Konnichiwa! 

Här kommer del 6 av Family Trouble ^^ 

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv.

Jag vaknar nästa morgon och Philip är fortfarande inte tillbaka. Jag sätter mig upp och tar på mig kläder och går sen ner till köket. Jag tar fram glas och häller upp lite juice och dricker det. Mamma kommer sen in "godmorgon" ler hon. "Godmorgon" svarar jag lite tyst och dricker. Hon går till ett skåp och tar fram en burk. Hon tar ut 2 tabletter och ger dem till mig "du måste ta din medicin" säger hon. Jag suckar och tar dem och sväljer dem med drickan. Hon ler och smeker mig på huvudet. Jag tittar ner och ställer undan glaset och går sen ut och klättrar upp i trädet och tittar mig omkring. *kommer han ens komma på festen idag? Eller gillar han inte mig längre?* tänker jag ledsamt och tittar mig omkring.

Philips Perspektiv.

Jag vaknar upp och tittar mig omkring, jag ser att jag är i bussen och mins då vad som hände. "Godmorgon, sovit gott?" Hör jag någon säga. Jag tittar upp och ser Seike komma. Jag sätter mig upp och Seike ger mig en kopp kaffe. "Tack" ler jag och tar imot koppen och dricker lite. "Så, när åker du tillbaka?" Frågar han. Jag dricker och tittar på klockan sen på honom "ganska snart om jag ska komma fram innan festen slutar" säger jag och dricker. Han nickar och dricker "vi kommer väll sen" säger han. Jag nickar och dricker upp kaffet och ställer mig upp "jag måste gå nu men tack för hjälpen" säger jag och kramar honom. "Ingen orsak" ler han och kramar tillbaka. Jag ler och går ur bussen och går hem. När jag kommer hem ser jag lite folk gå omkring och prata och äta, men jag ser inte Yohio. Jag ser Sofie och går till henne "Hej, vart är Yohio?" Frågar jag och tittar på henne. Hon stirrar på mig "så du kan göra det igen?" Säger hon och går iväg. Jag suckar och ser Emelie. Hon tittar på mig besviket sen tittar hon bort. Jag går mot henne "vart är min bror?" Frågar jag. Hon svarar inte "hur mår han? Är han okej?" Frågar jag. Hon tittar på mig med tårar "du får fråga honom själv" svarar hon och går. Jag följer efter "snälla låt mig veta. Vart är han?" Säger jag. Hon stannar och tittar på mig sen upp och börjar le. "Jag undrar vart han kan va" säger hon. Jag fattar då vart han är, han älskar när vi letar efter honom när han sitter i trädet. "Emelie, har du sett min bror?" Säger jag. Hon ler "nej, var inte han med dig?" Säger hon. Jag går omkring "Yohio, vart är du?" Säger jag och hör hur han fnissar. "Vart är min bror?" Säger jag. Han hoppar sen ner framför mig och tittar på mig. Han har sina rosa byxor och vita skor med rosa detaljer. Sin rosa tröja med en svart dödskalle och sin gröna kortärmade jacka med olika färger på. Hans blonda hår är fullt med blåa och rosa detaljer.

(Yohio ser ut som på bilden)

Jag kramar honom "jag har saknat dig, snälla förlåt mig" säger jag. Han svarar inte sen tittar han på mig och knuffar mig löst mot bröstet "bom" säger han och fnissar. Jag ler och gör likadant sen kramar jag honom igen men han brottar ner mig. Jag skrattar och kittlar honom "sluta" skrattar han. Jag skrattar och fortsätter, Emelie ler och tar en bild. Yohio ler och sätter sig sen på mig, han tittar på mig och slår mig löst på kinden. "Aj" skrattar jag, han gör det igen "aj" ? Säger jag igen och skrattar. Han tittar sen på mig och fnissar och trummar lite på mig och springer sen iväg. Jag ler och ställer mig upp. Jag ser sen mamma, hon tittar på mig och går in. Jag följer efter och hon står i köket "Philip det du gjorde...." säger hon och skakar på huvudet. "Han är en hjälplös pojke Philip" säger hon. "Jag vet" säger jag. "Och sen springer ni iväg. Du vet att jag hatar sånt" säger hon. Jag tittar ledsamt på henne och går till henne. Hon tittar på mig "men du kom tillbaka, varför?" Säger hon. Jag kramar henne "för att se så ni mådde bra" säger jag. Hon ler "du kom också för festens skull" ler hon. Jag ler och vi går ut och ser Seike och Seremedy komma. Jag ler och går dit, efter en stund kommer Yohio. "Grattis" ler Seike och ger honom ett paket. Han ler och tar imot det "vad säger man?" Ler jag. Han tittar på mig sen på dem "tack" säger han och ler. "Varsågod" ler Seike. Han öppnar paketet och ser nya kläder och en gitarr. "Wow" säger han och ler. "Ifall du vill spela mer oss" ler Seike och pekar på gitarren. Yohio ler och nickar. Många timmar senare sitter en trött Yohio i soffan och håller i gitarren. "Dags att sova" ler mamma. "Men jag är inte trött" säger Yohio och somnar nästan. Jag ler och tar bort gitarren och lägger honom över axeln "jo, och du ska ju orka med din födelsedag imorgon" ler jag och bär honom till hans rum. "Bytt om nu" ler jag. "Inte trött" säger han och gäspar. Jag ler och hjälper honom och stoppar sen om honom i sängen. "Godnatt" ler jag och smeker hans huvud och går ut från hans rum och stänger dörrenFamily Trouble, del 6. Yohio's Perspektiv. Jag vaknar nästa morgon och Philip är fortfarande inte tillbaka. Jag sätter mig upp och tar på mig kläder och går sen ner till köket. Jag tar fram glas och häller upp lite juice och dricker det. Mamma kommer sen in "godmorgon" ler hon. "Godmorgon" svarar jag lite tyst och dricker. Hon går till ett skåp och tar fram en burk. Hon tar ut 2 tabletter och ger dem till mig "du måste ta din medicin" säger hon. Jag suckar och tar dem och sväljer dem med drickan. Hon ler och smeker mig på huvudet. Jag tittar ner och ställer undan glaset och går sen ut och klättrar upp i trädet och tittar mig omkring. *kommer han ens komma på festen idag? Eller gillar han inte mig längre?* tänker jag ledsamt och tittar mig omkring. Philips Perspektiv. Jag vaknar upp och tittar mig omkring, jag ser att jag är i bussen och mins då vad som hände. "Godmorgon, sovit gott?" Hör jag någon säga. Jag tittar upp och ser Seike komma. Jag sätter mig upp och Seike ger mig en kopp kaffe. "Tack" ler jag och tar imot koppen och dricker lite. "Så, när åker du tillbaka?" Frågar han. Jag dricker och tittar på klockan sen på honom "ganska snart om jag ska komma fram innan festen slutar" säger jag och dricker. Han nickar och dricker "vi kommer väll sen" säger han. Jag nickar och dricker upp kaffet och ställer mig upp "jag måste gå nu men tack för hjälpen" säger jag och kramar honom. "Ingen orsak" ler han och kramar tillbaka. Jag ler och går ur bussen och går hem. När jag kommer hem ser jag lite folk gå omkring och prata och äta, men jag ser inte Yohio. Jag ser Sofie och går till henne "Hej, vart är Yohio?" Frågar jag och tittar på henne. Hon stirrar på mig "så du kan göra det igen?" Säger hon och går iväg. Jag suckar och ser Emelie. Hon tittar på mig besviket sen tittar hon bort. Jag går mot henne "vart är min bror?" Frågar jag. Hon svarar inte "hur mår han? Är han okej?" Frågar jag. Hon tittar på mig med tårar "du får fråga honom själv" svarar hon och går. Jag följer efter "snälla låt mig veta. Vart är han?" Säger jag. Hon stannar och tittar på mig sen upp och börjar le. "Jag undrar vart han kan va" säger hon. Jag fattar då vart han är, han älskar när vi letar efter honom när han sitter i trädet. "Emelie, har du sett min bror?" Säger jag. Hon ler "nej, var inte han med dig?" Säger hon. Jag går omkring "Yohio, vart är du?" Säger jag och hör hur han fnissar. "Vart är min bror?" Säger jag. Han hoppar sen ner framför mig och tittar på mig. Han har sina rosa byxor och vita skor med rosa detaljer. Sin rosa tröja med en svart dödskalle och sin gröna kortärmade jacka med olika färger på. Hans blonda hår är fullt med blåa och rosa detaljer. Jag kramar honom "jag har saknat dig, snälla förlåt mig" säger jag. Han svarar inte sen tittar han på mig och knuffar mig löst mot bröstet "bom" säger han och fnissar. Jag ler och gör likadant sen kramar jag honom igen men han brottar ner mig. Jag skrattar och kittlar honom "sluta" skrattar han. Jag skrattar och fortsätter, Emelie ler och tar en bild. Yohio ler och sätter sig sen på mig, han tittar på mig och slår mig löst på kinden. "Aj" skrattar jag, han gör det igen "aj" ? Säger jag igen och skrattar. Han tittar sen på mig och fnissar och trummar lite på mig och springer sen iväg. Jag ler och ställer mig upp. Jag ser sen mamma, hon tittar på mig och går in. Jag följer efter och hon står i köket "Philip det du gjorde...." säger hon och skakar på huvudet. "Han är en hjälplös pojke Philip" säger hon. "Jag vet" säger jag. "Och sen springer ni iväg. Du vet att jag hatar sånt" säger hon. Jag tittar ledsamt på henne och går till henne. Hon tittar på mig "men du kom tillbaka, varför?" Säger hon. Jag kramar henne "för att se så ni mådde bra" säger jag. Hon ler "du kom också för festens skull" ler hon. Jag ler och vi går ut och ser Seike och Seremedy komma. Jag ler och går dit, efter en stund kommer Yohio. "Grattis" ler Seike och ger honom ett paket. Han ler och tar imot det "vad säger man?" Ler jag. Han tittar på mig sen på dem "tack" säger han och ler. "Varsågod" ler Seike. Han öppnar paketet och ser nya kläder och en gitarr. "Wow" säger han och ler. "Ifall du vill spela mer oss" ler Seike och pekar på gitarren. Yohio ler och nickar. Många timmar senare sitter en trött Yohio i soffan och håller i gitarren. "Dags att sova" ler mamma. "Men jag är inte trött" säger Yohio och somnar nästan. Jag ler och tar bort gitarren och lägger honom över axeln "jo, och du ska ju orka med din födelsedag imorgon" ler jag och bär honom till hans rum. "Bytt om nu" ler jag. "Inte trött" säger han och gäspar. Jag ler och hjälper honom och stoppar sen om honom i sängen. "Godnatt" ler jag och smeker hans huvud och går ut från hans rum och stänger dörren.

