom "Verkligen?" frågar jag. Han nickar "Verkligen" säger han och dricker sen upp sitt kaffe och ställer sig upp. "Fixa dig i ordning nu så vi kan åka snart" säger han och går sen mot köket. Jag nickar och dricker upp min juice och går sen ut och sitter på verandan och väntar. Sofie går sen ut och tittar på mig och suckar och går mot bilen. Efter en stund kommer Philip ut "Kommer du?" säger han och ler. Jag nickar sakta och följer efter till bilen och sätter mig i bilen. Det är en liten bil med bara 3 platser, påvägen till den lilla stan av Hoshi så är det en tyst stämning i bilen. Jag tittar mig omkring men känner efter en stund hur jag blir lustig i kroppen. *Måste nog vara för att jag inte tog tabletterna imorse* tänker jag. *Men jag kan nog kontrollera det* tänker jag sen. Jag trummar lite med handen på benet och tittar mig omkring, Sofie tittar på mig och suckar. Efter en stund kommer vi fram och Sofie är den första att hoppa ur bilen. Jag tittar på Philip och skakar på huvudet "Det är bara för idag" säger han och smeker mig på huvudet. Jag nickar sakta "okej" säger jag tyst och hoppar ur. Sofie tittar sen på Philip "Men tänk om han springer iväg dit som vanligt?" suckar hon. "Han springer inte iväg dit. Han är aldrig så när han tar sin medecin" säger Philip och tittar på henne. Hon nickar och suckar. Sofie tar mig sen i handen och går in med mig, det är ett gammalt hus och det är några bilder där inne och platser där man kan sitta. Men det är aldrig någon som sitter där inne och äter utan alla står utanför. Sofie sätter mig ner på en stol och tittar på mig. "Jag vill inte veta av några som helst problem eller att du springer iväg" säger hon. Jag tittar på henne "Men vad ska jag göra då när du jobbar?" säger jag. Hon suckar "Jag vet inte, pyssla med dina konstiga ljud du gör eller något" säger hon. Jag stirrar på henne "Det gör jag inte alls" säger jag lite surt. Hon suckar och tittar på mig och ställer sig sen vid luckan och öppnar och väntar på kunder. Jag suckar och tittar mig omkring och har inget att göra. Jag nynnar lite på en låt och tittar mig omkring och jag känner mer och mer hur jag blir lustig i kroppen efter att inte ha tagit tabletterna. Timmarna går och efter ett tag så slutar Sofie och hon fixar sig. "Äntligen är jag klar. Du skötte dig ganska bra för att vara du, kom nu så går vi" säger hon och går mot platsen där jag satt men jag sprang ut och jag skrattar och springer. Jag springer mot vattentornet och skrattar och vill klättra upp, jag vet inte vad men en del i mig säger att jag ska klättra upp och att det är kul. Jag hinner upp 2 steg men känner hur Sofie drar i mitt ben. "Klättra ner. Klättra ner!" säger hon argt och drar ner mig. Hon tar mig sen i handen och går "Vi ska inte ha så kul" säger hon argt. Jag sliter mig loss och springer tillbaka "Men jag vill!" säger jag men hon drar ner mig till marken. Jag skriker och hon drar mig i armen "Vi ska inte ha så kul" säger hon argt. Jag skriker och slår med benen och armarna i marken. Hon tar sen tag i mitt hår "Vi ska hem" säger hon argt. "Sluta" gråter jag. Då kommer Philip springandes "Sofie, sluta!" ropar han och tar bort henne. "Men han skulle ju upp dit!" säger hon argt. Han sätter sig ner vid mig "Jag bryr mig inte om vart han skulle" säger han. "Men.." börjar hon. "Gå till bilen" säger han argt. Hon suckar och går iväg, "Hur gick det? Låt mig se" säger han och tar upp min ena arm och han ser att jag blöder på handleden. "Bra gjort Sofie, han blöder ju" säger han och tittar på henne. Hon tittar på honom och lipar och går mot bilen. "Kom här" säger han och hjälper mig upp och går mot affären där han jobbar. Han sätter mig på en pall och tar fram ett plåster. "Vad har jag sagt om någon slår dig eller ens petar på dig, vad ska du göra då? Yohio?" