Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 2 av Ikite Iru

Hoppas ni gillar den! :)

Yohio's Perspektiv

Näsblodet slutar inte rinna och jag ligger i sängen med hög feber, det slutar med att de tar in mig till sjukhuset. Jag ligger i sängen med syrgasslang i näsan och vilar när jag sen ser hur sjuksköterskan kommer in i rummet med en man i kostym. "Sara Fitzgerald" säger han. Mamma tittar undrande på honom och går till honom "Det är jag" säger hon. "Här, vi ses senare" säger han och ger henne ett stort kuvärt och går sen ut ur rummet. Jag tittar undrande på mamma, mamma tittar på sin syster Anna sen på kuvertet och öppnar det. Jag ser hur Nicole börjar bli nervös och ställer sig upp "Vad är det där?" frågar Anna. "Papper om att längre inte vilja vara donator, bestämma över sin egen kropp. Vad är det här? Nicole är det här från dig?" säger mamma och tittar på henne. "Jag har skaffat en advokat" säger hon tyst och tittar på henne. "Vad är det här? Stämmer du oss?" säger mamma och stirrar shockat på henne. "Jag vill inte göra det här längre" säger hon. "Du vill inte göra det längre? Är det så? Du vill inte göra det längre?" säger hon och börjar bli arg. "Nej" säger hon tyst. "Men gissa vad det vill inte vi längre, det vill inte Yohio heller men han eller vi har inget val" säger hon argt. "Mamma sluta" säger jag svagt och tittar på henne. "Ja men jag har ju faktiskt ett val" säger Nicole och tittar på mamma. "Verkligen?" säger hon. "Ja" säger Nicole och tittar på henne. "Han är din bror har du glömt det?" säger hon. "Nej det har jag inte" svarar Nicole och tittar på mamma. "Vet du vad som händer om du inte gör det?" säger mamma sen. "Ja det gör jag, jag tänkte faktiskt på det" säger hon. Jag ser då hur mamma drämmer till Nicole på kinden "Sara" säger Anna och ställer sig upp från stolen. Nicole stirrar på mamma och springer ut ur rummet. Jag tittar ledsamt ett henne sen upp på mamma och Anna. "Vad tusan tänker hon med? Vad är det som pågår?" säger mamma upprört. 

Nicole's Perspektiv

Vi sitter sen på kvällen hemma vid bordet, jag, mamma, pappa och Andreas. "Okej, berätta vad har hänt?" säger pappa och tittar på mig. Jag tar ett djupt andetag och andas sen ut och tittar på dem "Okej, glöm bort att operationen är viktig. Men jag då? Tänk om jag behöver den, ska inte jag få kunna hålla på med sporter eller bli hejarklacks ledare eller ens kunna skaffa barn?" säger jag och tittar på dem. "Jag kanske bara vill leva ett roligt långt liv" säger jag sen och suckar ledsamt. "Du kommer få leva länge" säger pappa och tittar på mig. "Ja, men tänk om transplatationen inte ens lyckas då?" säger jag med tårar. "Han är din bror" säger mamma och tittar på mig. "Jag vet det! Men jag är inte som dig, jag får aldrig vara som mina kompisar. De har kul och träffas, har tjejkvällar eller ser på film" säger jag och stirrar på henne. "Men varför sa du inget av det här tidigare?" säger pappa och tittar på mig. "När ska jag göra det pappa? Du jobbar ju hela tiden, du är sällan hemma" säger jag och tittar på honom. "Du lämnar mig hemma med henne" säger jag och pekar på mamma. "Ursäkta mig!" säger hon och tittar på mig. "Nu lugnar vi ner oss" säger pappa. "Okej, fortsätt" säger han sen och tittar på mig. "Efter operationen så måste jag vara försiktig, ingen vill leva ett försiktigt liv hela livet" säger jag och tittar på dem. "Han är din bror" säger mamma och tittar på mig. "Jag är viktig jag med mamma! Jag är också viktig!" säger jag och ställer mig upp. "Nicole" säger pappa och tar min arm. "Låt mig va!" skriker jag och drar åt mig armen och går upp till mitt rum. 

Yohio's Perspektiv

Jag ligger i sängen och tittar i en liten bok jag gjort med bilder på familjen, jag ler och minns alla de roliga dagarna vi hade. Som när vi var på tivolit för inte så längesen och hade det jätteroligt och mysigt. Jag har sen gjort 2 sidor för varje person i familjen. Snart är det över, jag vet att jag snart kanske inte längre finns. Det finns inget att göra åt det, jag visste bara inte när. Jag är okej med min sjukdom, jag bryr mig inte om att den dödar mig men......den dödar min familj också. Jag vänder sen blad och kommer till en sida till min bror Andreas, jag tittar på bilderna och suckar Alla var så oroliga om jag skulle få börja på gymnasiet så att de knappt märkte att Andreas hade läs och skriv svårigheter i skolan och att han behövde uppmärksamhet också. Förlåt Andreas för att jag tog all uppmärksamhet när det var du som behövde den mest. Jag vänder sen blad och kommer till pappa. Pappa jag är ledsen att jag tog din första kärlek ifrån dig, jag hoppas du får henne tillbaka någondag. Jag vänder till nästa sida och kommer till mammas sida, jag ler lite. Mamma, du gav upp allt för min skull. Ditt jobb, pappa, hela ditt liv bara för att kämpa för mig varje dag. Men jag är ledsen att du kanske inte vinner. Sen vänder jag igen och kommer till Nicole's sida Till min lillasyster, som alltid har varit så liten. Jag är ledsen att jag lät dem göra dig illa. Jag är ledsen att jag inte gjorde något, det skulle varit tvärtemot. 