Hoppas ni gillar avsnittet^^  

//Jonna

Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 5 ^^

Hoppas ni gilar den :)

Yohio's Perspektiv

Jag tittar upp på Sofie sen ner, "Vad hände?" frågar hon oroligt. Jag skakar på huvudet sakta och tittar ner, efter en stund kommer vi hem och vi går in. Mamma kommer springandes mot mig och kramar mig "Varför sprang ni iväg sådär? Vad hände?" frågar hon oroligt. Jag skakar på huvudet och börjar sen gråta "Vad är det hjärtat?" säger hon oroligt och sätter mig ner i soffan. Jag snyftar och tittar på dem "Han...slog mig" gråter jag. Mamma stirrar på mig "Va?!" säger hon shockat och håller om mig. Jag skakar och gråter "Han slog mig på huvudet" snyftar jag. Hon smeker mig på huvudet "Jag ska prata med honom" säger hon och håller om mig. Jag skakar och gråter, efter en stund har jag lugnat ner mig och jag vilar mot mammas axel. Hon suckar "Du måste sova nu, vem hjälper honom?" säger hon. Sofie ställer sig snabbt upp "Jag gör det" säger hon. Jag tittar på henne men följer efter "byt om du, jag kommer snart" säger hon och går ut. Jag tittar ner och byter om och lägger mig sen i sängen och stirrar upp i taket, hon kommer tillbaka och stoppar om mig. "Varför är du så snäll nu helt plötsligt?" säger jag lite tyst. Hon tittar på mig och smeker mig på huvudet "Du må vara en idiot och den jobbigaste personen på jorden ibland men ingen och jag menar ingen, får skada dig. Du är min bror, det är såklart jag bryr mig om dig även om det inte märks ibland" säger hon. Jag nickar sakta, hon nickar och smeker mig på huvudet och går sen ut. Jag tittar efter henne sen tittar jag ner och jag somnar efter en stund. 

Philip's Perspektiv

Jag står länge bakom trädet sen hör jag någon bakom mig och jag vänder mig om och ser Seike. "Du vad hände egentligen?" säger han. Jag tittar på honom och börjar gå, han följer efter "Jag slog honom, jag slog honom så hårt. Och man får inte slå Yohio, aldrig någonsin!" säger jag och tittar ner. Han tittar på mig "Jag måste gå" säger jag och går iväg en bit men stannar. Han tittar på mig och går till mig "Jag har ingenstans att ta vägen" snyftar jag och han kramar mig. "Det kommer bli bra" säger han. Jag tittar på honom "Tror du verkligen det?" frågar jag. Han nickar och sen kommer Kitty, "Jag ska nog lämna er två ifred" säger han och ler och går in i bussen. Hon går mot mig och stirrar på mig "Jag såg din bror här, vad hände?" frågar hon. Jag skakar på huvudet "Jag slog honom" säger jag ledsamt. Hon stirrar på mig men kramar mig "Varför Philip? Vad hände?" frågar hon. Jag tittar ledsamt ner "Jag är stressad, det är mycket som ska hända och så tar jag hand om honom dygnet runt" säger jag och suckar. Hon tittar på mig och nickar sakta "Jag skulle aldrig skada honom med mening, jag vet inte vad som flög i mig där" säger jag ledsamt. Hon nickar sakta "Jag vet det" säger hon och håller om mig. Det blir väldigt sent och det slutar med att jag sover där. Jag ligger på en av sofforna i bussen och tittar upp och kan inte sluta tänka på det som hände, han måste nog vara jätterädd nu. 

Yohio's Perspektiv

Jag sitter i soffan och tittar ner efter en stund kommer mamma och sätter sig bredvid mig "Du hjärtat" säger hon. Jag tittar på henne "Du måste faktiskt bada nu, du har ju snart din fest" säger hon. Jag skakar på huvudet "Nej, inte efter igår" säger jag. Hon suckar och håller om mig "ingen kommer skada dig" säger hon. "Men ändå, jag vill inte" säger jag. Hon suckar och smeker mig på ryggen, efter en stund kommer Emelie och tar mig till badrummet. "byt om nu" säger hon lugnt. Jag skakar på huvudet "Jag vill inte" säger jag. Hon suckar ledsamt "Jag vet att du är rädd men det kommer inte hända igen, inget av det" säger hon. Jag tittar sakta upp på henne "lovar du?" säger jag. Hon nickar och smeker mig på huvudet "Jag lovar" säger hon. Jag nickar sakta och klär av mig och sätter mig i badkaret och tittar ner. "bra" säger hon och ler och sätter på vattnet och tvättar mig. Jag tittar ner "Jag vet att du är van vid att Philip hjälper dig men han är ju inte här nu" säger hon. Jag nickar sakta och tittar ner, hon tittar på mig och tvättar mig och tvättar mitt hår. När hon är klar tar hon mig ur badkaret och virar in mig i handduken "Se, det var ju inte så farligt" ler hon. Jag nickar sakta och tittar ner och byter om till torra kläder. 

(ser ut som på bilden)

Jag går sen ut och klättrar upp i trädet och äter pocky och tittar omkring. Jag hör hur de fixar festen, jag hoppar ner och går in till de "Kommer den fortfarande bli av?" frågar jag. Mamma tittar på mig "Varför skulle den inte bli det?" frågar hon. "Ja det som hände med Philip" säger jag tyst och tittar ner. 