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom och rycker lite på axlarna, han sätter plåstret på min handled och tittar på mig "Du ska säga till mig så tar jag hand om det. Och varför tar jag hand om det då?" säger han sen och tittar på mig. Jag kliar mig lite bak i huvudet och försöker minnas "phi..Philip" börjar jag. "Hm?" säger han och tittar på mig. "För att du är Philip" säger jag sen. Han ler lite och nickar "Ja för att jag är Philip. Och för att ingen för skada dig" säger han sen och ler. Han lägger sen sin hand på min axel "Vill du ha lite godis?" säger han och ler. Jag ler och nickar och hoppar ner från pallen och går omkring i affären. Efter en stund kommer jag tillbaka med 2 pocky askar och ger dem till honom. Han ler och betalar dem och vi går sen mot bilen, när vi kommer fram stannar jag och tittar ner. "Vad är det?" frågar han. "Jag vill inte sitta bredvid henne." säger jag tyst. Han suckar och går till mig och tar min hand "Hon kommer inte kunna göra något, jag är ju med" säger han. Jag tittar på honom och nickar sakta och vi går till bilen och jag hoppar in och sätter mig bredvid Philip. Vi åker hem och vi sitter igen åter i tystnad, efter att ha åkt en stund så börjar Philip att prata. "Så Sofie, har inte du något att säga till din bror?" frågar han. Hon tittar på honom "Som vad?" frågar hon. Han skrattar lite "Ja a, vad kan det vara? Förlåt kanske?" säger han och tittar på henne och sen tillbaka på vägen. "Förlåt för vad?" frågar hon. Han suckar "Du fick honom att blöda när du drog ner honom till marken" säger han. Hon tittar på honom sen på min handled och sen på mig, jag tittar på henne sen ner. Hon suckar "Förlåt då" mumlar hon. Jag tittar upp på henne "Du menade inte det" säger jag surt. Hon stirrar på mig "Och?" snäser hon. Jag tittar på henne sen bort, efter en stund kommer vi hem. När vi kommer in så går Philip till mamma och ber henne komma. Efter en stund kommer hon "Vad är det?" frågar hon. "Jo Sofie fick Yohio att blöda" säger han. "Va?" säger hon och stirrar på henne. Sofie suckar argt "Jag tog bara ner honom från vattentornet" säger hon argt. "Du behövde inte skada honom för det" säger hon argt. Hon suckar argt och ger mig en knuff på armen och går sen in till sitt rum. Jag tittar ner och mamma går fram till mig och kramar mig "Oroa dig inte, det kommer bli bättre" säger hon. Jag nickar sakta och sätter mig sen ner i soffan och äter pocky, jag känner sen hur den konstiga känslan kommer tillbaka igen. Jag tittar mig omkring och skrattar lite och trummar lite på benet. Efter en stund börjar Emelie och Philip duka bordet. Jag ligger på soffan och tittar på dem och lägger mig på mage "Ska vi äta?" säger jag och tittar på dem. "Snart så" svarar Philip. "Okej" svarar jag och tittar mig omkring. Efter en stund sitter vi och äter och jag tittar mig omkring och äter. Jag börjar sen skratta lite, "Vad är det?" säger Philip och tittar på mig. Jag skrattar och gungar lite, han tittar på mig sen på de andra. "Kan du få honom och sluta?" suckar Sofie surt. Han tittar på mig "Vad är det?" frågar han igen. Jag svarar inte utan fortsätter skratta och gunga lite, han smeker mig på axeln och tittar sen på mamma. Hon tittar på honom "Hur länge har han varit så?" frågar hon. Han rycker på axlarna och tittar sen på Sofie. Hon tittar på honom "Han är alltid jobbig" suckar hon. Han suckar surt "Var seriös nu" säger han. Hon suckar "Okej, innan jag slutade började han väll" säger hon. Mamma nickar och går sen till mitt rum, efter en stund kommer hon ner. "Jag hittade hans medecin på golvet" säger hon. Philip tittar på henne sen på mig "Tog du dem inte?" frågar han. Jag skrattar och tittar mig omkring, han suckar och tittar på mig och vänder mitt ansikte mot honom. "Snälla svara nu" säger han. Jag skrattar "Jag tog dem inte för att jag inte ville" svarar jag. Han tar nya och ger dem till mig, "Men jag vill inte" säger jag. Han suckar och stoppar dem i min mun och lyckas få mig att svälja dem. 