Jag hör sen hur det knackar lite på dörren, jag tittar upp och ser Andreas komma in. "Hej" säger han. "Hej" ler jag och lägger undan boken. Han sätter sig på en stol bredvid sängen "Jag har något åt dig" säger han och tar upp en teckning ur sin väska och ger den till mig. 

(teckningen)

"Är det jag?" säger jag och ler. Han nickar och tar tillbaka den "Jag är inte klar en men snart" säger han och ler lite. Jag ler och tittar på honom. 

Nicole's Perspektiv

Jag går igenom den stora lokalen med en kvinna, efter en stund kommer vi fram till rummet och hon går iväg. Jag går in och ser en annan kvinna, hon har långt brunt hår och fina kläder. Det är hon som är domaren som ska döma mitt fall. "hej" säger hon. "Hej" säger jag lite blygt och går mot henne. "Varsågod och sitt" ler hon. Jag nickar och sätter mig ner "Vill du ha något att dricka?" säger hon och går mot sin mini kyl. "Jag har fanta, sprite och äpplejuice" säger hon. "Fanta tack" ler jag. Hon nickar och ger mig en liten flaska medans hon själv tar äppeljuice. Hon sätter sig ner och tittar på mig "Läskigt eller hur?" ler hon. "Ja, lite" säger jag och ler lite. "Men alla dessa operationer som ni 2 går igen, är ganska tufft eller hur?" säger hon och tittar på mig och dricker sin äppeljuice. När jag ser äppeljuicen får jag ett starkt minne från när jag var med Yohio på ett besök på sjukhuset.

Minnet från sukhuset

Jag och Yohio sitter på sjukhussängen och busar och skrattar när en sjuksköterska i 35-40 års åldern kommer in och hon ser bestämd ut. "Kan inte ni 2 nu sluta flamsa omkring, detta är inget hotel eller lekpark" säger hon. Sen ger hon honom en burk "Fyll den" säger hon. "Men jag behöver inte kissa" säger han och tittar på henne. "Drick då" säger hon. "Jag är inte törstig heller" säger han. Hon suckar "Det är inte mitt problem, drick eller drick inte. Jag bryr mig inte, bara fyll den" säger hon sen tittar hon på oss sen går hon ut ur rummet. Yohio suckar "Surtant" säger han sen tittar han på mig och flinar och tar fram en flaska äppeljuice "Den är härligt varm" säger han och flinar. Jag tittar på honom "Nej" säger jag och skrattar. Han skrattar och häller i den i burken och trycker sen på en knapp och sjuksköterskan kommer tillbaka in i rummet. "klar nu?" säger hon. "Yup, men vänta lite" säger han och tittar på burken. "Det ser lite grumligt ut, jag ska nog filtrera den" säger han och öppnar burken och tar en klunk. "Bättre, vad tror du?" säger han och håller fram burken. "Du är ju äcklig" säger hon bestämt. Han tar en klunk igen och jag skrattar "Och det är du med!" säger hon och Yohio sprutar ut en fontän av äppeljuicen mot henne. 

Nutid

En tår rinner ner för min kind när jag tänkte på minnet. Kvinnan ger mig en näsduk "Jag gråter som en idiot" säger jag och torkar bort mina tårar. "Det gör du inte alls, jag träffar idioter dagligen. Du är inte alls som dem" säger hon. Jag ler lite "Vad tänkte du på?" säger hon. Jag tittar på henne "Jag tänkte bara på ett roligt minne från mig och min bror" säger jag. Hon nickar och ler lite. 

Så det var avsnitt 2 av Ikite Iru

Hoppas ni gillade den :)

//Jonna 

 

j lönnkvist

29 april 2015 11:00

De va omtumlande del 2
ilska,gråt o skratt,vem fasiken sa livet är lätt😯

Johanna

29 april 2015 11:38

Ja i detta avsnitt var det blandade känslor. Och ja vem sa att livet är enkelt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!     Idag den 20/9 2014 så hade Seremedy sin sista konsert. Det är 2 år sen idag, kan verkligen inte fatta att det redan har gått 2 år. Jag saknar dem så sjukt mycket :(    Men konserten var så magisk, underbar men ändå så sorlig...

Konnichiwa!   Genki desu ka? Genki desu^-^     Vad vill ni läsa här på bloggen?^^ Har lite idé torka just nu :/    Vill ni ha nyheter om YOHIO och hans band DISREIGN? Läsa noveller? Fakta om YOHIO? Ja vad vill ni läsa här?^^   Komme...

Konnichiwa minna!   Genki desu ka? Genki desu^-^   Förlåt för att jag har varit borta så mycket, men jag har varit så upptagen med skola och allt :0 Men nu är jag tillbaka^-^     I tisdags så skrev YOHIO en riktigt rolig nyhet på inst...

Konnichiwa!   Här kommer del 3 av One Litre of Tears Special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag tittar upp på himlen sen på Mizaki "Jag minns också när Yohio's familj hade bjudit mig på bröllop" säger jag och ler....

Konnichiwa!   Här kommer del 2 av One Litre f tears special   Hoppas ni gillar den ^-^    Sakura's Perspektiv   Jag står kvar på sjukhustaket och tittar upp mot himlen, jag har tårar i ögonen och Mizuki sitter i rullstolen bakom mig. ...