Så det var avsnitt 5 av Family Trouble

Hoppas ni gillade den :)

//Jonna

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 4 av Family Trouble^^

Hoppas ni gillar den :)

Philip's Perspektiv

Jag suckar och tittar på dem "Han kan inte följa med, jag är ledsen" säger jag. "Varför då? Han är ju så duktig och vi behöver honom" säger Seike och tittar på mig. Jag suckar "Jag vet, men han behöver någon som är där hela tiden" säger jag. Han tittar på mig "Men vi kan ta hand om honom, jag lovar" säger han. Jag skakar på huvudet "Tyvärr" säger jag. Vi kommer sen till en sjö, "Någon som vill bada?" skrattar Kitty. Jag skakar på huvudet "haha nej tack" skrattar jag.Hon ler och går sakta i vattnet med kläderna på, Seike skrattar och hoppar i. Yohio klättrar upp i trädet som står vid vattnet och sätter sig på en av de tjocka grenerna och tittar på dem. "Hoppa i, bada med oss" ler Seike och tittar på honom. Han skakar huvudet och tittar på honom "Varför inte? Vattnet är skönt" ler Seike. "Glöm det, det är ingen idé. Han är rädd för vatten" säger jag och petar lite i vattnet. Han tittar upp mot Yohio och Yohio skakar på huvudet "Jag kommer inte hoppa i" säger han. Seike skrattar och tittar på honom, Kitty ler och tittar på mig "Du då? Är du rädd för vattnet?" skrattar hon. Jag tittar på henne "Ska jag hoppa i?" säger jag. Hon flinar och simmar bakåt lite, "vad är det ni vill se? Vill ni se lite plask?" flinar jag och börjar skvätta i vattnet med foten. Hon börjar skratta och jag ler och går i vattnet och går till henne och försöker ta henne. Vi skrattar och har det kul och Yohio sitter på grenen och skrattar och tittar på oss. Efter en stunds badande går vi upp och försöker bli torra, "Jag fattar inte hur ni kan gilla att vara i vattnet, det är läskigt" säger Yohio och tittar ner på oss. Jag skrattar lite "Det är inte farligt att bada" säger jag. Han stirrar på mig "Joho, jag kunde ha drunknat" säger han och tittar på mig. Jag skrattar lite tyst "Det tror jag knappast" säger jag och ler. 

Yohio's Perspektiv

Jag tittar på honom och hoppar ner från trädet, Philip ler och rufsar mig i håret. "Förlåt, men jag trode att du kunde det själv nu." säger han och ler. Jag tittar ner "Vad? Jag kan inte rå för att jag har glömt bort hur man gör" säger jag och tittar ner. Han smeker mig på huvudet "Kom så går vi hem nu" säger han och tar min hand. Jag nickar och vi går hem, efter ett tag kommer vi hem och jag går in. Jag tittar mig omkring och sätter mig i soffan och tittar omkring. Philip går upp och duschar och jag sitter kvar på soffan, mamma kommer in och tittar på mig "Vart har du och Philip varit?" frågar hon. Jag tittar på henne "På en promenad med Kitty och Seike" svarar jag. Hon nickar och går sen till köket. Jag tittar runt och efter en stund kommer Philip ner, han har brunt hår och gröna ögon. Han tittar på mig "Är du hungrig?" frågar han. Jag rycker på axlarna "Men jag vill ha tea" säger jag efter en stund. Han nickar och går till köket och gör tea, efter en stund kommer han tillbaka och ger mig en kopp tea. Jag ler och tar imot koppen och dricker och tittar omkring. Efter en stund kommer mamma, Emelie och Sofie in och sätter sig vid soffbordet och börjar planera min 18:års fest. "Jag har redan kommit på massa färger och tema till festen" säger Sofie och tar fram sina papper. "Vad bra" säger mamma och tittar igen om dem. "Jag har valt mat och kakor" säger Emelie och ler. Mamma nickar "Vad bra och jag tar hand om alla aktiviteter" säger hon. "Men jag då? Det är ju min fest" säger jag och tittar på dem. "Du är ju hedersgästen" säger mamma. "Men vad ska jag göra? Det är min fest" säger jag. "Du behöver bara komma" säger Emelie. Jag nickar sakta och dricker "Du då?" säger Sofie och tittar på Philip. "Va?" säger han och tittar på henne. "Ja? Har inte du någon idé eller uppgift?" säger hon. "Det har jag inte" säger han. Hon suckar "Jag är 16 och har redan massa idér" säger hon. "Och?" säger han. Hon suckar "Du måste komma på något du kan göra till festen" säger Emelie. Jag tittar på dem och dricker, efter många timmars diskuterande är dem äntligen klara och Philip tar mig till mit rum och stoppar om mig. "Godnatt" säger han och smeker mig på huvudet och går sen ut. Jag tittar efter honom och somnar sen. 

Några dagar senare

(ser ut som på bilden)

Jag sitter i trädet utanför huset och äter pocky och tittar mig omkring, Philip och hans kompis Martin fixar lite i källaren. Pappa byggde huset själv men Philip säger att det börjar bli gammalt och behöver fixas. Philip sitter framför en liten väg in till källaren utanför huset och ger Martin brädor som ska hålla upp taket i källaren. "Jag skulle behöva en hjälpande hand här inne" säger Martin och tittar på Philip. Philip nickar och tittar på mig, jag tittar mig omkring och äter pocky. "Yohio, kan du gå ner och hjälpa Martin i källaren?" säger han och tittar på mig. "Va?" säger jag och tittar ner på honom. "Kan du gå ner och hjälpa Martin?" säger han igen. "Nej, jag vill inte ner dit Philip" säger jag. Han suckar och går mot trädet "Gå ner och hjälp honom." säger han. Jag skakar på huvudet "Vad händer där uppe?" säger Martin och tittar fram. Jag tittar dit och ser honom "Pappa är där! buu!" säger jag och spökljud. "Pappa är där inne!" säger jag och börjar skratta. "Sluta" säger Philip och tittar på mig. Jag drar i mitt halsband och gör stryp ljud och skrattar. "Håll klaffen!" säger Philip argt och tittar på mig. Jag skrattar och fortsätter, tillslut klättrar han upp "Det är inte kul" säger han. Jag skrattar och klättrar längre upp och hoppar sen ner och springer iväg. "Stanna" ropar han efter mig och får sen tag i min luva och jag ramlar ner och skrattar. Han håller mig och tar mig tillbaka till huset, jag skrattar och försöker komma loss. "Lugna ner dig" säger han. Jag skrattar och han sätter mig på soffan och går in i köket och kommer sen tillbaka med vatten och tabletter "Nu lugnar du säkert ner dig" säger han och går sen ut till Martin. Jag tittar på tabletterna och tar dem och sväljer dem med vattnet, efter en stund blir jag lugnare och jag lägger mig ner i soffan och tittar upp. Jag ligger där länge och jag hör sen att någon kommer in och det är Philip "du måste bada nu" säger han. Jag skakar på huvudet "Nej jag vill inte" säger jag. "Jo du måste" säger han och går mot mig. "Nej, jag vill inte!" säger jag och springer iväg men krockar med Emelie och hon tappar tårtan. "Åh nej, Yohio!" suckar hon. Jag springer in i mitt rum och låser dörren. 

Philip's Perspektiv

Emelie suckar och slänger en bit av tårtan i golvet "Jag kan inte baka en ny, jag kan inte!" säger hon och suckar. Jag tittar på henne "Jag har inte alla grejer hemma, du får gå och köpa en ny tårta" säger hon. Jag suckar "okej då" säger jag. Hon ringer till en butik och beställer en tårta och jag åker till butiken och köper den, jag kommer sen hem och går in. "Vad har du i lådan?" säger Yohio nyfiket. "Om du ens så ens petar på den lådan är du död" säger jag och lägger in den i kylen. Han suckar och lutar mot väggen "bra" säger jag och går mot bordet för att hjälpa till att blåsa upp balonger. Jag blåser upp en men ser Yohio gå mot kylen "Du går inte dit, håll dig därifrån" säger jag. "Jag ska bara ha en dricka, jisses" suckar han surt och tar en fanta flaska och går sen mot sitt rum. Jag suckar och fortsätter blåsa upp balonger. 