Efter några timmar har jag lugnat ner mig och jag sitter i soffan och tittar ner, mamma sätter sig ner bredvid mig. "Vad har vi sagt om att inte ta medecinen?" säger hon. Jag svarar inte och tittar ner, hon suckar "Yohio, snälla svara" säger hon. Jag tittar upp på henne, "Vad har vi sagt om att hoppa över medecinen?" säger hon igen. Jag biter mig lite i underläppen och tittar ner sen på henne "Att jag, inte får?" säger jag. Hon nickar "Varför gjorde du det då?" säger hon. Jag tittar på henne "Jag får ont i huvudet av den" säger jag lite tyst. Hon tittar på mig "Då kan du ju bara be om en huvudvärks tablett" säger hon. Jag tittar ner "Jag, tänkte inte på det" säger jag tyst. Hon nickar och smeker mig på ryggen "Men nu vet du hur det blir" säger hon. Jag nickar sakta och tittar ner sen på henne "Förlåt" säger jag tyst. Hon ler och smeker min kind "Det är okej" säger hon och ler. 

Philip's Perspektiv

Det har gått några veckor och jag är i affären och jobbar, jag sopar golvet och efter en stund hör jag hur någon kommer in. Jag tittar upp lite och ser Kitty. Kitty är en av Seremedy's makeup artister, hon har långt svart lockigt hår och blåa ögon. Hon tar en korg och går sakta omkring och plockar lite varor. Jag följer sakta efter och gömmer mig bakom en hylla och fortsätter sopa. Efter en stund går hon fram till kassen, jag fortsätter sopa och efter en stund ropar min chef på mig. Jag tittar upp och går sakta mot dem "Vad är det?" frågar jag. "Hon behöver hjälp" säger han. "Med vad?" frågar jag. "Att köra hem varorna" säger han. Jag nickar "Okej visst" säger jag. Sen suckar jag "Åh just det, är det okej om min bror Yohio följer med? Jag får inte lämna honom" säger jag. Hon nickar och ler "Visst" svarar hon. Jag nickar och går ut med varorna och utanför sitter Yohio och lyssnar på musik och tittar omkring, jag drar ur ena hörluren och han tittar upp. "Vad gör du?" skrattar han. "Jo vi ska ta en liten tur, jag ska hjälpa Kitty köra hem varorna" säger jag. Han nickar och ställer sig upp och sätter sig i bilen och vi åker iväg. Vi åker länge och tillslut kommer vi fram och vi hoppar ur bilen. "Jag tar den" skrattar Yohio och tar ena kassen, "Vänta inte så fort. Du kommer ramla" säger jag oroligt och tar den andra kassen och går efter men han snubblar och tappar den. "Åh nej förlåt" säger han ledsamt och slår sig lite på huvudet. "Det är lugnt" säger Kitty och tittar på honom. Han tittar ledsamt ner och fortsätter, jag plockar upp allt "Jag är så ledsen, förlåt" säger jag. Kitty ler "Det är lugnt, jag är inte ledsen. Är du ledsen?" säger hon och tittar på Yohio. Han tittar ledsamt på henne "Jag är inte ledsen så var inte ledsen" säger hon och ler. Han nickar sakta och börjar le "Bra" ler hon och kramar honom. Hon tar sen kassarna och går in i bussen. "Kan inte jag få vara med Seike?" säger Yohio och tittar på mig. "Jag vet inte, det börjar bli sent" säger jag. "Snälla, en liten stund" ber han. Jag suckar "Okej då, en liten stund" säger jag. "Yay" ler han och springer in mot bussen och upp till de andra. KItty kommer sen ut till mig och vi går omkring och pratar och har det trevligt. "Oj det börjar bli sent och jag måste göra en sak" säger jag och suckar. "Åh