Några dagar senare

Jag och Yohio sitter i turnébussen, jag sitter och pratar med Kitty medans Yohio spelar med Seike och bandet. "Så vart åker ni härnest?" fågar jag. Hon ler och pekar på en stad på en karta. Jag nickar "När åker ni då?" frågar jag. "Så fort Tommy fått igång bussen" säger hon och tittar på mig. Jag nickar sakta "Det kommer bli tråkigt utan er" säger jag. Hon nickar och kramar mig sen ger hon mig en snabb puss, jag tittar på henne och rodnar. Hon ler "Det kommer bli tomt utan er 2 också" säger hon och ler. Jag ler lite och jag ser sen att vi måste gå "Yohio, vi måste gå nu" ropar jag. "Okej" svarar han och springer till mig. Vi kommer hem och det är kväll, mamma sitter i soffan med Sofie och Emelie och tittar på film. Jag sätter mig ner och tittar och Yohio sätter sig i soffan och tittar också. "Det kanske är dags för Yohio att bada" säger Emelie. "Nej" säger han. Jag suckar surt "Låt honom stinka" svarar jag. Jag börjar bli trött på att alltid vara den som tar hand om honom, jag får aldrig någon hjälp av mina systrar. Jag suckar och tittar på filmen när jag ser sen att en vas råkar välta. Alla tittar dit och Yohio springer ut ur köket "Vad hände?" frågar han. "En vas välte" säger mamma sen stirrar hon på tårtan. "Men har du smakat av tårtan?" suckar hon. Han slickar av sitt ena finger och springer ut och skrattar. Jag suckar och springer efter "Stanna!" ropar jag. Han fortsätter springa och skrattar, jag får tillslut tag i honom "Vet du hur mycket tårtan kostade?" säger jag argt. Han skakar på huvudet och skrattar. Jag suckar argt och tar in honom i huset och mot badrummet. Jag sätter på vattenkranen och tittar på honom "Du stannar där" säger jag surt. Han skrattar och ska springa iväg, jag tar honom och försöker trycka i honom i badkaret "Men sluta!" säger han och försöker slita sig loss. "Ligg still" säger jag argt. "Men jag vill inte!" säger han och drar sen i mitt hår för att komma dän. Han drar mig i håret och ställer sig upp, jag tittar ilskett på honom och slår honom och han faller mot golvet. Jag stänger av vattnet och lutar mig mot badkaret och andas fort. Jag tittar sen på honom, han sitter på golvet och andas snabbt och skakar. *Vad har jag gjort?* tänker jag och ställer mig upp och springer iväg och ut. "Vad hände Philip?" säger mamma oroligt. Jag sätter mig i bilen och åker iväg. 

Yohio's Perspektiv

Jag ligger lutad mot väggen och skakar, han har aldrig gjort så mot mig. Han har aldrig slagit mig, jag ställer mig sakta upp och börjar gråta och springer ut. "Yohio, vad är det hjärtat?" ropar mamma oroligt. Jag står på verandan och gråter, *Vart ska jag gå? Jag har ingenstans att gå* tänker jag ledsamt. Jag springer sen iväg, jag springer och springer. Det är mörkt ute och stjärnorna är de ända som lyser. Jag ser sen Seike's buss och jag springer dit gråtandes och knackar på. Seike öppnar och stirrar shockat på mig "Vad har hänt?" säger han. Jag skakar och gråter, "Åh kom här" säger han och håller om mig. Han sätter mig på en stol utanför bussen och springer in sen kommer han ut med papper och häller på någon vätska och försöker tvätta mina små sår i ansiktet. Jag gråter och tittar bort, han suckar och tittar på mig oroligt. Tommy kommer sen ut "Vad har hänt?" säger han oroligt. "Jag vet inte, han säger inget" säger Seike. "Men ska vi ringa hans mamma?" säger han. "Nej, jag går hem med honom" säger Seike. Tommy nickar sakta och går in, Seike tvättar mina sår och tittar på mig "Vill du leka Yohio? Ska vi gå på en promenad?" säger han och tittar på mig. Jag svarar inte utan tittar upp och rör lite med fingarna, han går sen på en promenad med mig till sjön. Vad jag inte vet är att Philip står och tittar på, jag sitter på trädgrenen. "Sjung den där låten igen" skrattar jag. Seike skrattar och börjar sjunga, jag ramlar sen i sjön. "Bra, du klarade det" ler Seike och simmar mot mig och hjälper mig upp. Han virar sen in mig i en filt och ska gå hem med mig när en bil stannar och det är Sofie och Emelie. "Åh Yohio" säger Emelie och kramar mig. "Du hittade honom" säger hon och tittar på Seike. "Han sprang faktiskt till oss" säger han. "Åh tack för att du tog hand om honom. 1000 tack" säger hon. "Det är lugnt" ler Seike. Emelie sätter mig i bilen och kör hem mig, jag känner sen hur Sofie drar mig nära och håller om mig och tittar oroligt på mig. 

Så det var avsnitt 4 av Family Trouble^^ 

Hoppas ni gillade den^^ 

//Jonna

Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 3 av Family Trouble^^ 

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Det har gått en vecka och jag ligger och sover, jag vaknar sen av att Philip kommer in och väcker mig. Jag tittar trött upp på honom "Godmorgon" säger han och ler. "Godmorgon" mumlar jag och drar täcket över huvudet. Han drar ner täcket "Du måste upp nu, klockan är 11:00 på morgonen" säger han. "Men jag är trött" säger jag och sätter mig upp i sängen. "Jag vet" säger han och ler, han ger mig sen tabletter och vatten. "Jag vill inte ta dem" säger jag och tittar på honom. "Men du måste om du inte vill bli sjuk" säger han. "Men jag får ont i huvudet av dem" säger jag och tittar på honom. Han suckar och ruffsar mig i huvudet, "Bara ta dem" säger han. Jag suckar och tar in dem i munnen och dricker vattnet. "Bra, kom ner och ät frukost" ler han och går ner. Jag tittar efter honom och spottar ut tabletterna "Jag vill inte ha ont i huvudet" mumlar jag och ställer bort glaset och tar på mig kläder. 

(ser ut som på bilden)

Jag kommer ner och sätter mig vid bordet och äter frukost. Efter en stund kommer Philip och sätter sig bredvid mig och dricker kaffe. "Jo Yohio, jag har en sak jag måste säga" säger han. "Vadå?" frågar jag och dricker juice. "Jo det är så att jag måste jobba idag, och jag vet ju att du tycker det är jobbigt att vänta. Och lite svårt med folk som kommer in och går omkring" säger han. Jag nickar sakta och dricker "Så jag har bestämt att du får vänta hos Sofie i glasskiosken där hon sommarjobbar" säger han. "Va?" säger jag och stirrar på honom. Han nickar och dricker sitt kaffe "Jag vill inte" säger jag och skakar på huvudet. Han smeker mig på ryggen "Det kommer gå bra" säger han. "Men hon är bara taskig mot mig" säger jag. Han tittar på mig "Hon har lovat att vara snäll idag" säger han. Jag tittar på honom "Verkligen?" frågar jag. Han nickar "Verkligen" säger han och dricker sen upp sitt kaffe och ställer sig upp. "Fixa dig i ordning nu så vi kan åka snart" säger han och går sen mot köket. Jag nickar och dricker upp min juice och går sen ut och sitter på verandan och väntar. Sofie går sen ut och tittar på mig och suckar och går mot bilen. Efter en stund kommer Philip ut "Kommer du?" säger han och ler. Jag nickar sakta och följer efter till bilen och sätter mig i bilen. Det är en liten bil med bara 3 platser, påvägen till den lilla stan av Hoshi så är det en tyst stämning i bilen. Jag tittar mig omkring men känner efter en stund hur jag blir lustig i kroppen. *Måste nog vara för att jag inte tog tabletterna imorse* tänker jag. *Men jag kan nog kontrollera det* tänker jag sen. Jag trummar lite med handen på benet och tittar mig omkring, Sofie tittar på mig och suckar. Efter en stund kommer vi fram och Sofie är den första att hoppa ur bilen. Jag tittar på Philip och skakar på huvudet "Det är bara för idag" säger han och smeker mig på huvudet. Jag nickar sakta "okej" säger jag tyst och hoppar ur. Sofie tittar sen på Philip "Men tänk om han springer iväg dit som vanligt?" suckar hon. "Han springer inte iväg dit. Han är aldrig så när han tar sin medecin" säger Philip och tittar på henne. Hon nickar och suckar. Sofie tar mig sen i handen och går in med mig, det är ett gammalt hus och det är några bilder där inne och platser där man kan sitta. Men det är aldrig någon som sitter där inne och äter utan alla står utanför. Sofie sätter mig ner på en stol och tittar på mig. "Jag vill inte veta av några som helst problem eller att du springer iväg" säger hon. Jag tittar på henne "Men vad ska jag göra då när du jobbar?" säger jag. Hon suckar "Jag vet inte, pyssla med dina konstiga ljud du gör eller något" säger hon. Jag stirrar på henne "Det gör jag inte alls" säger jag lite surt. Hon suckar och tittar på mig och ställer sig sen vid luckan och öppnar och väntar på kunder. Jag suckar och tittar mig omkring och har inget att göra. Jag nynnar lite på en låt och tittar mig omkring och jag känner mer och mer hur jag blir lustig i kroppen efter att inte ha tagit tabletterna. Timmarna går och efter ett tag så slutar Sofie och hon fixar sig. "Äntligen är jag klar. Du skötte dig ganska bra för att vara du, kom nu så går vi" säger hon och går mot platsen där jag satt men jag sprang ut och jag skrattar och springer. Jag springer mot vattentornet och skrattar och vill klättra upp, jag vet inte vad men en del i mig säger att jag ska klättra upp och att det är kul. Jag hinner upp 2 steg men känner hur Sofie drar i mitt ben. "Klättra ner. Klättra ner!" säger hon argt och drar ner mig. Hon tar mig sen i handen och går "Vi ska inte ha så kul" säger hon argt. Jag sliter mig loss och springer tillbaka "Men jag vill!" säger jag men hon drar ner mig till marken. Jag skriker och hon drar mig i armen "Vi ska inte ha så kul" säger hon argt. Jag skriker och slår med benen och armarna i marken. Hon tar sen tag i mitt hår "Vi ska hem" säger hon argt. "Sluta" gråter jag. Då kommer Philip springandes "Sofie, sluta!" ropar han och tar bort henne. "Men han skulle ju upp dit!" säger hon argt. Han sätter sig ner vid mig "Jag bryr mig inte om vart han skulle" säger han. "Men.." börjar hon. "Gå till bilen" säger han argt. Hon suckar och går iväg, "Hur gick det? Låt mig se" säger han och tar upp min ena arm och han ser att jag blöder på handleden. "Bra gjort Sofie, han blöder ju" säger han och tittar på henne. Hon tittar på honom och lipar och går mot bilen. "Kom här" säger han och hjälper mig upp och går mot affären där han jobbar. Han sätter mig på en pall och tar fram ett plåster. "Vad har jag sagt om någon slår dig eller ens petar på dig, vad ska du göra då? Yohio?" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom och rycker lite på axlarna, han sätter plåstret på min handled och tittar på mig "Du ska säga till mig så tar jag hand om det. Och varför tar jag hand om det då?" säger han sen och tittar på mig. Jag kliar mig lite bak i huvudet och försöker minnas "phi..Philip" börjar jag. "Hm?" säger han och tittar på mig. "För att du är Philip" säger jag sen. Han ler lite och nickar "Ja för att jag är Philip. Och för att ingen för skada dig" säger han sen och ler. Han lägger sen sin hand på min axel "Vill du ha lite godis?" säger han och ler. Jag ler och nickar och hoppar ner från pallen och går omkring i affären. Efter en stund kommer jag tillbaka med 2 pocky askar och ger dem till honom. Han ler och betalar dem och vi går sen mot bilen, när vi kommer fram stannar jag och tittar ner. "Vad är det?" frågar han. "Jag vill inte sitta bredvid henne." säger jag tyst. Han suckar och går till mig och tar min hand "Hon kommer inte kunna göra något, jag är ju med" säger han. Jag tittar på honom och nickar sakta och vi går till bilen och jag hoppar in och sätter mig bredvid Philip. Vi åker hem och vi sitter igen åter i tystnad, efter att ha åkt en stund så börjar Philip att prata. "Så Sofie, har inte du något att säga till din bror?" frågar han. Hon tittar på honom "Som vad?" frågar hon. Han skrattar lite "Ja a, vad kan det vara? Förlåt kanske?" säger han och tittar på henne och sen tillbaka på vägen. "Förlåt för vad?" frågar hon. Han suckar "Du fick honom att blöda när du drog ner honom till marken" säger han. Hon tittar på honom sen på min handled och sen på mig, jag tittar på henne sen ner. Hon suckar "Förlåt då" mumlar hon. Jag tittar upp på henne "Du menade inte det" säger jag surt. Hon stirrar på mig "Och?" snäser hon. Jag tittar på henne sen bort, efter en stund kommer vi hem. När vi kommer in så går Philip till mamma och ber henne komma. Efter en stund kommer hon "Vad är det?" frågar hon. "Jo Sofie fick Yohio att blöda" säger han. "Va?" säger hon och stirrar på henne. Sofie suckar argt "Jag tog bara ner honom från vattentornet" säger hon argt. "Du behövde inte skada honom för det" säger hon argt. Hon suckar argt och ger mig en knuff på armen och går sen in till sitt rum. Jag tittar ner och mamma går fram till mig och kramar mig "Oroa dig inte, det kommer bli bättre" säger hon. Jag nickar sakta och sätter mig sen ner i soffan och äter pocky, jag känner sen hur den konstiga känslan kommer tillbaka igen. Jag tittar mig omkring och skrattar lite och trummar lite på benet. Efter en stund börjar Emelie och Philip duka bordet. Jag ligger på soffan och tittar på dem och lägger mig på mage "Ska vi äta?" säger jag och tittar på dem. "Snart så" svarar Philip. "Okej" svarar jag och tittar mig omkring. Efter en stund sitter vi och äter och jag tittar mig omkring och äter. Jag börjar sen skratta lite, "Vad är det?" säger Philip och tittar på mig. Jag skrattar och gungar lite, han tittar på mig sen på de andra. "Kan du få honom och sluta?" suckar Sofie surt. Han tittar på mig "Vad är det?" frågar han igen. Jag svarar inte utan fortsätter skratta och gunga lite, han smeker mig på axeln och tittar sen på mamma. Hon tittar på honom "Hur länge har han varit så?" frågar hon. Han rycker på axlarna och tittar sen på Sofie. Hon tittar på honom "Han är alltid jobbig" suckar hon. Han suckar surt "Var seriös nu" säger han. Hon suckar "Okej, innan jag slutade började han väll" säger hon. Mamma nickar och går sen till mitt rum, efter en stund kommer hon ner. "Jag hittade hans medecin på golvet" säger hon. Philip tittar på henne sen på mig "Tog du dem inte?" frågar han. Jag skrattar och tittar mig omkring, han suckar och tittar på mig och vänder mitt ansikte mot honom. "Snälla svara nu" säger han. Jag skrattar "Jag tog dem inte för att jag inte ville" svarar jag. Han tar nya och ger dem till mig, "Men jag vill inte" säger jag. Han suckar och stoppar dem i min mun och lyckas få mig att svälja dem. 

Efter några timmar har jag lugnat ner mig och jag sitter i soffan och tittar ner, mamma sätter sig ner bredvid mig. "Vad har vi sagt om att inte ta medecinen?" säger hon. Jag svarar inte och tittar ner, hon suckar "Yohio, snälla svara" säger hon. Jag tittar upp på henne, "Vad har vi sagt om att hoppa över medecinen?" säger hon igen. Jag biter mig lite i underläppen och tittar ner sen på henne "Att jag, inte får?" säger jag. Hon nickar "Varför gjorde du det då?" säger hon. Jag tittar på henne "Jag får ont i huvudet av den" säger jag lite tyst. Hon tittar på mig "Då kan du ju bara be om en huvudvärks tablett" säger hon. Jag tittar ner "Jag, tänkte inte på det" säger jag tyst. Hon nickar och smeker mig på ryggen "Men nu vet du hur det blir" säger hon. Jag nickar sakta och tittar ner sen på henne "Förlåt" säger jag tyst. Hon ler och smeker min kind "Det är okej" säger hon och ler. 