måste du redan gå?" säger hon. Jag nickar "Men jag gör det fort och kommer snart tillbaka, okej?" ler jag. Hon nickar "Jag väntar" säger hon. Jag nickar och åker hem med Yohio och går till badrummet och tvättar honom. Jag tvättar honom och tittar på honom "Du vet du vad jag tror? Du har ju klarat det mesta nu själv så jag tror att du klarar det här nu eller hur?" ler jag. Han nickar sakta "Okej, du har handduken där och morgonrocken där. Klarar du dig själv?" säger jag. Han nickar "Ja, det gör jag" säger han. "Bra" ler jag och går ut och åker tillbaka till Kitty. "Du missade en underbar solnedgång" säger hon. "Åh gjorde jag?" säger jag och sätter mig ner. Hon nickar och vi pratar och hon börjar berätta om sin familj och hur hon sen träffade Seremedy. Jag nickar "Vad kul att du fick ett jobb hos dem så fort" ler jag. Hon nickar "du då? Jobbar du på affären?" säger hon. Jag nickar "Jo pappa jobbade där men för några år sen så..." säger jag och tittar ner. "Så vad?" frågar hon. Jag suckar "Han hängde sig själv i källaren, ingen vet riktigt varför. Fast jag och mamma tror att han klandrade sig själv så hårt efter olyckan" säger jag. "Vilken olycka?" frågar hon. Jag tittar på henne "Jo när min lillebror var i japan på en turné och var sen påväg hem så hade pappa fixat taxi och allt för att resan skulle gå så säkert till så möjligt. Men något gick snett och det vart en stor krock. Pappa påstod sen att det var hans fel, men han kunde inte veta att det skulle bli halt på vägarna. Så många år senare så var han bara borta helt plötsligt" säger jag. Hon nickar sakta "Jag är ledsen" säger hon. Jag nickar sakta "Han var i alla fall en underbar pappa den tiden han var här." säger jag. Hon nickar sakta och kramar mig, jag ler och kramar tillbaka. "Vi ses imorgon" säger hon sen när vi står utanför bussen. "Det gör vi" ler jag. Jag åker hem och går och lägger mig. 

Nästa morgon vaknar jag och går in i badrumet och sätter på vattenkranen och tvättar av ansiktet. Jag hör sen ljud från badkaret och vänder mig om och ser Yohio sätta sig skakandes upp "Åh nej, förlåt mig" säger jag och hjälper honom upp och virar in honom i handduken och morgonrocken. "Det kommer bli bra, försök bli varm" säger jag och håller om honom. Han huttrar och nickar "Åh förlåt mig" säger jag. En stund senare sittar han i mjukiskläder och mamma håller om honom "Jag kunde ha drunknat, jag kunde ha drunknat" säger han. "Vem lät det här hända?" säger mamma. "Philip är den som hjälper honom mest" säger Emelie. Jag suckar och hjälper till med att duka och fixa frukosten, "Jag vill aldrig mer bada igen" säger han och kramar mamma. "Inga fler bad" säger hon och smeker hans huvud. "Vart är dit huvud Philip? Vart är dit huvud?" säger hon surt. "Förlåt mamma" säger jag och suckar. "Förlåt är inte tillräckligt, du måste skärpa dig" säger hon. "Ja du måste skärpa dig" säger Yohio efter. Jag suckar och sätter mig ner och äter. De andra sätter sig sen vid bordet och äter, några timmar senare går jag och Yohio på en promenad och pratar med Kitty och Seike och diskutionen om att få Yohio med på en Seremedy turné kommer upp igen. 

Så det var avsnitt 3 av Family Trouble^^

Hoppas ni tyckte om den :)

//Jonna