Philip's Perspektiv

Det har gått några veckor och jag är i affären och jobbar, jag sopar golvet och efter en stund hör jag hur någon kommer in. Jag tittar upp lite och ser Kitty. Kitty är en av Seremedy's makeup artister, hon har långt svart lockigt hår och blåa ögon. Hon tar en korg och går sakta omkring och plockar lite varor. Jag följer sakta efter och gömmer mig bakom en hylla och fortsätter sopa. Efter en stund går hon fram till kassen, jag fortsätter sopa och efter en stund ropar min chef på mig. Jag tittar upp och går sakta mot dem "Vad är det?" frågar jag. "Hon behöver hjälp" säger han. "Med vad?" frågar jag. "Att köra hem varorna" säger han. Jag nickar "Okej visst" säger jag. Sen suckar jag "Åh just det, är det okej om min bror Yohio följer med? Jag får inte lämna honom" säger jag. Hon nickar och ler "Visst" svarar hon. Jag nickar och går ut med varorna och utanför sitter Yohio och lyssnar på musik och tittar omkring, jag drar ur ena hörluren och han tittar upp. "Vad gör du?" skrattar han. "Jo vi ska ta en liten tur, jag ska hjälpa Kitty köra hem varorna" säger jag. Han nickar och ställer sig upp och sätter sig i bilen och vi åker iväg. Vi åker länge och tillslut kommer vi fram och vi hoppar ur bilen. "Jag tar den" skrattar Yohio och tar ena kassen, "Vänta inte så fort. Du kommer ramla" säger jag oroligt och tar den andra kassen och går efter men han snubblar och tappar den. "Åh nej förlåt" säger han ledsamt och slår sig lite på huvudet. "Det är lugnt" säger Kitty och tittar på honom. Han tittar ledsamt ner och fortsätter, jag plockar upp allt "Jag är så ledsen, förlåt" säger jag. Kitty ler "Det är lugnt, jag är inte ledsen. Är du ledsen?" säger hon och tittar på Yohio. Han tittar ledsamt på henne "Jag är inte ledsen så var inte ledsen" säger hon och ler. Han nickar sakta och börjar le "Bra" ler hon och kramar honom. Hon tar sen kassarna och går in i bussen. "Kan inte jag få vara med Seike?" säger Yohio och tittar på mig. "Jag vet inte, det börjar bli sent" säger jag. "Snälla, en liten stund" ber han. Jag suckar "Okej då, en liten stund" säger jag. "Yay" ler han och springer in mot bussen och upp till de andra. KItty kommer sen ut till mig och vi går omkring och pratar och har det trevligt. "Oj det börjar bli sent och jag måste göra en sak" säger jag och suckar. "Åh måste du redan gå?" säger hon. Jag nickar "Men jag gör det fort och kommer snart tillbaka, okej?" ler jag. Hon nickar "Jag väntar" säger hon. Jag nickar och åker hem med Yohio och går till badrummet och tvättar honom. Jag tvättar honom och tittar på honom "Du vet du vad jag tror? Du har ju klarat det mesta nu själv så jag tror att du klarar det här nu eller hur?" ler jag. Han nickar sakta "Okej, du har handduken där och morgonrocken där. Klarar du dig själv?" säger jag. Han nickar "Ja, det gör jag" säger han. "Bra" ler jag och går ut och åker tillbaka till Kitty. "Du missade en underbar solnedgång" säger hon. "Åh gjorde jag?" säger jag och sätter mig ner. Hon nickar och vi pratar och hon börjar berätta om sin familj och hur hon sen träffade Seremedy. Jag nickar "Vad kul att du fick ett jobb hos dem så fort" ler jag. Hon nickar "du då? Jobbar du på affären?" säger hon. Jag nickar "Jo pappa jobbade där men för några år sen så..." säger jag och tittar ner. "Så vad?" frågar hon. Jag suckar "Han hängde sig själv i källaren, ingen vet riktigt varför. Fast jag och mamma tror att han klandrade sig själv så hårt efter olyckan" säger jag. "Vilken olycka?" frågar hon. Jag tittar på henne "Jo när min lillebror var i japan på en turné och var sen påväg hem så hade pappa fixat taxi och allt för att resan skulle gå så säkert till så möjligt. Men något gick snett och det vart en stor krock. Pappa påstod sen att det var hans fel, men han kunde inte veta att det skulle bli halt på vägarna. Så många år senare så var han bara borta helt plötsligt" säger jag. Hon nickar sakta "Jag är ledsen" säger hon. Jag nickar sakta "Han var i alla fall en underbar pappa den tiden han var här." säger jag. Hon nickar sakta och kramar mig, jag ler och kramar tillbaka. "Vi ses imorgon" säger hon sen när vi står utanför bussen. "Det gör vi" ler jag. Jag åker hem och går och lägger mig. 

Nästa morgon vaknar jag och går in i badrumet och sätter på vattenkranen och tvättar av ansiktet. Jag hör sen ljud från badkaret och vänder mig om och ser Yohio sätta sig skakandes upp "Åh nej, förlåt mig" säger jag och hjälper honom upp och virar in honom i handduken och morgonrocken. "Det kommer bli bra, försök bli varm" säger jag och håller om honom. Han huttrar och nickar "Åh förlåt mig" säger jag. En stund senare sittar han i mjukiskläder och mamma håller om honom "Jag kunde ha drunknat, jag kunde ha drunknat" säger han. "Vem lät det här hända?" säger mamma. "Philip är den som hjälper honom mest" säger Emelie. Jag suckar och hjälper till med att duka och fixa frukosten, "Jag vill aldrig mer bada igen" säger han och kramar mamma. "Inga fler bad" säger hon och smeker hans huvud. "Vart är dit huvud Philip? Vart är dit huvud?" säger hon surt. "Förlåt mamma" säger jag och suckar. "Förlåt är inte tillräckligt, du måste skärpa dig" säger hon. "Ja du måste skärpa dig" säger Yohio efter. Jag suckar och sätter mig ner och äter. De andra sätter sig sen vid bordet och äter, några timmar senare går jag och Yohio på en promenad och pratar med Kitty och Seike och diskutionen om att få Yohio med på en Seremedy turné kommer upp igen. 

Så det var avsnitt 3 av Family Trouble^^

Hoppas ni tyckte om den :)

//Jonna

Konnichiwa! 

Här kommer del 2 av Family Trouble^^

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv

Vi sitter i bilen på väg hem och jag äter pocky och tittar ut genom bilrutan. "Yohio, vad har jag sagt om att springa iväg?" Säger Philip och suckar. Jag svarar inte utan fortsätter titta ut. Han suckar och frågar igen. Jag tittar på honom "att jag inte får?" Frågar jag och tar en tugga av min pocky. Han nickar "gör inte om det. De kunde ha varit farliga" säger han. "Men det var de ju inte?" Säger jag. Han suckar. Efter en stund kommer vi hem och jag går in och jag äter min pocky. Men jag ser inte Sofie komma och jag krockar med henne och hon spiller drickan över sig som hon höll i ett glas. Hon stirrar på mig "ops" fnissar jag och sätter mig ner i soffan. "Se dig för din idiot" skriker hon. "Sluta kalla mig för det" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "men du är ju en, du tänker ju inte" säger hon argt. "du är en baka" säger jag surt. Hon stirrar på mig "vad sa du?" Fräser hon. "Att du är en b a k a, baka" säger jag surt. Hon stirrar på mig argt och smäller till mig bak i huvudet och går sen till sitt rum. Jag tittar ledsamt ner och gråter, Philip ser mig och springer till mig och kramar mig "vad hände?" Frågar han. Jag snyftar och tittar på honom "Sofie kalla mig för idiot för att jag gick in i henne och att jag inte tänker" snyftar jag. Han suckar och tittar upp mot trappan "Sofie, kom ner nu" ropar han. Efter en stund kommer hon och stirrar på honom "vad?" Fräser hon. "Vad menar du med att slå honom? Du vet att du inte får det" säger han. "Vad? Han gick in i mig" säger hon. "Och han tänker aldrig" säger hon sen. Han suckar "han såg dig inte och du vet att han var med i en olycka och kan inte rå för vad han säger och gör" säger han argt. Jag gråter och tittar på dem och springer in i mitt rum och stänger dörren. Jag sätter mig ner på sängen och gråter "varför hatar hon mig?" snyftar jag och torkar bort mina tårar. Jag lägger pocky asken på sängbordet och lägger mig ner på sängen och somnar. Några timmar senare vaknar jag av att någon knackar på dörren, jag tittar upp mot dörren. "Det är öppet" säger jag och lägger mig ner igen. In kommer Philip med vatten och tabletter. "Hur mår du?" frågar han. Jag tittar upp "Bra, tror jag" säger jag tyst. Han suckar och sätter sig på huk framför mig "Du, jag tror nog bara att hon vart arg. Hon menade inget illa" säger han. Jag sätter mig upp i sängen "Men hon håller ju på så hela tiden" säger jag. Han suckar "Bara strunta i det hon gör, okej?" säger han. Jag nickar sakta, sen ger han mig tabletten. "Måste jag ta det här?" suckar jag. Han nickar och ger mig vattnet, jag sväljer tabletten med vattnet och ger honom glaset. Han ler och ruffsar mig i håret "det är mat snart men du kan gå ut en stund, det är så fint väder" säger han. Jag nickar och går ner och Sofie stirrar på mig, jag tittar på henne och går ut. Jag suckar och tittar mig omkring, jag klättrar upp i trädet och tittar mig omkring. Jag kommer sen på att jag har Seike's nummer i fickan. Jag tar upp pappret och min mobil och ringer honom. "hej det är Seike" svarar han. "Hej Seike, det är jag. Yohio" säger jag. "Hej Yohio, kul att ringde!" säger han glatt. Jag skrattar bara, "Så kan du spela med oss?" frågar han sen. "Jag vill, men jag får fortfarande inte" säger jag. "Åh, hur gör vi då?" frågar han. "Jag vet inte" säger jag. Vi pratar en stund sen kommer Sofie ut "Vad pratar du om? Vadå spela?" säger hon. Jag suckar och lägger på samtalet utan att säga något till Seike. "Ska du svara eller?" suckar hon. Jag tittar på henne "Inte din sak att veta" svarar jag. Hon suckar "Du vet inte ens vad du säger" säger hon. Jag klättrar vidare i trädet och upp på hustaket. Hon suckar "kom ner, det är mat idiot" säger hon och går in. Jag lägger mig ner på hustaket och hänger mig över kanten och hänger upp och ner och tittar in igenom fönstret. De har börjat äta men ingen ser mig, Sofie sitter framför mig med ryggen vänd mot mig. Jag fnissar och andas mot rutan och börjar rita på den, "B,a,k,a" säger jag tyst för mig själv när jag stavar det och ritar streck från ordet runt om henne. Philip får syn på mig och suckar men skrattar, "vad?" säger mamma och Emelie i kör och ser mig och börjar också skratta. "Vad skrattar ni åt? Vad är det som är så kul?" säger Sofie. Hon vänder sig sen om och ser det jag klottrat på fönstret och stirrar argt på mig, jag skrattar och tittar på henne. "Du är ju inte klok" säger hon argt. "du är ju en baka" skrattar jag. "Dummer" säger hon argt. "idiot" säger jag. Tillslut suckar mamma "sluta nu båda 2, och nu kommer du ner från taket" säger hon och tittar sen på mig. Jag hoppar ner från taket och går in och sätter mig ner vid bordet bredvid Philip, mamma lägger upp mat åt mig och suckar sen. "Jag har ju sagt att du inte får vara på taket" säger hon. Jag äter och tittar på henne, "Du måste nog föränkla det så han fattar" suckar Sofie. "Sluta nu" säger Philip argt och tittar på henne. Hon dricker och tittar på honom "Vad? Jag gav bara ett förslag, jisses" säger hon och dricker. Jag tittar på dem och äter, efter en stund suckar Emelie. "Kan vi inte planera festen istället för att bråka?" säger hon och suckar. Mamma nickar "Jo såklart" säger hon. "Vilken fest?" säger jag och äter. "Din 18:års fest, har du redan glömt den?" säger mamma och tittar på mig. Jag skakar på huvudet "Eller jo det kanske jag gjorde" säger jag och äter. "Vi skulle kunna ha hawaii tema på maten" säger Emelie och ler. "hur menar du? Det låter spännande" säger mamma och ler. "Jo man har en en grönsak och virar in den i bacon och steker den i ungnen" säger Emelie och äter. "I ugnen? Då blir den inte krispig, men vill ha den sladdrig" säger mamma och äter. Emelie suckar och försöker förklara, "Jag vill ha Sushi" säger jag och tittar på dem. De fortsätter prata och jag säger det igen, "Lugna did hjärtat, vi fixar sushi åt dig" säger hon. "Det är min fest, jag vill ha sushi" säger jag och äter och tittar på dem. "Ja vi fixar det, jag lovar" säger mamma. 

Efter ett tag har vi ätit och diskuterat klart och Emelie och Philip dukar av bordet. Jag sitter kvar och tittar omkring, mamma sitter i soffan och tittar på tv och Sofie gick till sitt rum. "klockan är 23:00, jag tror det är dags för Yohio att sova" ropar Emelie från köket. "Jag är inte alls trött" säger jag och börjar gäspa. Philip går till mig och sätter sig på huk bredvid mig "Nehe, varför gäspar du då?" skrattar han. "Det gör jag inte alls" skrattar jag men gäspar mer. Han ler och tar mig till mitt rum "byt om, jag kommer snart" säger han och går ut. Jag byter om och lägger mig i sängen. Han kommer tillbaka efter en stund och stoppar om mig med täcket. "Hej då" säger jag och tittar på honom. Han suckar "Hej då säger man när man går, vi ska ingenstans. Det är Godnatt" säger han och stoppar om mig. "Det vet jag väll" skrattar jag. Han smeker mitt huvud och går sen mot dörren, "Vi ska ingenstans" skrattar jag. "Hej då" säger jag sen och skrattar. "Hej då" skrattar jag sen. "Yohio sov nu" säger han och tittar på mig och släcker. Jag skrattar men somnar sen. 

Jag vaknar nästa dag och tittar mig omkring, jag sätter mig sakta upp i sängen och gäspar. Jag tar sen på mig kläder och går ner, "Åh godmorgon, jag skulle precis väcka dig" ler Philip. Jag nickar och gäspar och sätter mig vid bordet. Efter en stund kommer Sofie in och ger mig frukost, jag tittar på det sen på henne "Men jag är inte hungrig, kan jag inte få bara juice?" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "Men du måste äta" suckar hon. "Men jag är inte hungrig, jag vill bara ha juice" säger jag och tittar på henne. Hon suckar och ställer sig bredvid mig och försöker tvinga i mig maten "sluta! Jag är inte hungrig" skriker jag och försöker titta bort. Hon fortsätter och jag försöker putta bort henne "Philip" ropar jag. Han kommer in och tar bort henne "Vad gör du?" säger han och tittar på henne. "Du sa ju att ge honom frukost men han ville inte äta" säger hon och tittar på honom. "Ska du tvinga i honom bara för det?" säger han och tittar på henne. Hon suckar "Men du sa ju..." säger hon och tittar på honom. "Gå nu" säger han. Hon suckar argt och går till sitt rum, han tittar på mig "Hur gick det?" säger han. "Bra men jag är inte hungrig" säger jag. Han tittar på mig och nickar sakta och går till köket och kommer tillbaka och ger mig juice. Jag tar glaset och dricker det, efter en stund har jag druckit upp och jag går ut. Jag tittar mig omkring och skrattar sen och springer omkring. Philip går ut och tittar på mig och suckar och går sen in. Jag skrattar och kommer sen på att jag skulle se Seike och de andra idag, trots att jag inte får gå själv och inte hittar själv så springer jag mot stan. Jag springer men stannar och ser deras buss trots att jag inte är nära stan. Jag springer till bussen och knackar på dörren, dörren öppnas och där står Seike. "Hej, så du kom i alla fall" säger han och ler. Jag nickar och skrattar och följer honom med in i bussen. Vi går in och på sofforna sitter Ray, Linder och Jenziih. "Sa inte du att han inte kunde komma?" skrattar Ray. "jo men det verkar som att jag hade fel" skrattar Seike. Jag sätter mig ner och han ger mig en gitarr, "Så vi börjar spela från där vi sluta" säger Seike och ler. De nickar och börjar spela och jag spelar efter, vi spelar och har det riktigt kul. Timmarna går och vi fortsätter spela, tillslut slutar vi. Vi sitter och pratar och jag börjar sen skratta och titta mig omkring. De tittar på mig "Vad är det?" frågar Seike. Jag skrattar och springer ut och det regnar och jag skrattar. De följer efter och tittar på mig "kom in, du kommer bara bli blöt" ropar Seike. Jag skrattar och springer omkring men ramlar ner i en lerpöl och skrattar. Seike går ut och hjälper mig upp, jag skrattar och tittar på honom "Kan inte vi göra något kul?" skrattar jag. 

Jag hör sen en bil komma och ut springer Philip och går mot mig "Vad gör du här? Varför sprang du iväg?" säger han oroligt. "Jag fick Seike's nummer så vi kunde träffas och spela" skrattar jag. Philip suckar och håller tag i min hand "Jaha, men sa jag att du fick det?" säger han. Jag tittar på honom men säger inget, han suckar och tittar sen på Seike. "Förlåt för allt det här, han kan vara riktigt jobbig ibland" säger han. "Det är lugnt" säger Seike. Philip nickar och tar hem mig, när vi kommer hem ställer han mig vid dörren. "vänta här så hämtar jag handduk" säger han och skyndar upp. När Sofie och mamma ser mig så stirrar de på mig, "Men vad har du gjort nu?" säger mamma. "Jag har bara haft kul" skrattar jag. Sofie suckar "Typiskt dig" säger hon. Efter en stund kommer Philip med en handduk och torkar av mig. "Så nu, mot badrummet" säger han. Jag följer med in i badrummet och byter om och sätter mig i badkaret och Philip tvättar av mig. Pågrund av olyckan så behöver jag hjälp med ganska mycket, jag vart alvarligt skadad under olyckan. När jag har badat virar han in mig i en handduk och jag byter sen om till andra kläder. Jag ligger sen i sängen och tänker lite på det som hände under dagen, men det jag inte visste var att innan Philip sprang till mig då han hittade mig hos Seike var att Philip såg en av bandet's makeup artister och frågade vart jag var och att han vill träffa henne igen. 

Så det var avsnitt 2 av Family Trouble

Hoppas ni tyckte om den^^

//Jonna

Konnichiwa!^^

Här kommer en ny novell :)

Den heter Family Trouble^^

Den är lite inspererad av filmen/boken Gilbert Grape :)

Fast inte mycket, det är mesta har jag hittat på :)

Men ja, nu börjar novellen^^ 

Hoppas ni gillar den :)

Hejsan jag heter Philip, jag är 22 år. Jag bor med min familj i en liten by som heter Hoshi. Den ligger långt ute i ingenstans och det är nästan inga som kommer hit. Jag har 3 syskon, Sofie är 16 och är som vilken tonårs syster som helst, Emelie är lika gammal som mig och hon är mer som en mamma än som en syster. Sen har jag en lillebror han är 17 och heter Yohio, enda sen han var liten har han hålt på med musik. Han lärde sig spela piano när han var 6 år och lärde sig senare att spela gitarr. Han har haft många spelningar och lärt sig japanska och han siktade på att åka dit och bli känd inom en musik genre som kallas Visual Kei, men när han var påväg hem från en spelning hamnade han i en olycka och vart alvarligt skadad. Han överlevde men han skakade sitt huvud alvarligt och någon måste altid vara med honom då han fått en hjärnskada. Men han är fortfarande musikaliskt begåvad och han är fortfarande samma person bara att han ibland inte vet vad han gör. 

Vi sitter och äter och mamma tittar sig oroligt omkring "Vart är min ögonsten?" frågar hon. Sofie suckar "Menar du Yohio?" frågar hon och äter. "Ja, vart är han?" frågar mamma igen. Vi tittar oss omkring och jag ser ett par rosa byxor med vita skor med rosa detaljer dingla vid fönstret. "Han är där" säger jag och pekar. Mamma suckar "Snälla, ta ner honom där ifrån" säger hon. Jag nickar och går ut och tittar upp på hustaket "Vad gör du där uppe?" frågar jag. "Jag har tråkigt" svarar Yohio. "Men kom ner så hittar vi på något" säger jag. Han tittar undrande på mig "Du kan väl spela lite?" frågar jag. Han ler "Okej" svarar han och hoppar ner. Vi går in igen, mamma springer mot honom och kramar honom "Skräms inte sådär, du kunde ha ramlat ner" säger hon oroligt. "förlåt" säger han och försöker putta bort henne. Han går sen till sitt rum och spelar, jag hjälper sen Emelie att duka av och mamma kommer sen med en lapp och ger den till mig. "Kan du gå och handla?" frågar hon. Jag tar lappen "visst" svarar jag. Hon nickar "Ta med dig Yohio också, han behöver ha något att göra för att inte bli uttråkad" säger hon. Jag suckar och nickar "Jag vet" svarar jag. "Yohio, kom så åker vi till stan" ropar jag. "Okej" svarar han glatt tillbaka och springer ner och ut till bilen och vi åker sen iväg till stan. 

Yohio's Perspektiv

(ser ut som på bilden)

Vi är i affären och handlar, jag går omkring och jag hittar sen pocky och tar 2 askar och går till Philip. "Kan jag få dem? Snälla" ber jag. Han suckar och nickar, jag ler och lägger dem i korgen. Han tittar sen på mig "Ska du inte säga något?" frågar han. Jag tänker en stund "Tack?" säger jag. Han nickar "Du måste lära dig att komma ihåg det ordet" säger han. Jag suckar "Ja, ja, ja" svarar jag och går sen ut för att vänta på honom. Efter en stund kommer han och går mot bilen, jag följer efter men råkar gå in i någon. Jag ramlar och tittar sen upp och ser 4 personer. Den jag gick in i har svart hår med en rosa slinga, han har svarta kläder och piercings runt munnen. De andra har också svarta kläder men resten har brunt hår fast en har blont hår. "hur gick det?" frågar killen jag gick in i och hjälper mig upp. "Jag mår bra" svarar jag. Han nickar, "Har jag sett er förut? och vad gör ni här?" frågar jag. Killen skrattar "Vi är ett Visual Kei band och vi heter Seremedy. Och mitt namn är Seike och de heter Ray, Jenziih och Linder" säger han och ler. "Hej" säger de andra killarna. "Hej, jag heter Yohio" svarar jag och ler. De nickar "snygga kläder förresten" säger Seike och pekar på mina kläder. "Tack, de köpte jag i, i Japan" svarar jag och ler. Han ler och räcker mig sen sin hand "Kom, vi vill bara testa en grej" säger han. Jag nickar "Okej" säger jag och tar hans hand och följer med och hör inte att Philip ropar efter mig. Vi kommer sen till en stor turnébuss och går in. "Wow, vad stort" säger jag och ler. De skrattar och vi kommer sen till en stor del där det är massa soffor. "Sätt dig ner" ler Seike. Jag ler och sätter mig ner och han ger mig en gittarr "Kan du spela?" frågar han. Jag nickar och börjar spela på el gittarren. De stirrar på mig "Wow, Seike vi måste ha honom. Vi behöver en gittarrist i vårt band" säger Ray. Seike nickar och tittar på honom sen på mig "Har du lust att bli medlem i vårt band?" frågar han. Jag tittar på dem och nickar "Det vore kul, men jag får inte gå långt utan Philip" svarar jag. De tittar på mig "Varför då?" frågar dem. Jag ska svara när jag sen hör någon ropa på mig, jag tittar ut och ser Philip "Min bror är där ute" skrattar jag. De tittar på mig och vi går ut, Philip springer mot mig och kramar mig. "Åh spring inte ifrån mig sådär, jag blir ju orolig. Du vet att du inte får gå iväg utan mig" säger han och håller hårt om mig. "Jag vet, men släpp jag får ingen luft" säger jag och petar på hans rygg. "åh förlåt" säger han och släpper mig men håller i min hand. Sen stirrar han på killarna "Vilka är dem?" frågar han. "Det är ett band, de heter...." säger jag men glömde namnet. "Vi heter Seremedy" svarar Seike och skrattar. Han berättar sen att han vill ha mig i sitt band. Philip stirrar på honom sen på mig sen tillbaka på Seike och skakar på sitt huvud "Nej det kan han inte, han får inte vara långt hemifrån. Han skulle bara bli orolig pågrund av nya miljöer och han kan vara besvärlig" säger han. Jag tittar på honom "är jag inte alls" suckar jag. Seike tittar på honom undrande "Vad menar du?" frågar han. Philip suckar och berättar om min olycka och Seike och hans kompisar tittar på honom och nickar sakta. "Jo men vi kan spela här, vi kommer nog ändå ingenstans. Vi hamnade här pågrund av att bussen inte fungerar" säger han. Philip skakar på huvudet "Jag vet att han spelar jättebra och är musikaliskt begåvad men hans mamma skulle bara bli orolig om han är borta för mycket." svarar han. Han tittar sen på mig och går hem med mig, men vad han inte vet är att jag fick Seike's nummer så vi kan prata om när vi kan spela tillsammans.

Så det var del 1 av Family Trouble

Hoppas ni gillar den :)

Vet att den kanske är lite konstig men jag har inte skrivit på ett tag så ni får stå ut med att den är lite mupp XD

Jag tar bort novellen om jag inte kommer på något bättre XD

//Jonna